”Inte så att jag är paranoid, men…”

Det har varit en vecka fylld av konspirationsteorier, den ena djärvare än den andra. De har präglat de stora mediehändelserna – från ”Svensation”-affären (var den inget annat än ett enda stort PR-jippo för att öka efterfrågan på Ulrika Jonssons självbiografi True Ulrika?) till Livsmedelsverkets larmrapport om akrylamid i maten (var den i första hand ett anslagsspöke, framtvingat av en smart PR-konsult?). Men de har också präglat ett par mycket märkliga föreställningar på den stora mediearenan.

bryt

Krisdrabbade franska mediejätten Vivendi Universal gick i helgen ut med beskedet att dess bolagsstämma måste göras om, då det misstänktes att ”okända hackare” hade manipulerat omröstningarna på onsdagens bolagsstämma – en laddad tillställning, där VDn Jean-Marie Messier sparkades och ett optionsprogram för ledningen stoppades, av aktieägarna. Vivendi-ledningen hävdar att de ”inte har den blekaste aning” om vem som stått för sabotaget, men blinkar menande åt olika håll mellan raderna.

Ungefär lika kryptisk och precis lika konspirativt lagd var Metro Internationals VD Pelle Törnberg, vid en presskonferens i torsdags. ”Inte så att jag är paranoid, men…”, inledde han – och kastade sig sedan ut i halsbrytande antydningar om att konkurrerande medieägare möjligen ägnade sig åt kampanjjournalistik i syfte att skada Stenbecksbolagens affärer; nu senast i form av ett par artiklar i Dagens Industri.

bryt

Det mest slående med Törnbergs utspel var dock inte påhoppet på DI och Bonnier, utan hans sätt att argumentera – en argumentation som kunde varit hämtad från mediekritiker som Maria-Pia Boëthius och Robert W. McChesney. Törnberg talade om ett ”mediekrig” där skumma kapitalister i kulisserna kunde tjäna stora pengar på att spekulera i börssvängningar orsakade av de egna medieföretagens redaktionella attacker. Han målade upp en bild av journalisterna som brickor i mediejättarnas fula spel – med utslagning och minskad mångfald som möjligt resultat.

Det var rätt rörande, faktiskt. Och väldigt ironiskt, med tanke på hur lågt mångfald och fri åsiktsbildning brukar värderas i Stenbeck-sfären. MTG är ju det företag i Sverige som strävar hårdast efter att nå en så total kontroll som möjligt över konsumenternas mediekonsumtion, genom att försöka kontrollera hela kedjan, från teknik och kommunikation till plattformar och innehåll. En strävan efter en ”walled garden”, som det heter med Murdochsk terminologi, där konsumenternas valfrihet är begränsade till den egna domänen – och där de olika medierna utnyttjas systematiskt för att korsmarknadsföra och interagera med varandra. Minns bara gratistidningsförsöket Everyday, där inte bara 7 av 10 annonssidor var koncernreklam, utan där även en påfallande stor del av artiklarna var MTG-relaterade på olika sätt.

bryt

Särskilt udda ter sig Törnbergs omsorg om den fria och icke-kampanjstyrda journalistiken med tanke på vad som hände med Finanstidningen i februari, då tidningen brutalt lades ner och ”illojala” medarbetare rensades ut, som en ren hämnd för höstens kritiska analyser av ägaren MTG.

Fast det är ju bara en konspirationsteori.

bryt

Sedan Törnbergs presskonferens .har dock den lätt paranoida krigföringen bara eskalerat. I lördagens Dagens Nyheter fanns en nyhetsartikel om hur MTG-ägda Finans Vision lät privatdetektiver granska journalisterna på Dagens Industri. Enligt FVs ansvarige utgivare Peppe Engberg var detta ren lögn: däremot hade en rekryteringsfirma varit intresserade av att locka över ett par DI-reportrar.

bryt

I ett öppet brev går Engberg och chefredaktören Pontus Forsström sedan till generalangrepp på DIs chef Hasse Olsson, för att han läckt den storyn till DN – trots att han visste att den var felaktig. “Skälet kan inte vara något annat än att skada FVs affärer”, skriver Engberg/Forsström.

bryt

Cirkusen rullar vidare. Det är det enda man vet helt säkert, när konspirationsteorierna satt fart.

bryt

P.S. Hur få journalister krävs det för att göra en dagstidning? Rätt svar: fem. Åtminstone på den nya danska gratistidningen 10 Minutter, som ges ut i Ålborg. En chefredaktör, fyra redaktionssekreterare (som även ansvarar för den hårt mallade redigeringen). Allt innehåll hämtas från nyhetsbyråer, frilansar eller andra produkter i koncernen Nordjyllands Avisselskab.