Ingen egen feature i GP

Göteborgs-Posten ska inte ha några egna featurereportrar. Istället ska materialet köpas in av frilansar. Det blir ett resultat av tidningens sparpaket.
Samtidigt väljer minst 44 anställda att sluta på tidningen.

Den som i framtiden vill jobba som journalist på Göteborgs-Posten ska fokusera på nyheter, främst lokala och regionala.

Det beskedet är tydligt från ledningen, som bestämt att inte längre ha fast anställda featurereportrar. Enligt chefredaktör Jonathan Falck berör det helgbilagan Två Dagar, söndagsläsning om hälsa, natur och livsstil, samt bilagor om motor och bostad.

Annons

– När vi nu måste bli färre är det rimligt att vara väldigt tydliga med vad vi vill att den fast anställda personalen ska göra, säger Jonathan Falck.

Enligt honom kommer GP-reportrar fortfarande att skriva nyhetsreportage och fördjupningar.

bryt

Vad ser du för nackdelar med att inte ha egna featurereportrar?

– Möjligheten att göra snabba utryckningar är mindre med frilansar där man behöver lång framförhållning. Redaktörerna måste också vara mycket tydliga med vilken sorts material de vill ha.

Klubbordförande Bertil Guslén är kritisk:

– Det är obegripligt att en tidning av GPs storlek inte skulle ha egna featurereportrar. De publicistiska argumenten väger allt lättare, mot de ekonomiska.

Featurereportrarna får nu andra uppgifter på tidningen, en process som pågår parallellt med att anställda erbjuds avgångsvederlag och rådgivning för att sluta.

2007 ska antalet anställda på tidningen ha minskat med 50 personer, varav 20 på redaktionen. Där är medelåldern nu 49 år. För att slippa varsla unga och nyanställda som för två år sedan då elva, främst yngre kvinnor sades upp, har ledningen lanserat ett växlingsprogram. Medarbetarna får möjlighet att sluta för mellan 10 och 20 månadslöner och får hjälp av Trygghetsrådet och en konsultfirma att hitta nytt jobb.

Om fler än 50 ansluter sig vill företaget paradoxalt nog nyrekrytera, bland annat för att få in personer med annan etnisk bakgrund än svensk på redaktionen. Formellt blir de anställda som nu slutar uppsagda för arbetsbrist, och avskriver sig rätten till förtur till nya tjänster.

Enligt klubbordförande Bertil Guslén möttes programmet inledningsvis med skepsis, som nu dämpats.

Jonathan Falck är nöjd, och kan tänka sig att använda metoden framöver.

– Personligen tycker jag att det är ett överlägset sätt jämfört med tvångsåtgärder. Det minskar radikalt dramatiken med att behöva bli färre.

För Maria Berggren som jobbat på tidningen som korrekturläsare, reporter och redigerare sedan 1970, kändes erbjudandet rätt från början.

– Dels är det dags för mig att slå av på tempot, dels har jag inte de mest stimulerande arbetsuppgifterna just nu. Jag har hand om diskussionsforumet på webben. Det här blir en möjlighet till ett helt annat liv.

Hon planerar att starta eget; korrekturläsa böcker, skriva frilansartiklar och måla.

I GP-mun kallas projektet skämtsamt för ”de gamlas resa”. Men även yngre förmågor har valt att ansluta sig, som prisbelönte fotografen Niklas Maupoix, 29. För honom spelade featureförändringen en roll för beslutet.

– Jag gillar nyheter, men det har blivit mindre och mindre plats i tidningen för de längre bildreportagen som jag verkligen brinner för.

Att istället arbeta som frilans i Göteborg ger honom chansen att sikta in sig på sådana jobb, blandat med snabba dagsjobb.

– Det blir en skön nytändning. Jag vill inte bli en trött gammal fotograf.

Christina Kennedy

ck@journalisten.se