Ditt reportage kan vara brottsligt

Här hade texten kunnat börja med en småsomrig miljöbeskrivning utanför polishuset i Solna, för att sätta reportagets stämning och känslan av journalistisk närvaro. Men det hade varit olagligt.

I stället börjar vi den här artikeln i en annan ände. Av samma hus.

Solen strålar genom trädkronorna och gör figurer på Solna tingsrätts bruna tegelfasad. En nervös kvinna sitter och kedjeröker på en bänk bredvid entrén medan en grupp ungdomar förbereder sig för att gå igenom säkerhetskontrollen innanför dörrarna. De skrattar och skämtar om alla vapen de behövt lämna hemma idag. Härinne i sexvåningsbyggnaden på Sundbybergsvägen dömdes i oktober förra året journalisten Alex Veitch till 40 dagsböter för att han fotograferat just den här byggnaden. Eller snarare en del av byggnaden, den västra, där polishuset ligger. Hade han fotat den här östra delen av huset hade han aldrig åtalats. Tingsrätten och polisen i Solna bor nämligen ihop och medan polisens del av huset är ett skyddsobjekt med avbildningsförbud är tingsrättens del inte det.

Alex Veitch överklagade domen till Svea hovrätt, som nekade prövningstillstånd, vilket han överklagade till Högsta domstolen, som förra veckan beslutade att inte ge prövningstillstånd.

– För mig som dokumentärfilmare är det en stor inskränkning i mitt arbete att inte kunna visa byggnader och dokumentera vissa skeenden på grund av avbildningsförbudet. Polishuset i Solna bedriver en öppen verksamhet, det är inte en sluten anläggning. Jag är besviken att HD inte väljer att ta upp fallet. Nu behöver frågan om avbildningsförbud drivas politiskt. Förbudet begränsar friheten för hela mediebranschen, för dokumentärfilmare, fotografer, ja alla journalister. Det är viktigt att hålla den här frågan vid liv, säger Alex Veitch.

Sedan drygt två år finns det inte längre något journalistiskt undantag från avbildningsförbudet i skyddslagen. Orsaken till lagändringen kan spåras tillbaka till en dom i Högsta domstolen från 2015, då en DN-fotograf tagit foton vid örlogsbasen Berga i Stockholms skärgård. Militärpolisen hade beslagtagit fotografens minneskort.

– Högsta domstolen slog fast att anskaffarfriheten i grundlagen trumfar avbildningsförbudet enligt skyddslagen. Trots att det alltså fanns uttryckligt stöd för beslagtagandet i skyddslagen hävde HD beslutet med stöd av de allmänna reglerna i grundlagen. Journalister som arbetade för grundlagsskyddade medier omfattades inte av fotoförbudet. Det tyckte inte politikerna var bra, man ville att journalister också ska omfattas av skyddslagen och tillsatte en utredning som ledde fram till en grundlagsändring den 1 januari 2023, förklarar Tove Carlén, jurist på Journalistförbundet.

Sedan dess är det olagligt för alla att fotografera polishuset i Solna. Men skyddslagen går längre än så. Skyddsobjekt med avbildningsförbud får inte heller mätas eller ritas av – eller beskrivas med ord. Det är därför det hade varit olagligt att inleda den här artikeln med en miljöbeskrivning utanför polishuset i Solna. Journalistens utgivare hade dock gått fri; det är inte förbjudet att publicera en sådan beskrivning. Brottet mot skyddslagen hade begåtts av skrivande reporter, i skrivande stund. Det är själva avbildningsakten som är förbjuden, inte publiceringen.

– Det är förstås märkligt att ett avbildningsförbud gäller olika delar av fasaden på samma byggnad, konstaterar yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och fortsätter:

– Men hela lagstiftningen är märklig. Det här är offentliga byggnader som står mitt i den offentliga miljön, som finns avbildade många gånger och går att hitta på nätet, i tidningar, i kartprogram och i allmänna handlingar – till exempel förvaras hos länsstyrelsen i Stockholm en ritning över polishuset och tingsrätten i Solna där gränserna för avbildningsförbudet framgår. Den ritningen är mätbar och det finns inget hinder för att sprida den. Trots det får byggnaderna inte fotas eller beskrivas. Det är en orimlig inskränkning av pressfriheten, men det är också en orimlig inskränkning av den allmänna friheten. Ungdomar som råkar få med ett hörn av ett polishus när de ska fota varandra blir åtalade och dömda. Man är nitisk i sin tillämpning, säger Nils Funcke.

Att publicera en nyskriven skildring eller ett nytaget foto av ett skyddsobjekt med avbildningsförbud är alltså tillåtet, men om det framgår vem som har författat texten eller tagit bilden riskerar den personen att åtalas och dömas till – i normalfallet – villkorlig dom och dagsböter.

Det är vad som drabbade Nisse Schmidt, reporter på Siljan News. I april fotograferade han de byggmoduler i Idre där tullen tillfälligt huserar, för en nyhetsartikel om att det ska byggas ett nytt tullhus i Idre. Modulerna klassades som skyddsobjekt med avbildningsförbud i juli 2024, vilket han inte var medveten om.

När Idretullens gruppchef Josefin Norell, som själv ställt upp på bild framför byggmodulerna för Mora Tidning så sent som i januari 2023, såg bilden på Siljan News sajt kontaktade hon tidningens chefredaktör som valde att avpublicera fotot för att skydda Nisse Schmidt. Men det var för sent, polisen var informerad om att Nisse Schmidt hade bildbyline. Åtal väcktes i maj och åklagaren hävdar att Schmidt brutit mot skyddslagen av oaktsamhet, eftersom bilden var tagen på så stort avstånd att det inte gick att se texten på de gula skyltarna som informerade om avbildningsförbudet.

– Jag har fotat tullens modulhus flera gånger förut, då fanns det inget avbildningsförbud. Jag stod så pass långt från byggnaden att jag inte såg den nya skylten, hade jag sett den hade jag förstås aldrig fotat, säger Nisse Schmidt.

– Jag tycker att den här lagen borde ändras. Alla kan ta reda på hur byggnader i offentliga miljöer ser ut, lagen fyller ingen funktion. I det här fallet är det bara att gå in på streetview på Google Maps så ser man tullhuset.

Rättegången i Mora tingsrätt den 19 augusti hölls delvis bakom stängda dörrar eftersom bilder av tullbyggnaden förevisades för rätten. En vecka senare meddelade en oenig rätt att Nisse Schmidt frias – rättens majoritet menade att skyltningen på tullbyggnaden varit för otydlig. Åklagaren Anastasiya Blomwood har dock överklagat domen till Svea hovrätt.

– Eftersom det fanns skiljaktiga meningar i tingsrätten är det rimligt att hovrätten får ta ställning, säger Anastasiya Blomwood.

Det är objektägaren som beslutar om undantag från avbildningsförbudet och ansvarar för att den egna bevakningsorganisationen får tydliga instruktioner om hur förbudet ska upprätthållas. Att avbildningsförbud kan gälla bara vissa delar av en fastighet betyder att det ofta är värt att fråga säkerhetsavdelningen om vad som får avbildas och om det går att få ett tillfälligt undantag.

TV4-huset är till exempel ett skyddsobjekt med avbildningsförbud, men när Journalisten frågar gäller förbudet inte fasaden utan bara receptionsområdet. SVT-huset har inget avbildningsförbud, men vakterna har instruktioner från säkerhetsavdelningen om att försöka avstyra fotografering, vilket Journalisten varit med om vid ett flertal tillfällen.

En mer rättshaveristiskt lagd journalist hade här kunnat börja spekulera i juridiska spetsfundigheter:

• Får man fota av displayen i bilen när backkameran visar tullmodulerna i Idre?
• Är det tillåtet för en journalist att beskriva polishuset i Solna ur minnet från ett besök före den 1 januari 2023?
• Får man lämna en helt felaktig beskrivning av receptionen i TV4-huset?
• Eller prompta en AI att skapa ett foto på Kaknästornet taget på mindre än en kilometers avstånd? (En kilometer är det minsta avstånd som Teracom satt upp för fotografering av Kaknästornet, utan teleobjektiv.)

– Generellt gäller ett avbildningsförbud för all sorts beskrivning, mätning och fotografering, men mycket är juridiskt oprövat. Innan det finns domar på området är det svårt att veta var gränserna går, säger Göran Dalin, skyddsobjektshandläggare på länsstyrelsen i Stockholm.

Inte heller polisen vill ge några fingervisningar kring vad som gäller vid polishuset i Solna, mer än att avbildningsförbudet avser ett förbud mot att fotografera, teckna av och beskriva ett skyddsobjekt, och att det framgår av skyltningen var gränserna för skyddsobjektet går. Något undantag beviljas inte, men delar av receptionen omfattas inte av förbudet. ”När det gäller dina övriga frågeställningar får vi hänvisa dig att ta kontakt med ett juridiskt ombud”, skriver Therese Stark, polisinspektör vid säkerhetsavdelningen på polismyndigheten, i ett mejl.

Tidningsutgivarna och Journa­list­förbundet har gemensamt hemställt att regeringen utreder hur skyddslagen kan ändras för att säkerställa att journalister ”på ett rimligt sätt kan dokumentera händelser av intresse för allmänheten”. Svaret från Försvarsdepartementet var avfärdande.

– De menade att även om yttrandefriheten är viktig så är också skyddslagen viktig i dessa tider, säger Per Hultengård, jurist på Tidningsutgivarna.

– Avbildningsförbudet är ett verkligt problem i det journalistiska arbetet. Om du efter en uppmärksammad rättegång vill intervjua till exempel rådmannen, kan du då ställa dig i entrén och göra den intervjun trots att det finns ett avbildningsförbud? Har man då fått ett godkännande för att fotografera eller filma?

Per Hultengård har fått många frågor om lagstiftningen, särskilt efter domen mot Alex Veitch i oktober 2024.

– Jag fick en fråga från en av tidningarna på Gotland om hur de skulle hantera en marktvist mellan Försvarets Radioanstalt och en båtägarförening. Eftersom det handlade om FRA var det mycket sekretess, och FRA:s byggnad intill den mark de ville expropriera var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Hur skulle man kunna skriva om och dokumentera den tvisten?

Får du många sådana konkreta frågor?

– De flesta frågorna handlar om fiktiva exempel, man vill veta hur man ska agera om vissa situationer uppstår, till exempel om man får fota en demonstration utanför en tingsrättsbyggnad med avbildningsförbud, eller om man får fota en trafikolycka utanför polishuset. Svaret på de flesta av de frågorna är nej, det får man inte, om någon del av byggnaden syns. Det finns inga undantag.

– Avbildningsförbudet är absolut, och det borde ändras. Man kan ha förståelse för skyddslagstiftningen men det borde finnas en ventil för journalister, om fotograferandet är försvarligt, till exempel att man dokumenterar en situation och byggnaden kommer med i bild.

I sin hemställan till regeringen uppger Tidningsutgivarna och Journalistförbundet att utvecklingen går mot att fler byggnader, anläggningar och områden som används för civila ändamål beslutas vara skyddsobjekt, till exempel tingsrätter, polishus och länsstyrelser, och för vilka det ofta råder avbildningsförbud. Hur många skyddsobjekt som finns är okänt.

– Jag gjorde ett försök ihop med Motala Tidnings chefredaktör att få fram uppgifter från länsstyrelsen om vilka byggnader som har avbildningsförbud. ”Vi vill inte bryta mot lagen, så kan ni tala om vilka byggnader som är skyddsobjekt?” Vi fick svaret att det är hemligt. Det är ett moment 22; det är förbjudet att fotografera och avbilda vissa byggnader, men det är hemligt vilka de är. Man får gå runt och leta efter gula skyltar innan man börjar fota stadsmiljöer, säger Per Hultengård.

Journalistförbundets jurist Tove Carlén menar att det är fel att likställa journalister och allmänheten. Om det sker ett terrordåd mot ett polishus får allmänheten inte se förödelsen om inte journalister får fotografera den.

– Det är det här som blir så fel i lagstiftningen. Regleringen är svartvit. Det borde göras ett undantag för journalister – men det måste inte se ut som det tidigare undantaget, säger Tove Carlén.

Om man befinner sig så långt från skyddsobjektet att man inte ser skylten med avbildningsförbudet, kan man frias då?

– Nej, inte enligt praxis. Domstolarna godtar i princip inte den förklaringen, och man kan dömas för att man varit oaktsam. När det gäller en militär anläggning eller ett polishus kan man anta att det råder fotoförbud, så där ska man vara försiktig helt enkelt, säger Tove Carlén.

Så undviker du att begå brott

Två svenska journalister har åtalats och dömts för att de har fotograferat byggnader i den offentliga miljön. Det är konsekvensen av grundlagsändringen 2023 då det journalistiska undantaget från avbildningsförbudet upphörde. Det här behöver du veta om förbudet:

Fram till 2023 kunde journalister som arbetade för grundlagsskyddade medier fotografera skyddsobjekt med avbildningsförbud tack vare anskaffarfriheten i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Anskaffarfriheten tillkom 1976 som en konsekvens av IB-affären där journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt dömdes för spioneri. Lagstiftaren menade att hela den journalistiska processen, inklusive researchen, borde omfattas av frihetsgrundlagarna.

Högsta domstolen slog 2015 fast att förbudet mot fotografering av skyddsobjekt med avbildningsförbud inte gällde om bilderna tagits i avsikt att publiceras i grundlagsskyddade medier. Fallet rörde fotografering som en DN-fotograf gjort vid örlogsbasen Berga i Stockholms skärgård. Det är detta undantag från skyddslagen som lagstiftaren täppte till den 1 januari 2023.

Så här ser reglerna för skyddsobjekt ut:

Det vanligaste förbudet är tillträdesförbud, vilket betyder att endast personer som har tillåtelse får vara på eller komma in på objektet. När tillträdesförbud gäller är det heller inte tillåtet att flyga med drönare över skyddsobjektet.

Ett skyddsobjekt kan omfattas av andra förbud, till exempel förbud mot att bada, dyka, ankra, fiska – eller avbilda.

Ett skyddsobjekt med avbildningsförbud får inte fotograferas, ritas av, mätas eller beskrivas med ord. Det är inte olagligt att publicera ett foto, en film, ritning eller beskrivning av ett skyddsobjekt med avbildningsförbud; brottet inträffar vid avbildningstillfället, till exempel när fotot tas eller när texten skrivs, inte vid publiceringen.

Ett skyddsobjekt måste vara tydligt markerat med förbudsskyltar där det framgår vad förbudet avser. Om man befinner sig så långt från ett objekt med avbildningsförbud att man inte kan se skyltarna kan man ändå dömas för oaktsamhet om man fotograferar skyddsobjektet.

Den som bryter mot något av förbuden kan få böter eller fängelse mellan sex månader och två år.

Podd om det här jobbet: Storyn bakom storyn