Gå direkt till textinnehållet

Olle Rossander summerar ett kvartsekel som ekonomijournalist Finterna blir allt mer raffinerade

— Gång på gång blir vi journalister grundlurade. Jag förstår att reportrarna ibland har ont om tid men ofta tycker jag att de kunde ha använt huvudet bättre, säger Olle Rossander, som nyligen bytt spår efter 25 år som ekonomijournalist.

— Gång på gång blir vi journalister grundlurade. Jag förstår att reportrarna ibland har ont om tid men ofta tycker jag att de kunde ha använt huvudet bättre, säger Olle Rossander, som nyligen bytt spår efter 25 år som ekonomijournalist.

1973, under första oljekrisen, gjorde Olle Rossander ett inslag i Rapport om att det inom kort skulle bli brist på plast.

— De jag talade med varnade för att oljekrisen skulle leda till krisartad plastbrist. Vad jag inte insåg var att alla jag talade med, företag, organisationer och andra, ville ha branschstöd, motivera prishöjningar eller hade andra intressen av att få ut den bilden.

— Varken förr eller senare har det uppstått någon brist på plast, jag blev totalt lurad upp på läktaren.

Sen dess har de smarta aktörerna där nere på plan fintat upp ytterligare ett rejält antal journalister upp på läktaren.

Olle Rossander ger några exempel:

• 1996 meddelade regeringen att man skulle satsa 190 miljarder på att bygga vägar och annan infrastruktur.

— Många gick på det. I själva verket var det en neddragning. Året innan hade nämligen regeringen beslutat att satsningen på infrastruktur skulle uppgå till 210 miljarder.

• Efter ett EU-beslut nyligen basunerade svenska medier ut att bönderna riskerar att förlora 1,5 miljarder i jordbruksstöd på grund av ändrade EU-regler.

— Jämfört med bönder i andra länder hör svenskarna till dem som får mest statliga bidrag i världen. Men det var det knappt någon journalist som förklarade, kommenterar Olle Rossander.

•“Börsens proffs hyllar Ramqvist” löd en rubrik i Dagens Industri i början av året. DI redovisade en enkät där en rad analytiker satte betyg på börsföretagen.

— Bara 198 av 800 tillfrågade analytiker hade svarat på DIs enkät. Bortfallet är så stort att man skulle bli utslängd från en gymnasiekurs i statistik om man gjorde på det här sättet. Ändå kunde landets ledande affärstidning bygga sex helsidor på ett så undermåligt material.

• Just nu slåss lobbygruppen International Duty Free Confederation som värst för att försäljningen av skattefri alkohol ska behållas på bland annat flygplatser. Olle Rossander tar fram en DN-artikel från i mars med rubriken “Slopad taxfree kan hota 140 000 jobb”.

— Här har lobbygruppen fått föra fram sina påståenden utan att ifrågasättas det minsta. Resonemanget från lobbyisterna bygger på att folk som slutar köpa taxfree ställer sig i duschen och river sönder sina pengar.

— Självklart fortsätter folk att konsumera och skapa arbetstillfällen inom andra sektorer men det antyds inte ens i texten.

Rossander tycker att DN-artikeln aldrig skulle ha publicerats.

— Den borde ha lagts i filen för grävjobb som underlag för hur lobbyorganisationer arbetar.

Olle Rossander är en av landets mest välrenommerade ekonomiskribenter och har jobbat på bland annat SVT, Ekot, DN och Affärsvärlden. För tre månader sedan sadlade han om efter ett kvartssekel inom journalistiken. Numera tituleras han omvärldsanalytiker och ger råd åt företag på konsultfirman Askus.

— Jag hade blivit för mycket av muppgubbe som satt på läktaren och gläfste. Nu vill jag ta ansvar för vad jag säger och vara med och genomföra förändringar som bygger på de analyser jag gör.

Lockades du till näringslivet för att få högre lön?

— Jag har höjt min lön väsentligt men det var inte på långt när den viktigaste anledningen till att jag bytte jobb.

Olle Rossander säger att integritet alltid varit hans riktmärke och han är fast besluten att behålla det så.

— Får jag inte uttrycka mina åsikter tar jag min hatt och går.

Under åren har han sett journalistiken genomgå stora förändringar. Även till det positiva.

— Maria-Pia Boëthius verkar tycka att allt blivit sämre men hon har fel.

Han berättar om en journalist på GP som under 1970-talet samtidigt var ledarskribent, kommunreporter och kommunpolitiker.

— Vi inom kåren kände till det, men på den tiden kunde sånt få fortgå.

I mitten på 1970-talet var Rossander med när Volvo skulle lansera en ny bilmodell.

— Efter presslunchen tog de oss på en jättelång provtur så att vi skulle komma till hotellet lagom för en drink vid 17-tiden. När det blev dags att leverera texter kom Volvo med artiklar, färdiga med rubriker och bilder. En variant för motorjournalister, en annan för landsortstidningar och så vidare.

— Artiklarna var utskrivna på telexremsor som journalisterna matade in i telexapparaterna. Sånt skulle aldrig förekomma i dag, inte därför att man inte lurar journalister utan för att medieluret blivit mer sofistikerat.

Han menar att det numera handlar om läckor, planterade uppgifter, färdiggjorda reportage och mycket annat.

Olle Rossander beräknar att landets kanske 150 ekonomijournalister bearbetas av minst 500 PR-konsulter, lobbyister och informatörer.

— Det är ett slags terrorbalans och det gäller att vara vaksam för att inte bli lurad. Journalisternas förmåga och tid till källkritik har inte alls hängt med. Olle Rossander tycker att journalisterna ibland lurar sig själva genom att fokusera på fel ämnen.

— Medierna borde ägna sig mindre åt Marjasins, Sahlins och Hulths mygel och annan populistisk korkskallejournalistik. Istället för att granska de strukturer som möjliggör sådana här snedsteg ägnar vi oss åt att jaga syndabockar och ta fram historier med human interest.

Hur kan då bevakningen förbättras?

— Mer vidareutbildning men även större löneskillnader mellan journalisterna, föreslår Rossander. Allt en duktig reporter har att se fram emot är att få en egen bildbyline eller bli kändis i TV. Man får bättre lön om man pruttar i TV än om man skapar god journalistik, den jämlika lönepolitik som SJF driver tycker jag inte alls om.

Genomarbetad journalistik drar stora resurser, något få ägare och konsumenter är beredda att betala för. Därför ser Olle Rossander dystert på framtiden.

— Mediemarknaden kommer att bli ännu mer segregerad. Bara en liten infotung elit har råd med den högkvalitativa journalistiken medan resten får hålla tillgodo med Metro och annat snabbproducerat skräp. Tyvärr ser jag ingen annan möjlig utveckling.

Fler avsnitt
Fler videos