Gå direkt till textinnehållet

Johan och Martin gav identiska vittnesmål

 Rättegången mot Martin Schibbye och Johan Persson drog igång igen vid åttatiden, svensk tid. Under sina vittnesmål berättade journalisterna att de haft tre syften med sin resa in i Ogaden.Foto: Martin Edström (Advokat Thomas Olsson utanför domstolen.)

Rättegången i Addis Abeba började en timme försenad efter mycket krångel med ljudsystem, berättar Journalistens utsända på plats, Mattias Lövkvist och Martin Edström.

En svensk tolk var på plats denna gång, som ambassaden ordnat. Martin Schibbye vittnade på engelska och Johan Persson på svenska.

– Martin började med ett långt uttalande, han pratade i 25-30 minuter om hela resan. Han började med att berätta om sin bakgrund, vem han är, att han är medlem i svenska Journalistförbundet och har arbetat för många stora tidningar. Han berättade att han bär svenskt och internationellt presskort. Han berättade också om journalistik och att han i sitt arbete måste prata med både "the good guys" och "the bad guys", berättar Mattias Lövkvist.

Båda svenskarna berättade om sin resa in i landet, och gav i det närmaste identiska vittnesmål. De berättade att resan gick via London till Nairobi i Kenya, till Somalia och sedan vidare till Etiopien. 

Resan in i Etiopien gjorde de ensamma med en chaufför, en smugglare som de betalat 2 000 dollar, vittnade de.

– De reste in i Etiopien vid midnatt och mötte upp ett tjugotal ONLF-soldater, som skulle ta dem till en intervju med ONLFs ledning. Men intervjun blev aldrig av.

Svenskarna berättade att de haft ett tredelat syfte med sin resa:

1. Att undersöka det svenska oljebolagets exploatering av olja i regionen, om det påverkar befolkningen där.

– De nämnde aldrig Lundin, men det var det de syftade på, säger Mattias Lövkvist..

2. Att ta reda på varför ONLF inte velat skriva på fredsavtalet med den etiopiska regeringen.

3. Att ta reda på varför ONLF är emot oljeutvinningen i området.

Gripandet skedde dagen efter att de rest in i Etiopien, enligt deras vittnesmål. De satt och drack te med soldaterna i ett tätt buskage när de hörde eldgivning. Sekunden senare var de mitt i ett kulregn och förstod att den etiopiska armén hade stött på dem.

– De berättade att de hade bestämt innan att skulle överlämna sig omedelbart om de stötte på armén. Så de sprang genast upp i öppen terräng, tog av sig tröjorna för att visa att de var västerlänningar, men hamnade i korselden och blev skottskadade.

Men så fort armén såg dem slutade den att skjuta, enligt svenskarnas vittnesmål.

De framhöll att gripandet gick bra till och att de fick bra läkarvård efteråt. De framhävde att armén hade agerat professionellt och att den inte verkade tro att de var terrorister.

Svenskarna bekräftade också att de träffade de medåtalade personerna först efter att de gripits och förts till ett lokalt fängelse. De hade aldrig sett dem innan.

När domaren ställde följdfrågor efter vittnesmålen fokuserade han på personerna de träffat, relationen med ONLF och hur de kom in i landet.

Hur verkade svenskarna?

– De verkade väldigt samlade, och extremt vältaliga. De tycktes ha förberett sig mycket. Jag pratade med Johan Perssons pappa igår som är här nere, och han sade: wow, det är Johan, han ser ut som vanligt. De verkar välbehållna efter fängelsetiden, säger Mattias Lövkvist.

Persson och Schibbye förklarade också bilderna på när Johan Persson håller i ett vapen som åklagarsidan visat. Det rör sig inte om någon vapenträning, sade de.

– Bilderna kommer från när de var i Somalia och intervjuade en vakt på hotellet. För att få honom att slappna av och vara bekväm bytte de en stund Johan Perssons kamera – hans "vapen" – med vaktens kalashnikov, berättar Mattias Lövkvist. 

Fler avsnitt
Fler videos