Pressekreterare talade ut med SR-journalister
SR Ekots journalister och cirka 20 av regeringens pressekreterare har haft ett prata-ut-möte. – Till och från har det varit riktigt illa med relationerna, säger Cecilia Roos, Ekots inrikeschef.
SR Ekots journalister och cirka 20 av regeringens pressekreterare har haft ett prata-ut-möte.
– Till och från har det varit riktigt illa med relationerna, säger Cecilia Roos, Ekots inrikeschef.
På senare tid har det från politiska journalister uttryckts ett starkt missnöje med alliansregeringens informatörer. Journalisten (7/07) har berättat om orutinerade pressekreterare, som vill ”styra information” och ha insyn i vilka källor som journalister kontaktar. Pressekreterare är också sena med besked och okunniga vad gäller statsrådens uppfattning i olika frågor.
En hel del kritik ventilerades på mötet med Sveriges Radios Ekoredaktion. Tidigare har även SVTs nyhetsredaktioner bjudit in till träff, av samma anledning.
En del av pressekreterarnas frågor vid mötet bekräftar att träffen nog var nödvändig – kunskaperna bland besökarna var på sina håll grund: ”Vad är en producent?” och ”Vart vänder jag mig om jag har en nyhet?” var frågor som ställdes. En och annan SR-journalist kommenterade att ”det borde de veta som pressekreterare”.
En annan fråga som aktualiserats sedan regeringsskiftet är att pressekreterare ibland ställer villkor för att lämna ut material: ”du får det bara om du lovar att ni sänder det i radion”, villkor som SR Ekot bestämt säger nej till.
Företrädare för Studio Ett undrade vart den debattglada borgerligheten tagit vägen. Nu ställs i stället väldiga krav på vem ministrar ska möta i diskussioner i sändningar. Regeringen försöker dessutom ofta bolla frågan vidare till borgerliga ledamöter i riksdagen. Det händer även när det är regeringen som ska ställas till svars.
P1-morgons redaktion framförde liknande kritik – ”ridån gick ner efter valet”, hette det därifrån.
– Vi hade tidigare en brännande politisk debatt men efter allianssegern har P1-morgon haft betydligt svårare att leverera bra politiska diskussioner. Alltför många ministrar säger nej, uppger en av de närvarande journalisterna, som vill vara anonym.
Ekots inrikespolitiska reportrar har bättre förutsättningar än övriga att ta sig fram i den politiska sfären. De har ofta kontakter vid sidan av pressekreterarna och därmed är beroendet mindre. Men även från Ekot levererades kritik på mötet. Till exempel för att pressekreterarna ibland säger att ministern inte tänker uttala sig i en fråga.
Likafullt sitter ministern i SVTs Aktuellt-studio eller har låtit sig intervjuas i Dagens Nyheter. Öppna kort är bättre, ansåg journalisterna vid mötet.
Det fanns alltså en hel del kritik men stämningen beskrevs ändå som god eller i alla fall ”ganska bra”. Någon ansåg att pressekreterarna verkade överraskade, att de inte hade förstått att det fanns så mycket kritik mot dem.
– Pressekreterarna borde ha fått en grundläggande kurs när de började. De kan helt enkelt för lite, det gör dem rädda och försiktiga. En del är grindvakter som försöker hålla journalister borta från ministrar, sade en av journalisterna efter mötet.
Någon annan anser att det är stor skillnad mellan partierna. Presssekreterarna hos kristdemokraterna och centern är mer på hugget, moderaterna och folkpartisterna är mer orutinerade, lyder omdömet.
SR Ekots inrikeschef Cecilia Roos är en av dem som tog initiativ till mötet. Hon tycker att det var bra att träffas:
– Nu tror jag att det blir bättre.
Edvard Unsgaard, pressekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt och tidigare anställd på Ekoredaktionen, är också nöjd.
– Vi har ju inte jobbat i regeringskansliet tidigare och det är en omställning som inte alltid är lätt. Vi behöver höra hur vårt jobb uppfattas. Vi har en servicefunktion och vill självklart inte vara några grindvakter.
Edvard Unsgaard anser att det ofta finns praktiska förklaringar till att de inte kan svara genast på frågor. Ibland finns exempelvis inte en uppgörelse inom hela regeringen och då kan inte besked ges. Enligt Edvards Unsgaard var det enklare för den förra regeringen – den bestod ju bara av ett enda parti.
Pressekreterarna ansåg att redaktionerna måste bli bättre på att planera för att underlätta för regeringskansliet. Ofta vet ju redaktionerna i god tid när regeringsförslag ska läggas. Om de säger till tidigt förbättras förutsättningarna för att ministrar ska kunna ställa upp.