Medieföretagen bryter mot jämställdhetslagen
De flesta mediearbetsgivare anser att det inte finns någon lönediskriminering av kvinnor på just deras företag. I själva verket är jämställdhetsarbetet kraftigt eftersatt – och flera stora medieföretag bryter mot jämställdhetslagen på flera punkter.
Östgöta Correspondentens chefredaktör Gunilla Bejbro-Högfeldt anser att pressen är speciellt dålig på jämställdhet.
– Det är en skandal hur det ser ut på tidningarna. Varken ägarna eller höga chefer har tagit sitt ansvar.
Hon menar att det finns ett konservativt nätverk av män som bestämmer inom pressen.
– Tidningsbranschen ligger långt efter många andra branscher och är oerhört gammalmodig och förstockad.
Hon får medhåll av Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.
– Det finns mycket gammalt tänkande och gamla maktstrukturer kvar. Det gör att läpparnas bekännelse inte tar sig uttryck i handling. Det finns ingen fråga som vi på central nivå är så överens med våra motparter om som denna. Trots det får den inte genomslag i verkligheten. Jämställdhetsarbetet fungerar inte i mediebranschen.
Lindblom Hulthén anser att medieföretagens påståenden att de inte lönediskriminerar kvinnor inte är sant.
– När vi för några år sedan undersökte löneskillnaderna mellan män och kvinnor var differensen 1 200 kronor i männens favör. Vi har tyvärr ingen pinfärsk statistik. Men jag är övertygad om att skillnaderna är ungefär desamma i dag, om inte skillnaderna till och med har ökat. Det har de gjort i TCO-kollektivet som helhet.
50 av 80 medieföretag har svarat
Journalisten har med hjälp av enkätfrågor till de stora medieföretagen undersökt i vilken utsträckning mediebranschen följer jämställdhetslagen.
Exempel presenteras i tabellen som du kan ladda ned här intill.
Undersökningen gäller enbart i vilken utsträckning företagen i formell mening lever upp till lagen, inte kvaliteten på deras jämställdhetsarbete.
Drygt 50 företag av 80 har valt att svara.
Exempel på medieföretag som inte velat berätta om de prioriterar jämställdheten mellan kvinnor och män, om de har någon jämställdhetsplan eller om de lönediskriminerar kvinnliga anställda är TV4, Nerikes Allehanda, TV3, Vi bilägare, Dagens Industri och TV4 Stockholm.
En stor majoritet av de svarande företagen uppger att de prioriterar jämställdhet mellan män och kvinnor.
Få företag saknar jämställdhetsplan. Däremot är det inte ovanligt att planerna är för gamla. Så är det till exempel på E+T Förlag (ger bland annat ut Ny Teknik och Affärsvärlden), Hemmets Journal, Svenska Dagbladet och Norrköpings Tidningar.
De flesta företag har gjort någon form av lönekartläggning/analys. I några fall avancerade sådana, i andra fall så enkla att de knappast uppfyller lagens krav.
Journalistklubbens ordförande på Dagens Industri, Arnold Jeppsson, är mycket kritisk till företagets jämställdhetsarbete.
– Ledningen borde skämmas. Den tar inte de här frågorna riktigt på allvar.
Efter att några nyanställda kvinnor nyligen upptäckte att de fått flera tusen kronor mindre i månadslön än nyanställda män, blev frågan ställd på sin spets.
– Företaget förklarar skillnaden med att det är marknadsläget som gjort att det blivit så. Det anser inte jag att det är, säger Arnold Jeppsson.
Har övervägt Jämo-anmälan
Han berättar att journalistklubben på DI vid flera tillfällen krävt att ledningen ska ta fram en ny jämställdhetsplan. Den nuvarande är från 1998, vilket är ett klart brott mot jämställdhetslagen.
– Vi har vid flera tillfällen diskuterat att anmäla företaget till Jämo. Jag tror att ett kraftigt vite är det enda som skulle få fart på frågan, säger Arnold Jeppsson.
Hans kollega på Dagens Nyheter, Johannes Åman, berättar att en kvinnlig DN-journalist i genomsnitt tjänar 1 000 kronor mindre än en manlig dito. Detta efter att klubben i senaste löneförhandlingen fick igenom att ett antal kvinnliga medlemmar skulle få påslag utanför potten.
– Vi nådde inte ända fram, men ganska långt. Det fanns och finns helt klart ”kvinnolöner” på DN. Företaget försöker hitta rimliga förklaringar till skillnaderna, till exempel fler tjänsteår. Vi anser inte att argumenten riktigt håller, säger Johannes Åman som inte heller är nöjd med tidningens jämställdhetsplan.
– Den måste göras mer konkret. Det måste finnas mätbara mål som går att följa upp.
Alla chefer på NWT är män
Problemen på Dagens Nyheter är dock en västanfläkt jämfört med den verklighet som Ola Bjärnek på Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad beskriver.
Han sitter med i journalisternas klubbgrupp. Någon styrelse, ordförande eller riktig journalistklubb finns inte.
– Vi lade ned klubben för några år sedan. Vi hade inget som helst inflytande och fick inget gehör för våra synpunkter.
Ola Bjärnek berättar att samtliga ledande positioner på tidningen innehas av män och att NWT saknar jämställdhetsplan.
– Vi har aldrig sett vare sig någon jämställdhetsplan eller löneanalys. Företaget har dock lovat att ta fram en lönekartläggning under de förhandlingar som vi är mitt uppe i.
Expressen uppger att tidningen prioriterar jämställdhet, men personaldirektör Barbro Lorentzon konstaterar att det finns löneskillnader mellan könen.
– Så är det på samtliga avtalsområden. Bryts personalgrupperna ned i mindre enheter upptäcker man anledningen till skillnaderna. Ålder är ett exempel. Vi arbetar för att minska löneskillnaderna.
Lars Mohlin, redaktionschef på Expresseneditionen Kvällsposten i Malmö, hävdar att tidningen kommit långt när det gäller lönesättningen:
– Vid en genomgång av lönerna kunde vi inte hitta några löneskillnader kopplade till kön. Vi har under senare år lagt oss vinn om att korrigera felaktiga lönesättningar.
“Brist på kvinnor på Expressen”
Marianne Broddesson, klubbordförande på Expressen, säger att det sedan i mitten av 1990-talet stått i tidningens jämställdhetsplan att 40 procent av cheferna ska vara kvinnor.
– Men det har aldrig uppfyllts.
Är det inte ont om kvinnor på tidningen?
– Jo. Det är brist på kvinnor på Expressen. Många kvinnor i åldern 30-40 år har lämnat tidningen. Det är svårare för kvinnor än män att göra karriär på Expressen. Trots att det har förekommit kvinnouppror sedan 60-talet har det i praktiken inte hänt så mycket.
– De senaste årens nedskärningar har gjort att stämningen på tidningen är att man ska gilla läget, säger Marianne Broddesson.
Just rädslan för att bråka och vara obekväm är nyckeln till att inte mycket har hänt, enligt Agneta Lindblom Hulthén.
– Det finns en kollektiv rädsla på redaktionerna som är förfärlig. Det gäller jämställdhetsfrågorna såväl som problemen kring visstidsanställningar. Vi skulle behöva ett större tryck från de enskilda individerna, samtidigt som man inte kan kräva att enskilda individer ska ställa upp som en slags martyrer.
– Vi måste i stället ta ett större grepp över hela mediesituationen. Det handlar om ”kapitaliseringen”, vikarieutnyttjandet och mycket annat. Därför har vi krävt att Marita Ulvskog tillsätter en ny medieutredning.
Allt är dock inte negativt.
Nya medier mer jämställda
Gunilla Bejbro-Högfeldt anser till exempel att de nyare medierna, inte minst etermedierna, är betydligt bättre än pressen på jämställdhet.
Sveriges Radio och Sveriges Television har under flera år arbetat aktivt med att skapa lika villkor för kvinnor och män.
Agneta Löfgren, chef för Radio Sjuhärad i Borås, berättar att kanalens jämställdhetsgrupp 2001 gjorde en kartläggning av jämställdheten på kanalen.
– Av enkätsvaren framgår det att samtliga anser att det råder en god stämning mellan män och kvinnor på kanalen. Mer än hälften känner till jämställdhetsmålen i verksamhetsplanen och SRs jämställdhetspolicy. Arbetsklimatmätningen 2001 visar dessutom att 22 av 26 svarande anser att jämställdhetsarbetet har hög prioritet.
Enligt Siv Wahlberg, personalchef SVT Syd, visar den senaste genomgången av löneläget vid enheten att kvinnorna hade högre lön än männen.
150 kronor mer i månaden.
Östgöta-Corren mest jämställd?
Östgöta Correspondenten i Linköping anses vara en av Sveriges mest jämställda tidningar.
Så jämställd att den för några månader sedan fick pris.
– Jag har inte på någon annan arbetsplats upplevt att man pratar så mycket om jämställdhet som här, säger Sofie Lycksell som är reporter och journalistklubbens jämställdhetsombud på tidningen.
Tidningens VD är kvinna, vilket är ovanligt.
Att dessutom även chefredaktören är kvinna gör tidningen unik.
För några månader sedan fick tidningen jämställdhetspriset ”Jämfota 2001”, som delas ut av länsstyrelsen i Östergötland.
I sin motivering skriver länsstyrelsen bland annat: ”Tidningen har ett uttalat intresse för frågor som handlar om jämställdhet och detta yttrar sig ofta i medvetna satsningar när det gäller rubriksättningar, bildval, nyhetsvärdering och innehåll på ledarplats. Kombinationen av en satsning på jämställdhet och kvinnor på de högsta ledarposterna har resulterat i en produkt som mycket tydligt vänder sig till både kvinnor och män”.
– Trots priset finns det mycket kvar att göra. Vi kan inte slå oss till ro. Gunilla, vår chefredaktör, har jobbat länge med dessa frågor. Hennes inställning gör det legitimt att ta upp den här diskussionen, säger Sofie Lycksell.
– Under det senaste året har det till exempel varit en livaktig diskussion om fördelningen mellan kvinnor och män i tidningen. Det innebär också att vi diskuterat vår nyhetsvärdering, vilka nyheter vi lyfter fram.
Correns högsta ledningen består alltså av kvinnor.
På mellannivå är dock de flesta chefer män.
– Av mellancheferna är det bara nyhetschefen och webbchefen som är kvinnor. I jämställdhetsplanen står det att vi ska jobba för att få fram fler kvinnliga chefer och det finns ansatser och vilja att titta på rekryteringsprocessen. Nu återstår det att se vad det blir av det, säger Sofie Lycksell.
Tidningens chefredaktör Gunilla Bejbro-Högfeldt säger att Corren arbetat aktivt med jämställdhet sedan Bertil Torekulls tid som chefredaktör.
– Vi har försökt hitta kvinnor till viktiga poster på redaktionen, men också tittat på innehållet i tidningen. Det här är ett arbete som hela tiden måste pågå, som aldrig får stanna av.
Hur viktig är den högste chefen?
– Viktig. Det måste hela tiden pågå ett medvetet arbete uppifrån. Det gäller att se och stödja kvinnor, ungefär på samma sätt som man alltid sett och stött unga män med mentorskap och liknande.
Alla kan inte bli chefer.
– Nej. Det handlar också om att ge kvinnor karriärmöjligheter utan att de behöver bli chefer. Det kan vara arbete som specialreportrar, kolumnister och liknande.
Sofie Lycksell säger att en viktig uppgift är att granska arbetets organisering.
– Nyhetsreporterjobben domineras av män. Kvinnor söker sig i högre utsträckning till feature och tidskrifter. Det beror säkert på flera olika saker. Jag tror en förklaring är arbetets organisering.
– Flextid är ett exempel. Det borde också vara accepterat att man då och då arbetar hemifrån. Jag tycker också att vi måste våga diskutera delat chefskap.
Sofie Lycksell säger att hon som jämställdhetsombud skulle vilja ha bättre stöd från förbundet.
– Klubben har försökt göra en egen lönekartläggning. Men det är grymt svårt. Jag bad om hjälp av förbundet och fick lite hjälp. Men det räcker inte. Journalistförbundet borde till exempel ge ut en handledning om hur man konkret ska jobba med frågor om lönekartläggning och liknande.
Agneta Lindblom Hultén:
– Jag inser att det finns ett stort behov av en handledning och jag tror att det är möjligt att göra en sådan. Jag ska ta upp det i vårt arbetsutskott.
Kvinnlig chef ingen garant för jämställdhet
En kvinnlig chef är ingen garanti för ett föredömligt jämställdhetsarbete.
Gunilla Andreasson, chefredaktör och VD för Barometern-OT, har vare sig gjort någon jämställdhetsplan eller lönekartläggning under sina år på tidningen.
– Jag utgick från att vi hade en jämställdhetsplan, säger Gunilla Andreasson.
Redan innan Gunilla Andreasson för två år sedan blev chef för Barometern begärde journalistklubben att tidningen skulle ta fram en jämställdhetsplan.
Men utan framgång.
En anledning är att klubben aldrig tagit i med storsläggan.
– Klubben har inte drivit frågan speciellt hårt. Vi har till exempel inte lämnat in några formella förhandlingskrav, säger Emma Nordander som är vice ordförande i Barometerns journalistklubb.
Trots ledningens bristande intresse för att följa jämställdhetslagen, har klubben ibland varit framgångsrik.
Den senaste löneförhandlingen, som avslutades i april, var en stor framgång.
Klubben tog själv fram lönestatistik som visade på löneskillnader mellan män och kvinnor. I några fall fanns det naturliga förklaringar.
– Men inte i alla. I fem fall lyckades vi få fram pengar utanför potten. De hade lägre lön än sina manliga kollegor utan att det fanns sakliga skäl för det. Skillnaden var alltifrån någon hundralapp i månaden till tusenlappar, säger Emma Nordander som arbetat på Barometern i tre år. Först som reporter och nu som biträdande nyhetschef.
Lätt när det handlar om pengar
Hon tycker att det alltid är lättare att bedriva jämställdhetsarbete när det handlar om kronor och ören. Andra frågor är mer subtila, till exempel chefstillsättningar och vem som ska göra vad på redaktionen.
– Ibland har jag en allmän känsla av att vissa män helt enkelt har mer att säga till om än många av oss kvinnor har. Men det är svårt att ange exakt.
Som reporter tyckte Emma att det flera gånger blev vad hon kallar kommunikationsmissar mellan de manliga cheferna och de kvinnliga reportrarna beroende på olika sätt att uttrycka sig.
– När jag blev chef kände jag tidigt att en del män ville testa mig. I grunden är det dock ganska okej här.
Av Barometerns 92 journalister är 41 kvinnor. Företagsledningen består av fyra kvinnor och en man. I den åtta personer starka redaktionsledningen sitter det tre kvinnor.
Emma Nordander anser inte att könskvotering är rätt medicin för att få en 50-50 fördelning.
Hon får medhåll av chefredaktören Gunilla Andreasson:
– Jag jobbade på radion i 20 år och där var det helt naturligt att det var minst lika många kvinnliga chefer som manliga. Det finns en annan tradition i tidningsvärlden. Titta till exempel på antalet kvinnliga chefredaktörer. Vi är inte så många.
En kvinnlig chefredaktör verkar inte vara en garanti för att jämställdhetslagen följs?
– Nej, men självklart kommer vi se till att ta fram en jämställdhetsplan. Det måste bara finnas.
