Foto: Agaton Ström/Albert Bonniers förlag
Irenius om Malin Ekmans avskedsbrev: ”Känner inte igen mig i bilden”
SvDs USA-stringer Malin Ekman lämnar tidningen i protest mot ”en ny ängslighet”. – Det här kom väldigt oväntat, säger publishern Lisa Irenius.
publicerad
På måndagseftermiddagen, svensk tid, gick Svenska Dagbladets USA-korrespondent sedan 2019 Malin Ekman ut med att hon valt att säga upp sig från tidningen. I ett öppet brev som hon skickat till sina tidigare kollegor och även publicerar på en nystartad Substack, skriver hon om bakgrunden till beslutet. Ekman beskriver hur hon under flera år upplevde ett starkt internt stöd för sin rapportering men att något förändrades höst
Prenumerant eller medlem i Journalistförbundet. Logga in här:
Logga inLäs Journalisten digitalt för 99 kronor per månad
Ingen bindningstid, säg upp när du vill.
Journalisten Plus - detta får du
- Exklusiva premiumartiklar
- Fördjupningar, reportage och porträtt
- Journalistens e-tidning
Vill du prenumerera på något annat sätt. Se alla erbjudande här.
Talande att Irenius inte dementerar det som Ekman framför har skett, även om hon inte “känner igen” sig. Det är ledsamt att det inte förefaller vara möjligt att rapportera om USA, Ryssland, Ukraina, Norra Korea, migration, kultur eller andra frågor där människor tenderar att vara väldigt oense, utan att hemfalla åt enögd- och ensidighet.
Malin Ekman borde vara en förebild för alla människor. Hon är ung och har ett långt arbetsliv framför sig; trots det väljer hon att säga upp sig från något som många skulle karaktärisera som ett drömjobb. Malin Ekman prioriterar uppenbarligen sin självaktning framför ett, ytligt sätt, drömjobb. När hennes egna intentioner och höga moral inte går att kombinera med arbetet väljer hon att följa samvetets röst. Det är verkligen på alla sätt beundransvärt.
Journalistförbundet borde gå i fronten för journalisternas värdighet och självaktning. Arbetsgivare som inte vill följa de journalistiska grundprinciperna utan tvingar sina anställda att förnedra sig och dagtinga med sitt samvete borde på något sätt bearbetas, eftersom de har en väldigt dålig arbetsmiljö med starka psykiska påfrestningar. Att inte kunna känna självaktning i sin yrkesroll är extra förödande för just journalister eftersom de i många falla har en stark yrkesidentitet, med höga ideal, som även präglar deras privata jag.
Dessutom vore det bra för demokratin om medier var objektiva, konsekvensneutrala och förmedlade fler åsikter och världsbilder än en.