Gå direkt till textinnehållet
Ulf Kristersson gästar de autistiska reportrarna i Uppsala och får frågor om snatteri, rädslan att bli mördad, tatueringar och sin hustrus vikt.
Foto: SVT

Oväntade frågor till statsministern i nytt SVT-program

Ulf Kristersson får sitta och vänta på att bli intervjuad – och får sedan frågor om sin fru. Carola, Veronica Maggio och Lars Lerin är andra som får oväntade och personliga frågor i SVTs nya programserie ”Frågan är fri”.

I programserien Frågan är fri, som bygger på ett franskt format, utsätter sig svenska kändisar för 25 reportrar med intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism. Reportrarna kommer bland annat från Radio Fyris i Uppsala, en webbradiokanal och daglig verksamhet som vill motverka fördomar om funktionsvariationer.

Andreas Olander är arbetshandledare på Radio Fyris, moderator och redaktör för programmet och den som har utbildat reportrarna i det franska programformatet som går ut på att utjämna maktstrukturer och få de intervjuade att bli en i gänget. Gästen i programmet genomgår vad som kallas en ”rite de passage” – en speciell journalistisk metod som inspirerats av Foucault och fransk postmodernism, som i Sverige av Andreas Olander döpts till ”A-typisk journalistik”.

Intervjupersonerna valdes ut genom ett samarbete mellan SVT och reportrarna.

– Vi skickade in en lång lapp till SVT med önskemål, fler än 100 namn. Sedan fick vi tillbaka lappen med de som SVT hade valt, och då höll vi en omröstning om vilka vi tyckte skulle vara med, berättar Marcus Fahlén som är en av reportrarna.

Marcus Fahlén och Andreas Olander.

Kungafamiljen var tillfrågad, men tackade nej och kan eventuellt tänka sig att ställa upp om det blir en säsong två.

Andreas Olander utbildade reportrarna med utgångspunkt från det franska materialet med anpassningar för Sverige och daglig verksamhet. Frågorna som ställs är personliga, nästan privata, och reportrarna ska dela med sig av egna erfarenheter.

– Man ställer personer mer mot väggen än man vanligtvis gör, men här kommer det naturligt på något sätt. Alla frågor är okej, även om det är ett påstående, säger Andreas Olander.

I programmet sitter gästen bredvid reportrarna i en stor cirkel, i en stor sal.

– Lokalen ska vara en anti-institution. En flådig, lyxig lokal, högst upp, fönster över alla väggar med stadsvy. Det är också ett sätt att höja reportergruppen, säger Andreas Olander.

Hur var reaktionerna från dem som blev intervjuade?

– Alla tyckte nog att det var en annorlunda upplevelse. Det blev mer som en kompisgrupp, säger Marcus Fahlén.

Han lyfter skådespelaren Shima Niavarani som ett bra exempel.

– Hon är smart och insatt i hur maktstrukturer och gruppdynamik fungerar. Hon analyserade också situationen under tiden hon satt där. Hon sa att hon var jättenervös i början och att det kändes konstigt. I början känner sig gästen ofta utlämnad. Vi har arbetat för att det ska bli ett mer jämställt möte, säger Andreas Olander.

Vid intervjun med statsminister Ulf Kristersson var frågan om han skulle förstå och kunna se saker ur gruppens perspektiv.

– Då behövde vi få in honom som en i gänget. Det är det den här franska filosoftanken går ut på, att man blir del av och utvecklas till någonting nytt. Det är det som sker när gästen får konstiga frågor och upplever att den kanske blir älskad och ifrågasatt på samma gång. Efter en timme av kärlek kan man inte riktigt stå emot. Det var också det som kursen gick ut på, att acceptera, respektera och stötta varandra, berättar Andreas Olander.

Vad hoppas ni på för reaktioner av tittarna?

– Att de ska tycka att det är bra, säger Marcus Fahlén.

– Vi ska vinna Kristallen, har vi satt som mål, säger Andreas Olander.

Marcus Fahlén tycker att det är ett för högt mål, men Andreas Olander menar efter att ha sett avsnitten att det är fullt rimligt.

Hur har det varit att jobba med programmet?

– Jag hade fördomar om Lars Lerin, berättar Marcus Fahlén. Han hade varit väldigt arg och kastat saker över en klippa. Men sedan möter jag honom och märker att det är en jättetrevlig person. Jag kände mig lite dålig då.

Sex avsnitt är inspelade och sänds med start 10 november. Andreas Olander tror på en säsong två och säger att han är imponerad över hur starkt programmet har blivit.

– Alla gäster har i slutänden sagt: ”Jag vill inte gå hem”. I början är de jätteskraja men i slutet är det ett gäng som har blivit tajt.

Kommentarer

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler