Öppenheten bestäms av EU
Sverige måste ha tillstånd från europeiska försvarsunionen, VEU, innan handlingar om VEU kan lämnas ut.
Sverige måste ha tillstånd från europeiska försvarsunionen, VEU,
innan handlingar om VEU kan lämnas ut.
Tidningen Statstjänstemannen uppmärksammar förhållandet och hävdar att den svenska offentlighetsprincipen här kommer på undantag.
Tidningen har tagit del av ett tidigare hemligstämplat säkerhetsavtal från 1997, där Sverige förklarar sig respektera VEUs sekretessregler och förbinder sig att inte lämna ut uppgifter utan upphovsmannens tillstånd.
Sekretessreglerna liknar artikel 9 i EUs öppenhetsförordning. Där sägs att ”känsliga handlingar” inte behöver registreras om upphovsmannen motsätter sig det och att handlingarna inte får lämnas ut mot upphovsmannens vilja.
Enligt svensk rätt ska emellertid alla handlingar registreras och det är myndigheten som förvarar en handling som avgör vad som kan lämnas ut.
Verkningslös offentlighetsprincip
I och med säkerhetsavtalet görs, enligt Statstjänstemannen, den svenska offentlighetsprincipen verkningslös.
– Jag delar inte den uppfattningen, även om jag har viss förståelse för att detta kan sticka i ögonen på folk, säger Johan Wilhelmsson, ämnessakkunnig på Justitiedepartementet. Vill man rådgöra med VEU ska deras synpunkter vägas in i den slutliga prövningen av utrikessekretess, då man bedömer om relationerna till främmande makt kan störas ifall uppgifterna lämnas ut.
Wilhelmsson understryker att den typ av information – försvars- och säkerhetsfrågor – som Sverige som observatör i VEU får ta del av ändå regelmässigt är belagd med utrikessekretess.
Statstjänstemannen har talat med juristen Ulf Öberg, som anser att förordningens bestämmelser om ”känsliga handlingar” följer av säkerhetsavtalets restriktiva regler om försvarssekretess.
– Det är illavarslande, särskilt som öppenhetsakten har öppnat möjligheter för medlemsstaterna och EUs institutioner att tillämpa de regler som gäller för försvarssekretess även på andra områden som rör en medlemsstats eller EUs ekonomiska politik, säger Ulf Öberg till Statstjänstemannen.
Johan Wilhelmsson på Justitiedepartementet delar inte Öbergs åsikt.
– Artikel 9 handlar mer om EU-institutionernas handlingsoffentlighet och där finns inga konkreta krav på att medlemsstaterna ska ha samma regler som institutionerna.
Wilhelmsson pekar på två punkter som belyser frågan:
När säkerhetsavtalet träffades fanns en politisk vilja att Sverige skulle få observatörsstatus i VEU, samtidigt som Sverige deklarerade att man inte ville ändra i offentlighetslagstiftningen. Lösningen blev förklaringen i säkerhetsavtalet från 1997.
Om svensk myndighet bestämmer om sekretess kan beslutet prövas av domstol. Om däremot regeringen fattar beslutet kan det inte överklagas.
König: Regeringen borde ha diskuterat detta öppet
Arne König, vice ordförande i Journalistförbundet och ordförande i dess öppenhetsgrupp, är betänksam över regeringens sätt att hantera frågorna om offentlighet.
– Såvitt jag vet har säkerhetsavtalet från 1997 och den förklaring Sverige gjorde där tidigare varit okänt. Jag anser att regeringen öppet borde ha diskuterat förklaringen.
König pekar också på att detta visar att EU-institutionerna ännu har en annan syn på offentlighet än medlemsstaterna.
– Oerhört mycket återstår att göra för att öka öppenheten inom EU.
Han hänvisar också till ett fall nyligen då tidningen Statewatch nekades att få ut dagordningen för de fortlöpande samtal som EU och USA för. Haken var just den som nu kan åberopas i säkerhetsavtalet från 1997, nämligen upphovsmannens – i detta fall USAs – vägran att lämna ut handlingar.
hl@sjf.se
