Kurdo Baksi: ”Det fria ordet har aldrig funnits i Turkiet”

Ikväll firar kurder och perser nyår, Newroz. Kurdo Baksi firar genom en boksignering på ABF-huset i Stockholm av den pinfärska Endast den som är turk är lycklig. Erdoğan, Sverige och kurderna.

Boken ges ut lagom till republiken Turkiets 100-årsdag, och två månader före presidentvalet.

Delar av boken är en till synes ändlös anklagelseakt mot Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan, som Kurdo Baksi brukar kalla ”världens mest lättkränkta man”. Under de senaste tretton åren har det turkiska rättsmaskineriet inlett förundersökningar mot nästan 200 000 personer i Turkiet för förolämpning av Erdoğan.

Presidenten är enligt Baksi därtill gravt korrupt, och tar tio procent i egen ficka när hans oligarkvänner får mängder av infrastrukturuppdrag:

Betong. Betong. Betong. Erdoğan är besatt av betong. Erdoğan älskar betong. Erdoğan blir lycklig av betong. Betong är besläktad med korruption och nepotism. I betong ser Erdoğan mycket pengar.

Det känns ibland som att du haft roligt när du skrev om Erdoğan?
– Det känns ju som en parodi. Som detta att han bestämt att Turkiet ska till rymden – med 11 000 kronor i budget! Ja, det var roligt att skriva om Erdoğan. Jag skrev fritt, utifrån allt jag sparat i magen i 20 år, säger Kurdo Baksi.

Du skulle ha skrivit 100 sidor, men det blev 250?
– Jag fick ett förslag från Kaunitz-Olsson i februari förra året, innan Sverige sökte medlemskap i Nato. Från början var min idé att skriva mer om det fria ordet. Det har aldrig funnits i staten Turkiet, och det är viktigt att veta. Det handlar inte bara om Erdoğan.

– Sedan 1923 har Turkiet, på grund av kurdfrågan och folkmordet på armenierna, aldrig tillåtit yttrandefrihet, oavsett om högern eller vänstern vunnit valen. Turkiet har varit en liten planet som inte velat anpassa sig till världen i frågan om mänskliga rättigheter.

Vad är Turkiet för ett land? Den frågan upprepar Kurdo Baksi i boken.

Vilket är svaret?
– Turkiet vilar som stat på lögner: det finns inga kurder, folkmordet har aldrig ägt rum. Endast den som är turk är lycklig, turkens enda vän är turken, och så vidare. Det är en hjärntvättad och ultranationalistisk nation, delad mellan öst- och västvänliga. Det är ett land där man säger att det man själv säger är rätt, där makten tystar ned övriga. Rättsväsendet har fungerat bara för den som har makten.

Grunden till den dysfunktionella staten menar Kurdo Baksi är att Turkiet är född ur ett imperium.

– Medborgarna i sådana stater tror att de är mer värda än andra nationer. Samtidigt har de slaviskt följt sina ledare och har inga kunskaper om vilka rättigheter de har. Precis som Ryssland: jag vet exakt hur det är i Ryssland, jag behöver inte köpa böcker om det.

I boken berättar Kurdo Baksi också om kurdernas svenska kulturhistoria och om sin egen historia och släkt, han är född in i familj av kurdiska aktivister:

Jag fick aldrig chansen att välja mitt yrke. Det var redan utstakat åt mig. I min familj har engagemanget för kurdernas rättigheter och demokratin i Turkiet gått i arv från generation till generation.

Vad händer framåt? Turkiet vänder sig allt mer bort från väst och allt mer mot Kina, skriver Kurdo Baksi i boken.

– Om Erdoğan vinner valet i maj tror jag att Turkiet kommer lämna väst. Jag är rädd att det blir ett islamistiskt styre som kanske liknar Iran eller Saudiarabien.

EU sitter ju i knät på Turkiet genom migrantfrågan. Vem kan påverka utvecklingen i landet?
– Än så länge är det ju bara USA och Nato som kan göra det. Nato skulle kunna kasta ut Turkiet om de inte slutar samarbeta med Putin. Då blir Erdoğan rädd, för han är inte färdig ekonomiskt än.

Om Erdoğan förlorar valet i maj är frågan är om han kommer att acceptera en förlust, menar Kurdo Baksi.

– Det finns en risk att han gör som Trump och Bolsonaro. Det blir väldigt jobbiga månader om han förlorar. Det kommer bli inbördestjafs. Han har en egen Wagnergrupp, Sadat. Men efter 60 dagar kommer allt vara över.

Blir det bättre för journalisterna i Turkiet om Erdoğan förlorar?
– Det kommer bli en aning bättre om oppositionskandidaten Kemal Kilicdaroglu vinner. Han är en ödmjuk man, en blek teknokrat med gott hjärta, som kommer tillåta det fria ordet en hel del. Frågan är bara hur han gör med sina samarbetspartner i koalitionen.

– Och om man inte ändrar sin terrorlag kommer det aldrig finnas yttrandefrihet i Turkiet.

Natokalabaliken har ökat den svenska mediebevakningen av Turkiet. Har du något att säga om den?
– Många frågor som det tidigare inte skrivits tillräckligt om har bevakats mer: kurderna, det fria ordet i Turkiet. Däremot har de kritiska rösterna i Nato- och Turkietfrågan inte fått vara med tillräckligt. Hur många svenskkurder har du sett kommentera de här sakerna? Jag är den enda. Men de kurdiska organisationerna har inte kommit till tals, det är lite tråkigt.

Transparens: Kurdo Baksi är också krönikör i Journalisten.