Jan Helin vill inte ta ansvar för Aftonbladets historia

Den digitala publiceringen för med sig att gamla artiklar, som tidigare ansvariga utgivare ansvarat för, ligger kvar långt efter det att en ny ansvarig utgivare tillträtt.

Hur gör man då om en enskild person vill att artikeln ska tas bort, därför att den är kränkande, eller för att personen sonat sitt brott sedan artikeln första gången publicerades?

Enligt Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström är det hela egentligen väldigt enkelt:

– En ansvarig utgivare ansvarar för vad som läggs in, den ansvarar inte för att plocka bort innehåll.

Men han kunde också se att det ibland kan vara relevant att ändå göra något för personer som känner obehag för särskilda artiklar.

– Vi kan inte skriva om historien, men som chefredaktör kan man i undantagsfall nöja sig med att ha en artikel i arkivet till exempel och därmed inte sökbar från Google.

Jan Helin var också beredd att diskutera den lösningen.

– Jag vill inte ansvara för det som Aftonbladet skrev under 30- och 40-talen. Men när vi nu digitaliserar hela Aftonbladets historia, så vill jag inte heller ta bort det som är obehagligt. Det är ett historiskt faktum att Aftonbladet skrev som de gjorde då. Att ta bort artiklar vore historieförvanskning. Men det är möjligt att man kan hitta en bättre lösning med att arkivera.

Jeanette Gustafsdotter, VD för Utgivarna som arrangerade debatten, menade att det här är en principiellt mycket viktig fråga.

– Om Högsta domstolen skulle komma fram till att en digital publicering ska räknas som pågående vore det mycket allvarligt.

Juristen Kenneth Lewis ville däremot att man på något sätt måste hitta en lösning för de enskilda som känner sig utlämnade av texter som ligger kvar på nätet.

– Någon måste ta ansvar för dessa texter. Lagen borde göras om, ansåg han.