Prata med ledning och kolleger

Den som blir hotad i jobbet ska agera snabbt och resolut, tycker ett par journalister som råkat ut för hot. Prata med ledning, kolleger och familjen så att du får stöd och hjälp.

Samtidigt gäller det att i möjligaste mån inte låta hot hindra dig från att utföra ditt jobb och leva ett normalt liv, understryker de.

Hot mot journalister har alltid förekommit, men på senare år har några organisationer med kriminella förtecken satt i system att kartlägga och hota bland annat journalister. Den som utsätts för detta måste ta det på allvar, menar en journalist med insikt i situationen. Av säkerhetsskäl måste han förbli anonym.

– Det är väl känt att nynazister och kriminella mc-klubbar har folk som ägnar sig åt att kartlägga och samla information om journalister som man betraktar som misshagliga, uppger han.

Han vill inte framträda med namn, då han utsatts för hot och har som princip att inte tala om det offentligt.

– Det finns tydliga tecken på att människor som går ut med att de är hotade riskerar att få fler hot riktade mot sig, förklarar han.

– Det finns ett flertal exempel på personer som blivit kartlagda på samma sätt som de journalister som utsattes för bombattentatet. Nynazister brukar sedan publicera uppgifterna i sina tidningar, där de blandar fakta med påhitt och förvrängningar. Det får man vara beredd på om man skriver om dessa grupper.

”Nynazister brukar publicera uppgifterna i sina tidningar, där de blandar fakta med påhitt och förvrängningar.”

Han råder dem som drabbas av allvarliga hot att genast ta upp saken med polisen, redaktionsledning och anhöriga. Speciellt för de sistnämnda ska man inte dölja det, så att det inte kommer som en obehaglig överraskning.

– Din familj ska till exempel veta att de inte får ta emot och öppna paket utan känd adressat som kommer till dig. I övrigt gäller det att använda sunt förnuft: se sig om lite extra när man går till och från jobbet, utan att för den skull bli paranoid.

Att liksom det bombdrabbade paret förlita sig på skyddade personuppgifter tycker han är vanskligt – i alla fall om man är journalist.

– Du träffar och är i kontakt med så mycket människor om du jobbar med medier. Många får veta vem du är, och förr eller senare läcker det ut. Det är en falsk säkerhet att lita till denna typ av skydd.

Han tycker att polisen både gör ett bra och mindre bra jobb med att hantera hot mot journalister från organiserade kriminella. Visst finns bra poliser som är kunniga, men samtidigt tycker han att många verkar underskatta exempelvis nynazisternas förmåga att sätta hot i verket, och många saknar kunskap om deras sätt att arbeta.

– Ett grundskydd vore att alla som har problem med hot enkelt skulle få tillgång till ett överfallslarm, det vill säga en telefon med direktkoppling till polisen. Om man kombinerade detta med en databas med uppgifter om vilka sorts hot dessa personer utsatts för och från vem skulle det vara ett steg i rätt riktning.

Men i grunden är han fortfarande pessimistisk i sin syn på hotade journalisters situation.

– Skriver du om de här farliga grupperna får du inte underskatta dem. Jag tror att det som hände i somras i Nacka inte var en isolerad händelse. Det kan hända igen, och journalister kan mycket väl vara måltavlor.

Under ett par år blev flera journalister som skrev om de så kallade kriminella mc-gängen utsatta för hot. I ett fall gick det så långt att tidningen Expressen lät tre reportrar vistas med livvakt på hemlig ort under ett par veckor.

Anders Fallenius har arbetat som kriminalreporter under större delen av 90-talet. Han upplever att antalet hot ökat från grupper som ogillar att journalister granskar deras verksamhet utan deras godkännande. När han och några andra på Expressen avslöjade mc-klubben Brödraskapets existens utsattes han för allvarliga hot, främst på telefon.

– Till slut blev situationen så intensiv att polisen rådde mig och de andra två att lämna redaktionen under ett tag. Man hade bland annat observerat personer i närheten av redaktionsbyggnaden som misstänktes ha med hoten att göra, och anhöriga till chefredaktör Christina Jutterström hade också hotats.

Under hans frånvaro skedde också en mer handgriplig incident. Medlemmar ur Brödraskapet dök upp vid Expressens entré och agerade hotfullt.

– De kom inte in på redaktionen, men under en kort tid var det en mycket obehaglig situation vid entrén, innan polisen tillkallades.

Han tycker själv att det som skrevs i Expressen om mc-gängen främst byggde på statistik och offentliga källor.

– Så länge jag vet att det jag skriver bygger på fakta kan jag se mig i spegeln och inte skämmas för det jag gjort. Men att det dyker upp hot är tyvärr en risk.

– Jag polisanmäler allt jag upplever som allvarligt. En nazist som utsatte mig för hot via brev och telefon blev också fälld efter att jag anmält honom. Men man får också komma i håg att mycket som skulle klassas som hot egentligen bara är människor som är förbannade och uttrycker sig klumpigt.

Annars är han glad över att Expressen i stort ställde upp och stöttade honom och de andra.

– De tvekade inte att tilldela oss personskydd och annan bostad. Sådant kostar ju pengar, men de såg till att ta hand om oss direkt. Andra reportrar på tidningen gick också in och skrev om mc-klubbarna. Det gäller att få in fler på banan när sådant här händer. Visa att det inte lönar sig att ge sig på en enskild medarbetare.

Ewa Tures jobbar som kriminalreporter på TT. Även hon utsattes för några år sedan för hot från dåvarande mc-klubben Brödraskapet. I samband med en rättegång mot en person med anknytning till klubben klev en man fram och talade om att de visste var hon och hennes barn bodde.

– Först försökte jag bagatellisera det lite. Ryckte lite på axlarna och tänkte att det hör till jobbet att nån gång bli hotad av ett mc-gäng. Men det var mycket obehagligt. Jag kände mig orolig hemma, spanade efter misstänka bilar och rörelser. Från jobbet fick jag bara en bandspelare att banda eventuella telefonhot med, och en noggrannare kontroll på vem som ringde och sökte mig på redaktionen.

Hade detta inträffat idag hade hon direkt kontaktat ledningen och eventuellt begärt personskydd. Men då kändes det så overkligt, och hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig.

– Jag hade ett enormt behov att tala om saken. Tyvärr blev det inte någon sådan kontakt med ledningen, utan jag fick utlopp för mitt behov att prata av mig i samtal med poliser och åklagare.

Efter att ha gjort egen research om mc-klubben kom hon dock fram till att de flesta av medlemmarna – om de var straffade sedan tidigare – var dömda för mindre brott. Detta lugnade henne något, men under sammanlagt åtta månader kände hon ett obehag på grund av det förtäckta hot hon utsatts för.

I dag är hon ordförande i Kriminaljournalisternas Klubb, en sammanslutning för kriminaljournalister där man ska diskutera arbetsvillkoren och verka för att förbättra dom.

– När du utsätts för hot eller råkar ut för någon annan krissituation i arbetet är det viktigt att det finns någon på din arbetsplats som ansvarar för att du kan få en debriefing (krissamtal). Det är en princip vi driver, att det ska finnas tillgängligt. Brandmän och poliser har haft det sedan länge, men i journalistkåren har det ännu inte kommit på bred front.

SJFs ordförande Håkan Carlson ser mycket allvarligt på att journalister inte bara utsatts för hot utan också ett direkt angrepp. SJF ska sammanställa ett PM med råd hur journalister ska agera om de blir hotade.

– Vi har ett grundmaterial som vi började samla in i samband med striderna mellan de kriminella mc-gängen. Det ska prioriteras och läggas ut på hemsidan (www.sjf.se) och skickas ut till klubbarna, säger han.

Håkan Carlson menar att nazisternas aktiviteter mot journalister i sig utgör ett hot mot demokratin.

– Journalister och medier är en del av den demokratiska processen. Försöker man tysta oss med hot och våld måste polisen ingripa med kraft för att stoppa detta.

Han tycker det är illavarslande att exempelvis SÄPO inte ser lika allvarligt på den situation som uppkommit.

– Säpo-chefen uttalade sig om att han inte delade min syn på nazisterna som ett hot mot demokratin, men justitieministern höll med. Det här är något som vi inte kan ta lätt på. Jag vet inte hur SÄPO jobbar, men ser man till resultat är det ännu magert.

MIKAEL FUNKE

mikael.funke@sjf.se

FAKTA

Om du blir hotad

Några råd från journalister som blivit hotade:

Tala med redaktionsledningen och se till att de tar dig på allvar.

Var inte rädd att dela med dig till kolleger om det som hänt. Deras stöd är viktigt.

Polisanmäl allvarliga hot och stå på dig hos polisen.

Tala även med familjemedlemmar så att de känner till situationen och inte dras in i onödan.

Några enkla försiktighetsåtgärder:

Ta inte emot paket utan adressat.

Låt växeln bli ett ”filter” för inkommande samtal.

Se dig om lite extra när du går till och från arbetsplatsen.

Förlita dig inte enbart på skyddade personuppgifter. Sådant läcker lätt ut i mediekretsar.