Risk för lönestrid i hela Mittmedia
De två journalistklubbarna i Mittmedia menar att det finns allvarliga problem med löneförhandlingsmodellen i bolaget. ”Om Mittmedia är ute efter att öka missnöjet bland medarbetarna, så är det här ett utmärkt sätt att göra det på”, säger Tomas Backlund, ordförande i Mittmediaklubben.
Löneförhandlingarna inom Mittmedia pågår just nu och det finns risk för omfattande lönestrider. I går valde journalistsektionen på Nerikes Allehanda att hoppa av löneprocessen i protest mot att medlemmarna på tidningen inte får ut de kollektivavtalsenliga 2,0 procenten i löneökning i år, utan hamnar på 1,7 procent enligt det förslag som arbetsgivaren har presenterat.
I stället för lokala löneförhandlingar med en lokal pott har arbetsgivaren lagt alla Mittmedias 443 SJF-anslutna journalister i en pott som fördelas lika. Förhandlingen sker direkt med de två storklubbarna som organiserar journalister i de gamla Promediatidningarna i söder och Mittmedia i norr.
Sektionerna på de enskilda tidningarna har inte förhandlingsmandat, utan för i stället lönesamtal med den lokala tidningsledningen.
När det stod klart för journalisterna på NA i tisdags att de inte skulle få ut ens den kollektivavtalsstadgade potten om 2,0 procent i löneökningar i år, blev reaktionerna starka.
– Vi fick omgående mandat att lämna löneförhandlingen, berättar Samuel Borg (bilden), en av två sektionsordförande i journalistsektionen på NA.
– Vi vill ta den här fajten och hoppas att beslutet att hoppa av lönerevisionen i år ska leda till att systemet förändras. Vi vill ha lokala förhandlingar, och det här var ingen förhandling alls, säger Samuel Borg.
Det finns risk att fler sektioner i Mittmedia genomför liknande protester, erfar Journalisten.
Ett av skälen till missnöjet är att löneökningarna ser ut att bli mycket små för många av Mittmedias journalister. På NA placerades 23 procent av journalisterna i den lägsta lönekategorin ”ej motsvarat förväntningarna” och får 200 kronor i månadslönehöjning, enligt förslaget. På tidningarna i Västmanland och Stockholmsregionen placerades hela 30 procent av journalisterna i denna lägsta kategori.
– Vi delar inte den bilden arbetsgivaren har. Det finns medlemmar som i lönesamtal fått veta att de presterar över förväntan men som ändå hamnar i den lägsta kategorin, säger Margareta Levin Blekastad (bilden), som arbetar på Norrtelje Tidning och är ordförande i Promediaklubben.
– Om det skulle vara så att 30 procent av journalisterna inte lever upp till förväntningarna borde arbetsgivaren ha reagerat tidigare och satt in utbildningar och coachning. Det har man inte gjort, och vi menar att det beror på omdömena är felaktiga.
Promediaklubben anser att lönerevisionsmodellen borde göras om och att man borde återgå till lokala löneförhandlingar.
– Det har fungerat bra tidigare för oss på Norrtelje Tidning. Man har kunnat vrida och vända på siffrorna och nå en överenskommelse. Nu sitter vi med låsta nivåer och det finns inget utrymme för förändringar. Det här är ett otympligt sätt att förhandla. Jag har full förståelse för NA-sektionens agerande, säger Margareta Levin Blekastad.
På Mittmediatidningarna i norr anser journalistklubben också att förslagen från arbetsgivaren ger mycket små löneökningar till alltför många journalister, och att drygt hälften av alla medlemmar föreslås få ökningar långt under avtalets värde.
– Vår inställning är att om man vill få en löneutjämning inom Mittmedia så ska arbetsgivaren skjuta till pengar utanför potten till de tidningar som har lägre lönenivåer, säger Tomas Backlund (bilden), som arbetar på Östersunds-Posten och är ordförande i Mittmedias journalistklubb.
– Väljer man att skapa ett stort bolag av flera mindre bolag med egen lönehistorik så måste man ta med i beräkningen att det kommer att kosta i form av löneglidning.
Mittmediaklubben är kritisk till det förhandlingsunderlag i lönerevisionen som arbetsgivaren presenterade den 7 november.
– Det förslag vi har fått från arbetsgivaren är på ren svenska åt helvete. Om Mittmedia är ute efter att öka missnöjet bland medarbetarna, så är det här ett utmärkt sätt att göra det på, säger Tomas Backlund.
Per Åhlin, redaktionell personalchef på Mittmedia, försvarar systemet:
– Vi är ett bolag och då ingår alla i en pott, det är så det är formulerat i det centrala kollektivavtalet. Skulle man låta varje tidning ha en egen pott skulle det medföra att samma prestation belönas olika i olika delar av bolaget eftersom potterna skulle bli olika stora. En prestation i Västerås skulle leda till en annan löneökning än en identisk prestation i Norrtälje, säger Per Åhlin.
Vad säger du om NA-sektionens agerande?
– Det är olyckligt förstås, men vad jag tror att de har missat är att det inte bara är de som sitter i Närke som gör NA. Journalister i Sundsvall redigerar deras tidning. Det finns flera centrala funktioner inom Mittmedia, när det gäller bland annat webb, redigering och sport, och varför ska de lönesättas efter den plats där de råkar vara placerade, och inte efter individuell prestation?
De två journalistklubbarna har uttryckt önskemål om lokala löneförhandlingar, varför kan ni inte gå dem till mötes?
– Det har inte varit något starkt önskemål från klubbarna. De har accepterat att följa det som står i kollektivavtalet, att fackligt anslutna i bolaget ska ingå i samma pott, och att vi förhandlar med klubbarna i bolaget. Sektionerna har inte förhandlingsmandat.
På Nerikes Allehanda har 23 procent av journalisterna fått omdömet att de inte lever upp till förväntningarna och i Västmanland och Stockholm är det hela 30 procent som fått det omdömet. Låter det rimligt tycker du?
– Omdömena sätts lokalt av närmaste chef. Jag har inte varit inblandad i det arbetet och har svårt att uttala mig, säger Per Åhlin.
Men om nu så många inte lever upp till förväntningarna – krävs det inte centrala insatser i form av utbildningar till exempel?
– Jo, och vi har många utbildningsinsatser. Men det finnas viss eftersläpning på de tidigare Promediatidningarna, eftersom de ganska nyligen kommit in i Mittmedias system.
