Herlitz lyssnar för mycket på facket

Fagerström menar att utspelet från DIs chefredaktör Gunilla Herlitz är en isolerad företeelse, och inte ett uttryck för splittring i TU. Men han medger att det fanns irritationsungar under konflikten förra året.

Att riskera konflikt för lönenivåer som man redan ligger högt över var inget som storstadstidningarna var intresserade av. Å andra sidan var vikariefrågan, som främst är ett storstadsproblem, inget som landsortstidningarna var villiga att ta en konflikt för.

–  Men det där har vi prickat av och utvärderat i TUs styrelse efter konflikten. Men Dagens industri deltar inte i TUs inre liv. Man har mer lyssnat på SJFs  påståenden om supersnåla arbetsgivare i landsorten och deras hemska beteende.

– DI har branschens högsta löneläge och generös personalpolitik. Herlitz tycker att det är hemskt att någon ska behöva ha mindre än 24 000 kronor i månaden. Men då värderar hon det journalistiska arbetet totalt som om alla vore ekonomiska specialister.

Fagerström tycker inte heller att DIs kritik mot hur medlemsföretagens distributionsbolag höjer priserna år från år, är en fråga för TU.

– Det är en affärsmässig fråga, det kan jag inte svara på, det är som om vi skulle ta upp vad licenser för layoutprogrammet Quark kostar.

Någon risk för att TU ska spricka ser inte Fagerström.

–  Det är en allvarlig fråga, men vi håller inte på att rämna. I Storbritannien har man en storstadsorganisation och en landsortsorganisation, och jag tvivlar på att det varit till nytta.

Han menar också att man inte ska glömma att många förändringar i branschen först genomförts på landsorten, och sen har storstadstidningarna haft nytta av det.

– Prepressrevolutionen på 90-talet började på landsorten. Om inte teknik och organisation hade förändrats där, hade vi suttit kvar i gamla strukturer. Det räcker med att titta på storstadstidningar i Norge.

Läs även
Dagens industri vill lämna TU