Intagna kan nekas läsa ”känsliga” tidningar

Ska en ekonomiskt dömd brottsling få läsa Veckans affärer? Är det rimligt att en råndömd läser boken Snabba cash? Vad säger tillsynsmyndigheten Kriminalvården om American Psycho? Och hur är det med herrtidningar? Är Café okej läsning?

Den nya lagändringen, som klubbades igenom onsdagen den 23 januari, innebär att intagna på fängelser ska kunna nekas läsa tidningar, tidskrifter och böcker som äventyrar säkerheten på anstalterna – eller motverkar den behandling som den intagna genomgår.

Men vilken litteratur och vilka publikationer som avses är oklart, liksom vilka intagna som kommer att beröras. Klart är att besluten till stor del överlämnas till åt säkerhetscheferna på anstalterna.
Den nya lagändringen välkomnas varmt av Kriminalvården. Men kritiska röster menar att den strider mot Tryckfrihetsförordningen.

Bruce Clarke, chefredaktör på tidningen Vägen ut, som ges ut av Kriminellas revansch i samhället (KRIS), är starkt kritisk till den nya lagändringen.
   – Den här lagen ger en människa, säkerhetschefen på fängelset, rättighet att bestämma vilken litteratur som får läsas. Vem har kompetens att avgöra det? Och var går gränsen? Nyligen var det ett fängelse som förbjöd boken Svensk maffia. Vilken bok förbjuds nästa gång? Gudfadern? Och varför skulle inte sexbrottsdömda få läsa herr- eller damtidningar? säger han och fortsätter:
   – Det här är värsta sortens censur. Allt som publiceras ska medborgarna få läsa, det är grunden i Tryckfrihetsförordningen. Men här tar man bort rätten till fri information för ett visst antal människor. Jag begriper inte hur de tänker, de som stiftar lagar.

Bruce Clarke får medhåll från flera håll. Percy Bratt är advokat och expert på tryckfrihet.
   – Om Kriminalvården kan censurera vad de intagna läser, med stöd av en sådan vag lagbestämmelse, kan det leda till kränkningar av deras rätt till informationsfrihet enligt grundlag och Europakonvention. Jag delar därför lagrådets bedömning att förslaget inte borde genomföras.

Oppositionen –  socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet – menar också att lagändringen kan strida mot grundlagen, varför de reserverade sig mot förslaget. Enligt ett pressmeddelande från riksdagen anser oppositionen att: ”…lagändringen inte ger någon klarhet om vilken litteratur som ska anses vara opassande läsning, utan den frågan överlämnas till kriminalvårdens personal att bestämma.” Slutsatsen är att förslaget öppnar för en rättsosäkerhet.

Elisabeth Lager, chefsjurist på Kriminalvården, håller med om att det finns en gränsdragningsproblematik. Men hon tycker ändå att lagändringen, som hon väntat på länge, är bra.
   – Det har tidigare varit ganska luddigt hur lagen ska tolkas. Men med den nya lagstiftningen blir det tydligare – framför allt kan man begränsa innehav av böcker och tidningar som motverkar den behandling som den intagne genomgår.
   – Vi har fått signaler från behandlingsavdelningarna, framförallt från sexualbrottsavdelningar, som menar att det känns svårt att bedriva behandling när det finns pornografisk litteratur som har rakt motsatt effekt.
Enligt Elisabeth Lager kommer Kriminalvården inte att upprätta någon lista över förbjuden litteratur. Men man arbetar med att ta fram en föreskrift som de anställda ska gå efter.

Exempel på publikationer som kan förbjudas, enligt Elisabeth Lager, är sådana som berättar hur narkotika tillverkas, vapenkataloger samt pornografiska tidskrifter för sexualbrottsdömda.
   – Utgångspunkten är att intagna ska få läsa vad de vill. Men det finns vissa situationer där riksdagen finner skäl att begränsa den rättigheten. Det är jättesvårt. Jag kan inte säga vilken litteratur det gäller.
Ser du några risker med det?
   – Jag kan aldrig garantera något. Men man kan alltid överklaga beslut och man kan anmäla till Justitieombudsmannen, JO. Det bör visa sig om någon tillämpar lagen på fel sätt. Det här är svåra bedömningsfrågor, säger Elisabeth Lager.

Den nya lagändringen träder i kraft den 1 april 2008.