”Det här handlar inte om Jan Guillou”
DEBATT Karin Olssons text om Jan Guillou i Expressen är det senaste exemplet på det osmakliga tonläget i debattklimatet, skriver Karin Swärd.
Önskar Expressens biträdande chefredaktör Karin Olsson livet ur Jan Guillou eller bara ett långt lidande i en plågsam demenssjukdom?
Eller är det bara ett kallt konstaterande, ett faktum, att en dement journalist har svårt att fortsätta skriva krönikor i Aftonbladet. Är han död är det ju allra säkrast. Då hade det blivit knäpptyst från Guillou.
Vi pratar om det osmakliga tonläget i debattklimatet – i första hand på nätet i sociala medier.
Men när en person med Karin Olssons position sänker sig till den här nivån undrar man vad nästa steg blir. Går det att sjunka lägre, finns det ingen anständighet längre?
Jan Guillou är förmodligen den siste som behöver – och vill – ha understöd från en gammal journalistkollega. Men det här handlar inte om Guillou.
Oavsett om han är misogyn, har svårt med islamkritiska granskningar eller hoppar på andra journalister – både kvinnliga och manliga – hoppas jag att han får vara klar i knoppen länge än. Och att han fortsätter skriva och prata om sina hjärtefrågor, även om jag inte håller med.
Så här skrev Karin Olsson i Expressen den 18 november: ”Det är nog bara döden, demens eller möjligen hans fru, den osentimentala förläggaren Ann-Marie Skarp, som kan stoppa honom från att fortsätta baktala kvinnliga grävjournalister. Låt oss hoppas på det senare”.
Karin Swärd
journalist med ett förflutet på Ekot, SVT och Kalla fakta, TV4.
Detta är en vantolkning av mina ord. Jag hoppas varken att Jan Guillou dör eller blir dement. Däremot hoppas jag att hans fru kan förmå honom att sluta baktala kvinnliga journalister. För Aftonbladets redaktörer tycks inte känna den anständigheten, dessvärre. Läs gärna min artikel igen, noterar att Journalisten inte länkar till den: https://www.expressen.se/kronikorer/karin-olsson/aftonbladet-vagar-inte–vara-redaktor-for-guillou/
Nu är texten länkad. Jag missade det.
Det som Karin Swärd skriver bygger på ett missförstånd – eller en missvisande läsning.
Formuleringen ”döden, demens eller möjligen hans fru” är nämligen inte något Karin Olsson hittat på själv. Det är en ironisk återanvändning av Jan Guillous egen stående formuleringar.
I P4 Extra med Titti Schulz 7 okt beskriver Guillou själv att han kommer fortsätta skriva ”tills antingen demensen, hjärnblödningen eller döden stoppar verksamheten” (7.40). Detta utvecklar han sedan med att en demenssjukdom kanske gör att man inte fattar att man borde lägga av. Då har han sån tur att han är gift med en förläggare som kommer stoppa honom.
Skillnaden är dock att Guillou talar med Titti Schultz om sig själv som författare, som har en förläggare som i värsta fall kommer stoppa honom. Olsson använder samma stoppmarkörer – hans egna – för att illustrera det hon menar är Aftonbladets oförmåga att agera redaktör åt honom som krönikör.
Att citera tillbaka en persons egen retorik är inte ett ”osmakligt tonläge”. Det är en helt normal debatteknik. Swärds indignation träffar därför fel sak – formuleringen kommer inte från Olsson, utan från Guillou själv.
Lyssna själva! https://www.sverigesradio.se/avsnitt/jan-guillou-fortsatter-tills-demensen-hjarnblodningen-eller-doden-stoppar-mig