Novaja Gazeta-chefen: ”Ilska är ett bränsle”

Katia Glikman är vice chefredaktör på Novaja Gazeta Europe, den redaktion som den ryska oppositionella dagstidningen startade i Lettland efter krigsutbrottet 2022. I veckan besökte hon Stockholm, inbjuden av Reportrar utan gränser.

– Mitt team gick i exil i april 2022. Vi hade inget val. När den militära censuren trädde i kraft i mars 2022 förstod vi att det inte skulle gå att bevaka kriget från Moskva, säger Katia Glikman till Journalisten.

Delar av redaktionen stannade, men de som kunde gick i exil, säger hon. Novaja Gazeta Europes redaktion omfattar runt 65 personer. Hälften finns på plats i Riga, resten av medarbetarna är utspridda över världen.

Annons

I fredags kom beskedet att Novaja Gazeta i Moskva stänger. Vad betyder det för er del?

– Ingenting för Novaja Gazeta Europe, vi fortsätter precis som vanligt. Men det känns som att vårt hem har förstörts, vår familj är i fara. Kollegorna i Moskva är i fara. Vi är oroliga, arga, upprörda, känslomässiga, nostalgiska.

– Ilska är ett bränsle.

Men beskedet att Moskvaredaktionen stänger efter år av tilltagande repression var väntat. Snarare är hon förvånad över att tidningen kunde fortsätta verka i Ryssland under fyra och ett halvt år medan landet varit i krig.

– Jag är tacksam för att mina kollegor i Moskva fick den tiden, det verkade nästan omöjligt 2022.

Vad gör dina kollegor i Moskva just nu?

– De packar ihop redaktionen. Inklusive Anna Politkovskajas gamla arbetsrum, som är museum idag.

Hundratals ryska journalister har genom åren arbetat för Novaja Gazeta, och många av dem lade i helgen ut sina presskort i sociala medier, i en solidaritetshandling med tidningen. Katia Glikman tar upp sitt och visar, det är från 2002, ”titta, jag är bara en bebis”.

Novaja Gazeta Europe är en bred nyhetstidning, men av naturliga skäl är Rysslands krig det stora bevakningsområdet. De snittar på fem longreads per dag, plus rörligt material.

Vad krävs för att göra journalistik om Ryssland från Lettland?

– Det är en stor utmaning, journalistik mot alla odds. Det är onaturligt, absurt, att rapportera med närvaro på distans, men vi är tvungna och det går tack vare teknologin.

Hon säger att medarbetarna upplever att jobbet är djupt meningsfullt, ett kall.

Novaja Gazeta Europes läsare finns till minst 70 procent inne i Ryssland. Läsarna använder VPN och tidningen använder nyhetsbrev i hög grad för att nå dem.

– Det går inte att censurera e-post.

Hur ser du på kommande år?

– Vi tänker inte i år, kan inte planera på det sättet, vi vet inte ens om vi kan betala ut löner i januari. Vi har aldrig haft så osäkra villkor tidigare. Jag är faktiskt förvånad över att vi lyckas utvecklas journalistiskt under de här förhållandena – vi har till exempel bytt ut vår sajt i år. Det var dyrt och stort, men vi gjorde det, visst är det häftigt?

Intäkterna kommer från donationer från pressorganisationer som RSF och från internationellt bistånd. Att ta betalt av den ryska publiken är omöjligt eftersom tidningen är kriminaliserad av ryska myndigheter.

– Vi vill inte stå med mössan i hand, men det är en typisk situation för exilmedier, konstaterar Katia Glikman.

Enligt Stefan Ingvarsson vid Centrum för Östeuropastudier är det i stort sett sex länder som idag finansierar hela det ryska oberoende medielandskapet: Sverige, Danmark, Norge, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna, efter att USA under Trump har dragit in sitt bistånd.

Katia Glikman påpekar att tidningen ibland får höra att de skulle kunna ha en läsaraffär för en västlig publik. Men målgruppen är ryssar, betonar hon.

– Ni i Europa har tillgång till en massa oberoende journalistik – vår publik har inte det! Vi har inte tid att försöka tjäna pengar på en europeisk publik.