Hård kritik mot Plaza-tidningarna: ”Personalen utnyttjas maximalt”
Företagsgruppen Lotsator som ger ut bland annat Plaza Man anklagas för en rad oegentligheter. – Jag fick svart lön i form av varor värda 50 000 kronor, säger redigeraren Per Bouveng.– Affärsidén går ut på att utnyttja personalen maximalt, anser reportern Christel Hofberg som fick en nettolön på 3 000 kronor per månad.
Företagsgruppen Lotsator som ger ut bland annat Plaza Man anklagas för en rad oegentligheter.
– Jag fick svart lön i form av varor värda 50 000 kronor, säger redigeraren Per Bouveng.
– Affärsidén går ut på att utnyttja personalen maximalt, anser reportern Christel Hofberg som fick en nettolön på 3 000 kronor per månad.
Företagsgruppen Lotsator presenterar sig på sin hemsida som ”ett av Nordens ledande medieföretag”. Lotsator, som utgörs av två företag, ger ut tidskrifterna Plaza Man, Plaza Kvinna och Plaza Interiör.
”Ledmotivet är stimulerade medarbetare där egna initiativ och kreativitet skapar en unik arbetsmiljö”, står det på hemsidan. Journalistens källor ger en helt annan bild.
För två år sedan anställdes Per Bouveng som formgivare på Lotsator. Han fick betalt per nummer och beräknar att han kom upp i en månadslön på 12 000 – 13 000 kronor, vilket han accepterade eftersom han var ny i yrket. Förra vintern, när Bouveng fått större yrkeserfarenhet, begärde han en omförhandling av lönen.
– Företagets VD Christopher Östlund erbjöd mig 20 000 kr i månaden plus prylar värda 50 000 kr vid sidan om. Svart alltså. En marknadsmässig lön hade legat på 30 000 men jag visste att han aldrig skulle gått med på det. Det här är inget jag är stolt över, men jag var rädd för arbetslösheten och föll till föga.
Enligt Per Bouveng fick han i mars i år en klocka av Christopher Östlund värd 40 000 kr samt en espressobryggare värd 14 000.
– Ytterligare två personer på Lotsator har berättat för mig att de tagit emot svart ersättning, hävdar han.
Per Bouveng säger att han i regel arbetade 45-50 timmar i veckan utan att begära extra betalt.
– Ersättning för övertid eller obekväm arbetstid är begrepp som inte existerar. Det är en nästan sekteristisk miljö, där alla är rädda att hamna i kylan. Det finns en stämning på företaget som är mycket svårt att beskriva och som gör att man drar sig för att klaga.
– Det finns också gott att säga om Lotsator. De ger oerfarna en chans att visa vad de går för men dessa blir samtidigt exploaterade.
I somras anställdes Christel Hofberg som reporter på Lotsatorgruppens efter att ha avslutat en journalistutbildning vid en folkhögskola. Något anställningskontrakt fick hon inte.
– Efter sex veckor begärde jag min första lön. Jag fick då en check på 3 000 kr i handen. De två första månaderna på Plaza Man tjänade jag sammanlagt 6 000 kr netto. Några lönespecifikationer fick jag aldrig.
“250 kr per tidningssida”
Enligt Christel Hofberg upprättades senare ett kontrakt som gav henne 250-500 kronor för varje sida hon skrev i tidningen. Om det inte var minst 75 procent text per sida skars arvodet ner.
– Jag jobbade upp till 70 timmar per vecka och var tvungen att arbeta även på helgerna för att få ihop pengar. Som mest kom jag upp i en månadslön på 9 000 kronor men det räckte inte så jag var tvungen att leva på min kille.
Efter protester fick hon slutligen en månadslön på 13 500 kr.
Christel Hofberg, idag på Expressen, är glad att hon tack vare Lotsatorgruppen fick en chans att komma in i yrket men det skedde till priset av att hon blev utnyttjad.
– Det är mycket som är fel. Bland annat att övertid inte betalas ut och att man satt i system att utnyttja praktikanter.
Enligt Christel Hofberg och Per Bouveng vägrar Lotsatorledningen att köpa in ens basal utrustning till redaktionen.
– Det kraftfullaste man har i datorväg är en iMac på 64 kilobyte. Det är den sämsta utrustning som går att få tag på, säger Per Bouveng. Dumsnålheten gör att det är ett helt företag bara att skicka ett e-mail.
Christel Hofberg berättar att telefonerna av kostnadsskäl var spärrade för mobilsamtal.
– Det var hopplöst att ringa till kändisar eftersom de bara lämnar ut sina mobilnummer. Det fanns en telefon som inte var spärrad, men 20 personer delade på den och det kunde ta en halvtimme innan man fick ringa.
Lotsatorgruppen har flitigt använt sig av praktikanter, i vissa fall har arbetsförmedlingen lämnat lönebidrag. I höstas jobbade Malin Svensson, 23 år, som oavlönad journalistpraktikant i tre månader på Plaza Kvinna.
– Vi var tre praktikanter som fick dela på en dator. I början gav de mig inte ens någon egen plats utan jag fick sitta på kanten vid chefens skrivbord. Någon handledning fick jag inte.
– Jag fick serva själva företaget med att bland annat skriva en telefonlista vilket definitivt inte borde ingått i mina arbetsuppgifter. Andra journalistpraktikanter blev satta att adressera kuvert och skicka ut tidningar till prenumeranter.
“Vill bara tjäna så mycket pengar som möjligt”
Enligt Malin Svensson blev hon dessutom tillsagd av annonssäljare att intervjua företagare som köpt annonser i tidningen.
– Journalistiken är underordnad på företaget. Det finns god journalistik men i huvudsak, handlar det om att ha några tidningar att visa annonsörerna för att tjäna så mycket pengar som möjligt, anser Per Bouveng.
Flera frilansar som arbetat åt Plazatidningarna berättar om svårigheter att få betalt.
– Den senaste gången jag arbetade för dem tvingades jag hota med inkasso för att få mitt arvode, berättar frilansen Erika Widell. Jag kommer aldrig mer att jobba med dem, de är så snåla.
Ett av de jobb Erika Widell gjorde åt Plaza Kvinna handlade om fettsugning.
– Jag skulle skriva om en tjej som genomgick en operation. Hon berättade att kliniken som gjorde ingreppet hade köpt en annons i tidningen och betalat med en operation.
För tre år sen slutade Isabella Iverus Bergman frilansa åt Lotsator.
– Man tror att det handlar om vanliga uppdrag, sen inser man att det är en samproduktion med annonsavdelningen.
Isabella Iverus Bergman berättar om ett tillfälle när hon fick i uppdrag att intervjua en person som arbetade med heminredning.
– Det var så dåligt betalt att jag tackade nej. Senare stötte jag ihop med inredningskillen och frågade hur det gått med reportaget. Han var helt oförstående och berättade att det var en slags annons som han betalat för att få tidningen att göra.
Frilansare får mycket låga arvoden. En frilans berättar att hon arvoderats med 1 000 kronor per sida vilket innebär en dagslön på cirka 500 kronor.
– Då får jag själv stå för alla omkostnader i form av resor, film etc, säger frilansen som vill vara anonym. De betalar först när jobben publicerats och när det dröjer får jag det jobbigt med mina räkningar.
Varför ställer du upp på sådana villkor?
– Jag är ny i branschen och har sett det som en chans att komma vidare.
VDn är miljonär
För VDn och huvudägaren Christopher Östlund har Lotsator varit en god affär. Han har en taxerad förmögenhet på 1,4 miljoner kronor och är registrerad på en bil värd en miljon kronor. Enligt de senaste offentliga årsredovisningarna gjorde företagen en vinst på 2,6 miljoner.
Johan Drakenberg, printchef på mediebyrån Carat avråder sina kunder från att annonsera i Lotsators tidningar.
– Jag har fått in en rad uppgifter som tyder på att verksamheten är oseriös, säger han.
Enligt Drakenberg höll han till exempel en gång i en kurs där en tidigare säljare på Lotsator påstod att TS-siffrorna manipuleras.
“De publicerade mina bilder utan tillstånd”
Eva Henriksson, jurist på Svenska Fotografers Förbund, säger att hon fram till för något år sedan fick flera klagomål från fotografer som arbetat åt Lotsatorgruppen.
– Bilder hade använts utan tillstånd och det fanns misstanke om brott mot upphovsrättslagen.
En av de drabbade var fotografen Lena Koller.
– De använde bilder jag gjort som reklamjobb och publicerade dem på redaktionell plats utan att ha frågat mig om lov.
En före detta säljare som inte vill framträda med sitt namn i Journalisten berättar att hon aldrig varit på ett företag som tillämpar så kallad barter i sådan omfattning som Lotsator. Barter innebär en slags byteshandel, att till exempel en tidning säljer annonser men tar betalt i varor eller tjänster. Detta måste företaget sedan betala sociala avgifter för. Om tidningens personal sedan får betalt i varor måste de förmånsbeskattas.
– Ibland kunde det vara barter på annonser för hela tidningssidor, som kostade 29 000 kronor, berättar den före detta säljaren.
Mängder av betalningsanmärkningar
För ett år sedan skrev tidningen Resumé att tidigare anställda anklagade Lotsator för svarta löner och skattefusk. För personalen hade mycket låga löner redovisats till skattemyndigheten. Vid tidpunkten för Resumés artikel hade Lotsator mängder av betalningsanmärkningar registrerade.
För drygt två år sedan var situationen så allvarlig att skattemyndigheterna övervägde att dra tillbaka F-skattsedeln för ett av företagen. I juni i fjol fick det företaget en revisorsanmärkning sedan man flera gånger slarvat med skatteinbetalningar och deklarationen.
Sedan dess verkar Lotsator fått bättre betalningsförmåga. För tre månader sedan betalades den senaste skulden, en kvarstående skatt på 348 000 kronor, och idag saknas skulder hos kronofogden.
Lotsator är befriad från reklamskatt. Anledningen är att företagens annonsintäkter enligt egen uppgift understiger 6 miljoner kronor per år, vilket är gränsen för reklamskatt.
“Älska, glömma, förlåta – livets stora gåta” VDns kommentar
Företagets VD Christopher Östlund har avböjt att medverka i en intervju. Efter att ha läst artikeln har han lämnat följande kommentar per e-post:
”När någon slutar på ett företag, finns det de som är nöjda och de som är missnöjda. Som du säkert förstår vill jag inte strö salt i såren, genom att kommentera någon person som slutat om hans eller hennes åsikt. Jag tycker naturligtvis att det är tråkigt när någon känner sig sårad, och får ta till mig kritiken och be de som känner sig felaktigt behandlade om ursäkt. Älska, glömma, förlåta – livets stora gåta. Christopher Östlund.”
sw@sjf.se
Fakta/Lotsator
Tidningsförlaget består av företagen Lotsator i Stockholm AB och Lotsatorgruppen i Sverige AB. Enligt egen uppgift är omsättningen 25 miljoner kronor per år. Företagen har 18 anställda. Företagen har tidigare producerat kortlivade tidskrifter som Babes och Imagine. VDn Christopher Östlund är även styrelseledamot i Station 5 AB som ger ut Hem ljuva hem.
Plaza Kvinna utkommer i 15 000 exemplar och Plaza Interiör i 15 400 exemplar enligt TS. Plaza Man är ej TS-kontrollerad.
@brod:Agneta Lindblom Hulthén:
”Det här slår alla rekord”
Lotsatorföretagens VD och ägare Christopher Östlund är medlem i Journalistförbundet.
Förbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén ifrågasätter hans rätt till medlemskap.
– Av artikeln verkar det inte som han har huvudsakligen journalistiska arbetsuppgifter, som skulle göra honom berättigad till medlemskap, anser Agneta Lindblom Hulthén. Är han dessutom ägare i viss omfattning så kan han inte heller vara med. För övrigt är man skyldig att följa lag och avtal oavsett om man är med i Journalistförbundet eller ej.
Hon rekommenderar medlemmar som arbetat på eller för de aktuella tidskrifterna att kontakta förbundets kansli om de behöver hjälp.
– Det är beklämmande att oseriösa aktörer i mediebranschen utnyttjar människor som till varje pris vill in i branschen, kommenterar Agneta Lindblom Hulthén. Ingen borde släppas ut från en medieutbildning utan att ha bibringats så mycket kunskap om reglerna på arbetsmarknaden att vederbörande kan ta tillvara sina rättigheter. Jag trodde jag hört det mesta om stolligheter inom medierna, men lön och arvoden i form av expressobryggare och fettsugning slår alla rekord.
sw@sjf.se
