Och vinnare är…snurrmästarna!
Det de säger är följande: om den politiska motvinden blåser för hårt är SVT-cheferna beredda att vika sig.
Erik Fichtelius tar en paus från jobbet som inrikespolitisk kommentator tills han gjort färdigt “sin del” i dokumentären om Göran Persson. Inte för att han gjort något fel, inte för att Aktuellt-chefen Helena Stålnert anser att han gjort något fel – det klargjorde båda under söndagen – utan för att “tittarna eller andra debattörer tror och misstänker det”.
Japp, Helena Stålnert sade så, enligt en artikel på Sveriges Televisions hemsida på söndagen. Jag citerar ordagrant ur artikeln: “Hon och Erik Fichtelius är överens om att denne inte gjort något fel. Men om tittarna eller andra debattörer tror och misstänker det, så måste det tas på största allvar”.
Fichtelius själv tar också till orda i samma artikel: “Eftersom det nu förs en diskussion om det här projektet som blivit kontroversiellt så får man lyssna på det”.
Dessa två uttalanden är på sätt och vis mer sensationella än Resumés avslöjande om Fichtelius dubbeljobb. Det de säger är följande: om den politiska motvinden blåser för hårt är SVT-cheferna beredda att vika sig, trots att de anser att medarbetarens agerande varit korrekt.
Det är en fantastisk nyhet för alla snurrmästare (spin doctors), presschefer, partistrateger och lobbyister landet runt. Piska upp en tillräckligt stark opinion så får ni som ni vill. Räkna med att det budskapet kommer att kommas ihåg till nästa valrörelse, när det ska förhandlas om hur partiledarutfrågningar, debatter och valrörelserapportering ska gå till.
Redan i höstens valrörelse var partiernas pressansvariga ovanligt aggressiva i sina kommentarer till hur TV-utfrågningarna och debatterna gått till. Kraven på “lika snälla frågor” och “större utrymme för favoritämnen” framfördes med en skärpa som sällan hörts tidigare – och fick också visst genomslag, inte minst i mediernas kommentarer till TV-bevakningen.
Detta – hur snurrmästarna och påtryckarna i allt högre grad berättar för journalisterna hur de ska sköta sitt jobb – är ett av de största problemen för den politiska journalistiken i dag. Och efter Fichtelius-affären har det blivit ännu större.
Därför gör SVT fel när de vägrar kännas vid att ett fel begåtts i samband med Fichtelius dubbla uppdrag. Om Fichtelius fått ett klart och tydligt besked att han inte kan sitta kvar som inrikespolitisk kommentator därför att det uppdraget är oförenligt med jobbet som dokumentärfilmare av Persson, då hade det inneburit en tydlig markering av att Aktuellt och SVT själva bestämmer var gränsen för deras integritet går. Att, som nu, välja en mesig medelväg, där man plockar bort Fichtelius, men hävdar att inga fel begåtts, kommer att få betydligt skadligare effekter. Man vägrar offra Fichtelius trovärdighet, men skadskjuter samtidigt sin egen – och hela kåren av politiska journalister, genom att säga att det räcker med en stark opinion för att man ska backa.
Men en stor del av skulden faller naturligtvis på Erik Fichtelius själv.
Jag har funderat mycket på vilka skäl han kan ha haft för att “filmning och samtal ska ske under största möjliga sekretess”, som det står i det PM Fichtelius upprättade när samtalen med Persson inleddes 1996 – och till med hemlighållit uppdraget för sin närmaste chef. Jag kan bara komma på ett: att han var rädd för att bli ifrågasatt i sin roll som politisk kommentator.
Det hade, naturligtvis, gått alldeles utmärkt att genomföra flera intervjuer om året med Göran Persson även om detta var känt för allmänheten. Det är ett intressant och bra projekt: viss journalistik är bara möjlig om den görs över mycket lång tid.
Dokumentären hade inte blivit sämre av att vara allmänt känt, inte Fichtelius trovärdighet heller. Problemet ligger inte i första hand i den nära kontakten med statsministern, utan i kombinationen med Fichtelius roll som en av landets tyngsta politiska kommentatorer och som utfrågare av partiledarna i valrörelsen.
Detta insåg sannolikt Erik Fichtelius. Det var, sannolikt, därför han valde sekretessen. Men journalistik som vill vara hemlig får ofta problem, förr eller senare. Och i sättet att hantera affären har SVT nu gjort det till ett problem för hela företaget; inte bara för Erik Fichtelius.
chefredaktör
P.S.“ Den interna kritiken inom SVT mot Erik och projektet, kritik vilken som vanligt snabbt blivit extern, upplever jag som trist och skadlig, inte bara för Erik utan för hela SVT.” Så skriver Christina Jutterström, VD för Sveriges Television, i sitt veckobrev till personalen.
Du har fel, Christina. Kritik är inte skadligt. Att ledningen gör allvarliga felbedömningar kan vara skadligt. Att detta sedan kritiseras – externt och internt – är sunt och konstruktivt och bidrar till att reparera SVTs anseende.
Istället för att göra frågan om läckor och huruvida SVT-medarbetare deltar i den öppna debatten till en huvudfråga borde du vara tacksam för att det finns ett öppet och kritiskt debattklimat.