Löneklyftan fortsätter att växa
Löneklyftorna mellan journalister i Stockholm och övriga riket fortsätter att växa. Situationen på låglönetidningarna är ”hårresande”, konstaterade Journalistförbundets kongress, som avslutades på fredagen.
Löneklyftorna mellan journalister i Stockholm och övriga riket fortsätter att växa. Situationen på låglönetidningarna är ”hårresande”, konstaterade Journalistförbundets kongress, som avslutades på fredagen.
Lagom till kongressen färdigställdes lönestatistiken på dagstidningsområdet 2004. Enligt TU och Journalistförbundets statistik steg medianlönen för journalister i hela riket under perioden september 2003-september 2004 med 1,5 procent, till 25 298 kronor. För Stockholm var ökningen under samma period 2,6 procent, till 31 168 kronor medan medianlönen för övriga riket bara ökade med 1,2 procent, till 23 676 kronor.
Därmed ökade gapet mellan stockholmsjournalisternas medianlön och övrigas medianlön med 513 kronor, till 7 492 kronor. Sedan 2002 har gapet ökat med nära 14 procent, eller nära 900 kronor.
Frågan om de låga lönerna blev också den fråga som ledde till den allra mest intensiva debatten på kongressen. Jan-erick Hursti på Värnamo Nyheter föreslog i en motion att förbundsstyrelsen skulle få i uppdrag att verka för att oskäliga löneskillnader mellan olika journalistgrupper jämnas ut genom att i nästa avtalsförhandling begära ett högre procentuellt lönepåslag till medlemmar som tjänar mindre än 21 000 kronor i månaden.
Förbundsstyrelsen avvisade kravet, då det enligt den skulle strida mot förbundets stadgar att binda upp avtalskonferensen med ett kongressbeslut.
– Det är den demokratiskt valda avtalskonferensens sak att ta ställning till vilka krav som ska ställas, påpekade Norbert Andersson för styrelsen.
Men han fick mothugg av Petronella Simonsbacka från Värnamo Nyheter:
– Jag representerar alla Herenco-journalister och vi vill ta kamp för att få garantier för att vår sak ska tas upp. Detta får bara inte försvinna.
Hon fick understöd från Herenco-kollegan Lisa Wernstedt från Smålands-Tidningen:
– Det behövs en låglönesatsning och en utjämning. Vi jämför oss inte med storstadsjournalister men kolleger i jämförbara landsortsstäder som Jönköping och Växjö borde ha samma lön.
Läget föreföll låst på grund av haken med stadgekonflikten. Så småningom lyckades man dock hitta en kompromiss, där det beslutades att uppmana avtalskonferensen att ta motionen på största allvar.
Under kongressdebatten presenterade de småländska journalisterna en lista med exempel på löner som kollegerna på Herencoföretagen får nöja sig med:
Där finns en redigerare som jobbat i 20 år som i dag har en lön på 17 8000 kronor. En reporter, redigerare och redaktör som varit anställd i fyra år har 18 500 kronor. En reportervikarie med folkhögskoleutbildning i över fyra år jobbat regelbundet på en enmansredaktion har efter lönerevision och central förhandling 16 827 kronor i månaden.
Exemplen upprörde journalister på storstadstidningarna.
– Det är hårresande att journalister som jobbat i 20 år på Herencoföretag i dag kan ha en månadslön på 19 000 kronor, sade Ingrid Eriksson från Dagens Nyheter.
Petronella Simonsbacka var nöjd med utgången.
– Vi åkte hit för att be om stöd och hjälp och det har vi fått. Det handlar inte bara om lönen utan om att vi har en tuff förhandlingsposition. Det är inte sunt, inte heller fackligt, att löneskillnaderna mellan jämförbara företag växer. Jag kan förstå om företagen har en tuff ekonomisk situation, men så är det inte på Herenco. Här handlar det om vilja. Man struntar i att betala något utöver potten.
Fem Herencoklubbar stod bakom en motion om att uppdra åt styrelsen att verka för att lägstalöner för anställda som varit verksamma minst tio respektive 20 år som journalister införs.
FS betonade i sitt yttrande hur viktigt det är att man redan vid anställningen får rätt lönenivå så att men senare slipper lyfta lågavlönade med oproportionerligt stor andel av lönepotten. Kongressen sade dock nej till kravet och gick på styrelsens argumentation om att detta skulle kunna innebära lönelyft för vissa, men en dämpad löneutveckling för andra. Däremot antog kongressen ett uttalande mot förhållandena på Herencoföretagen.
– Vi i Herenco-klubbarna beslöt på årsmötet för två år sedan att skriva en motion, berättar Petronella Simonsbacka. Vi tyckte att vi satt i en omöjlig situation, i en rävsax. Det drabbar äldre medarbetare som aldrig fått något utöver potten eftersom de yngsta och lägst avlönade som släpat efter alltid ska kompenseras. Men det drabbar också oss yngre eftersom vi ingen kan tvinga arbetsgivaren att höja våra löner.
Enligt Petronella Simonsbacka har löneutvecklingen på Herenco gått :
– Arbetsgivaren har bestämt sig för att aldrig ge något utöver minimum, man fördelar bara den centrala potten.
Lisa Wernstedt var glad över responsen från kongressen i frågan om de låga lönerna.
– Vi har känt viss bitterhet över att vi inte kunna få upp lönen. Stödet från kongressen är viktigt och betyder mycket för våra medlemmar.
Kongressen antog också ett uttalande där man kräver att Nya Wermlands-Tidningen ska följa kollektivavtalet. Journalisterna på NWT har väntat i över ett år på sin nya lön för 2004 och nära fyra månader på 2005 års lön. Förbundet anser att detta är ett mycket tydligt exempel på att arbetsgivaren inte följer det kollektivavtal han förbundit sig att följa.
hl@journalisten.se
