Pressen över för Christofer Fager Min skuld är störst

15 juni, 2000

För ett par år sen var han Sveriges mest omskrivne journalist. Efter att ha ljugit sig igenom två rättegångar lade han till slut korten på bordet och sade upp sig från Aftonbladet.
Christofer Fager är fortfarande djupt ångerfull över sin roll i Aftonbladets nazistaffär och säger att han tar på sig större delen av skulden för det som hände.

För ett par år sen var han Sveriges mest omskrivne journalist. Efter att ha ljugit sig igenom två rättegångar lade han till slut korten på bordet och sade upp sig från Aftonbladet.

Christofer Fager är fortfarande djupt ångerfull över sin roll i Aftonbladets nazistaffär och säger att han tar på sig större delen av skulden för det som hände.

En decemberkväll 1997 fick Christofer Fager ett telefonsamtal som kom att förändra hans liv. Han var 21 år, arbetade som nattreporter på Aftonbladet, gick på vikariat och hade fast jobb i sikte. Efter att ha skrivit om fackliga frågor på LO-tidningen hade han kommit till Aftonbladet via Värnpliktsnytt där han lärt sig att vinkla ämnena lite hårdare.

Christofer Fager var en ambitiös och drivande reporter som trivdes utmärkt i kvällstidningsvärlden.

– Det var tuff stämning på Aftonbladet men jag gillade det. Det var inte alltid lätt att vara vikarie, bland annat förväntades man ställa upp i tid och otid men jag accepterade villkoren.

Telefonsamtalet den här decemberkvällen kom från en nazist. Han utlovade videobilder där man såg hur en skinnskalle misshandlade en invandrare.

Reportern och nazisten fortsatte att hålla kontakt med varandra.

– Nazisten berättade att det fanns foton där nazister hotade Claes Cassel och Alexandra Pascalidou. Jag sa att jag var intresserad.

Exakt vad som utspelades mellan Christofer Fager och nazisten och hans kompisar är det bara de själva som vet. Enligt nazisterna begärde Fager att de skulle ta hotbilder men det har han alltid förnekat och gör så än i dag.

– De erbjöd foton som de sa redan var tagna. Jag har aldrig tryckt på för att få dem att ta några bilder.

Redan på ett tidigt stadium började Christofer Fager att ljuga. I ett mejl till en av sina chefer skrev Fager att han mottagit en papperskopia som föreställde ett av hoten. I själva verket hade han fått en oframkallad filmrulle.

I det läget måste du ha insett att något var konstigt.

– Ja, jag borde anat att jag medverkade till att frambringa bilder som utgjorde hot, men det gjorde jag inte.

Varför ljög du i så fall om att du fått papperskopior när du i verkligheten fått en oframkallad rulle?

– Omedvetet insåg jag nog att det osade katt.

Ljög du för att du så gärna ville ha ett scoop?

– Nej. Visst var det här med hotbilderna ganska stora nyheter men jag hade tidigare haft ett 20-tal löp i Aftonbladet så det var ingen jättegrej för mig.

Hotbilderna publicerades i Aftonbladet i början av 1998. I samma veva fick Christofer Fager fast jobb på tidningen.

En dag när han lyssnade av mobilen fanns ett meddelande från polisen som uppmanade honom att komma till stationen. Nazister som var inblandade i hoten hade gripits så han tog för givet att polisen ville ställa några frågor rent upplysningsvis. Men det blev långt värre än den unge reportern kunnat föreställa sig. Efter ett par minuters samtal förklarade en kriminalinspektör att Fager var anhållen och han placerades i en häktescell.

– Jag var totalt chockad. Jag beställde upp biblioteksvagnen och satt och läste en bok i ett par timmar bara för att avskärma mig från omvärlden.

Redan i de första polisförhören ljög Christofer Fager om bilderna. Senare samma dag kördes han till Aftonbladets redaktion. Stämningen där var närmast panikartad. I de fortsatta samtalen med sina chefer höll han fast vid lögnerna.

I väntan på rättegången gick Fager hemma och drog. Mediepådraget nådde snart stormstyrka. Trovärdigheten för ledningen på Sveriges största tidning var allvarligt ifrågasatt och allt föll tillbaka på Christofer Fager. Få, om ens någon, nybakad svensk journalist har utsatts för ett liknande tryck.

– Det var en overklig upplevelse. Jag sov länge för att slippa uppleva verkligheten men när jag vaknade var jag tillbaka i helvetet igen. Konstigt nog drömde jag aldrig om det som var på gång, det var som om hjärnan kopplade bort det på nätterna. Jag mådde verkligen skit.

Inför den första rättegången kallades han till ett möte med cheferna för Aftonbladet där de skulle gå igenom vad som hänt och lägga upp strategin.

– Det var så jobbigt att jag höll på att kräkas.

Men han fortsatte att ljuga, även under rättegångarna.

– Redan från början hade jag cementerat fast mig i lögner. Jag trodde att om jag höll fast vid en och samma story så skulle min trovärdighet öka. Men eftersom min berättelse hade svaga punkter blev det tvärtom.

Domstolarna konstaterade att Christofer Fager sannolikt for med osanning, men något straff fick han inte. Den friande domen från hovrätten kom i oktober 1998 och han återvände till Aftonbladet. Han blev väl mottagen och tyckte att det var skönt att komma igång och jobba igen.

– Det kändes lite märkligt, jag var ju tillbaka på den arbetsplats där allt det svåra hade hänt och hela sanningen hade aldrig blivit sagd.

Med tiden började historien blekna i omgivningens minne. Fager gjorde sitt bästa för att komma på rätt köl och planerade att stanna på Aftonbladet. Men frön av olust och dåligt samvete växte inom honom.

Avgörandet kom en dag i höstas när Dan Josefsson från tidningen ETC ringde.

– Dan Josefsson sa att han visste att jag ljög och att han tänkte skriva det. Han råkade ringa vid en tidpunkt när mitt skal för att skydda lögnen hade blivit väldigt tunt. Utan att tänka efter träffade jag honom och berättade sanningen, jag bara släppte på.

Efter intervjun med Dan Josefsson åkte Fager hem till Anders Gerdin och lade ett brev i hans brevlåda där han meddelade att han sade upp sig.

– Min tid på Aftonbladet var slut och en ny sorg började, för jag hade gillat jobbet.

Christofer Fager av idag motsvarar knappast bilden av den tuffa kvällstidningsmurveln. Snarare en ung, lite vilsen före detta reporter som tvekar om han ska träda fram i Journalisten. Först ja, sen avbokar han intervjun, sen ändrar han sig igen.

– Jag vill vara med. Jag jobbar lite som reporter och det känns väldigt konstigt att begära av andra att de ska vara med på intervjuer om jag själv gömmer mig, säger han som motivering.

Fager kommer inte med de hårda krav som journalister brukar ställa när de ska intervjuas (få läsa artikeln i förväg, få höra frågorna, få veta vinklingen). På frågan om han ställer upp på bild blir svaret:

– Jag vet inte, hur tycker du att jag ska göra?

Han säger att han inte är samma person som tidigare, att han blivit mer dämpad. Men framförallt gör han intryck av att skämmas.

– Varför jag ljög vet jag egentligen inte. Och det skrämmer mig att jag klarade av att hålla fast vid lögnen så länge. Jag kan bara säga att det var erbarmligt och ömkligt av mig att ljuga. Jag känner mig skamsen.

Vid ett tillfälle under intervjun blir han mycket tydlig. Det är när han får frågor om hur han mått.

– Det känns dumt att snacka om hur jag haft det. Jag är inget offer. De som farit illa i den här historien är Claes Cassel, Alexandra Pascalidou och Micke Alonzo.

Cassel har han bett om ursäkt vilket godtagits, till Alonzo har han låtit framföra en ursäkt och han skulle vilja göra detsamma med Pascalidou.

Aftonbladets ledning har gång på gång anklagats för att ha största skulden i nazistaffären. Bland annat framkallades hotbilder på Aftonbladet och cheferna var fullt införstådda med vad Fager arbetade med. Fagers förklaringar måste rimligen ha verkat underliga men han berättar att de egentligen aldrig ifrågasattes av ledningen.

Ändå säger han:

– Min skuld är störst. Ledningen har också skuld men att väga in det vore livsfarligt för mig. Börjar jag tänka att det inte är mitt fel, att någon annan har skulden, då har jag inte lärt mig något. Och jag tycker inte att jag är rätt person att angripa Aftonbladets strukturer.

Sen i vintras pluggar han historia och kinesiska och jobbar ibland för tidningen Vision. Eventuellt kommer han att överge journalistiken och satsa på studierna.

– Jag är osäker på min roll som journalist, jag är fortfarande skakad av det som varit.

Christofer Fager är ett välkänt namn i journalistskvallret och att träffa kollegor är jobbigt.

– Jag undrar hur de bedömer mig. En del verkar nyfikna, andra tycker nog illa om mig. Men om man betett sig dåligt får man vara beredd att ta konsekvenserna.

Fotnot I tisdags dömdes Christofer Fager till böter för att till Claes Cassel ha avslöjat namnet på en av sina källor under arbetet med nazistserien.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Hatad

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies