Olika bilder av katastrofen
Om jag vore någon av de skribenter som rapporterat direkt från katastrofområdet hade jag blivit djupt förolämpad av ett sådant påstående.
Allt i New Orleans är en bra idé, konstaterade en gång Bob Dylan. Då har han inte sett Fox News rapportering från katastrofen som dränkt staden.
Under vinjetten ”American Challenge” rapporteras med darr på rösten om de amerikanska hjältar som efter sina insatser i Irak nu gör allt för att undsätta sina landsmän i New Orleans. Fox fokuserar flitigt på Bush-administrationens stora insatser och ger betydligt mindre utrymme till diskussioner om fattigdom, klass och strukturell rasism.
Jag vet inte vad författaren och skribenten Roland Poirier Martinsson tycker om Fox-rapportering, men efter att ha läst hans blogginlägg och hans debattartikel i Expressen i går kan jag ana. Martinsson skriver att svenska medier bedrivit en av de ”värsta propagandakampanjer som landet skådat”. Rapporteringen har enligt honom varit falsk, hårdvinklad, obehagligt konformistisk och präglad av motvilja mot USA. Han kallar den federala regeringens agerande för effektivt och förutseende, medan den svenska bevakningen varit ”vämjelig” och en del av en ”hatkampanj”, med skribenter och redigerare som givit intryck av att vara ”nästan fnittriga över att detta drabbat USA”.
bryt
Om jag vore någon av de skribenter som rapporterat direkt från katastrofområdet hade jag blivit djupt förolämpad av ett sådant påstående. Alla som följt rapporterna från SVTs Stefan Åsberg, Aftonbladets Peter Kadhammar och Per Bjurman, DNs Georg Cederskog eller vem som helst av övriga på plats i Louisiana, Mississippi och Alabama, vet att ”fnittrig” är det sista ord man bör ta till. Snarare har deras rapportering varit präglad av stor sakkunskap, sorg, mänsklighet och stark närvaro.
bryt
Självklart finns det fog för medial självkritik i rapporteringen om Katrina och katastrofen i hennes spår – och på amerikanska journalistiksajter och bloggar pågår sedan några dagar en intensiv och mycket intressant sådan. Men det är inte i första hand utifrån det perspektiv som Poirier Martinsson anlägger. Snarare handlar det om kritik mot att de stora, rikstäckande och internationella medierna varit för passiva, för sena, för myndighets-vinklade och även till delar direkt rasistiska. Ett fall som lett till livlig debatt är publiceringen av två bilder från AP och AFP på Yahoo News. Båda visade överlevande som vadade genom midjehögt vatten, med matvaror i famnen. Den ena var en svart man, den andra vit. Till den förstnämnda stod att bilden visade en man ”som plundrat en affär”, till den andra att mannen på bilden ”hittat bröd och läsk i en affär”. Plundrat och hittat. Svart och vitt. Läsarna är inte nådiga i sin kritik – och Yahoo News har tvingats gå ut med en ursäkt.
bryt
Roland Poirier Martinsson påstår i sin artikel att ingen kunnat förutse att vallarna vid Lake Pontchartrain skulle rämna, att det framför allt är ”välbärgade områden med vit befolkning” som drabbats och att lokalbefolkningen ”avböjt myndigheternas erbjudanden” att lämna staden. Samtliga påståenden är direkt befängda och röjer stor okunnighet om staden New Orleans. De kan lätt beläggas för den som till exempel läser lokaltidningen Times-Picayunes närmast bragdartat fylliga rapportering på dess nyhetsblogg, där det bland annat i detalj redovisas vilka varningar som skickats från regionen till departementet för inrikes säkerhet. Times-Picayune publicerade för övrigt redan 2002 en stor artikelserie (Washing Away) som varnade för vad som skulle kunna hända om staden träffades direkt av en rejäl orkan och hävdade att staden ”blev mer sårbar för varje dag”. Artikelserien kritiserades då för att vara alltför alarmistisk, men läses nu i ett helt annat ljus. Av alla utom möjligen Poirier Martinsson, som gång på gång upprepar att beredskapen var god.
bryt
Sanningen om New Orleans-katastrofen och om hur ansvaret ska fördelas är naturligtvis inte svartvit och skildringen av den bör vara mångfacetterad. Den kan säkert göras betydligt bättre av många medier. Men att döma ut allt som en vämjelig hatkampanj av fnittriga reportrar är i sig ett grovt övertramp.
mj@journalisten.se
PS: De gångna veckorna har jag pratat med och fått mejl från ett stort antal Tv4-anställda runt om i landet, angående fyrans sparpaket och omläggning av lokal TV-nätet. Den frustration och den besvikelse de ger uttryck för är till och med större än den jag mötte efter SVTs krispaket för två år sedan. Eller som en TV4-anställd uttrycker saken: “Vi har alltid varit så lojala i det här företaget, men den här gången känner många att de fått nog. Nu håller vi inte tyst längre – och de som får chansen att dra kommer att göra det.” Jan Scherman har en tuff höst framför sig.
