Hallå där Therese Bohman

… frilansande kulturskribent, du tycker att svenska lyrikkritiker är fega och obegripliga: ”Varför sitter ni och nickar och hummar och kliar er i skägget och är lite ljummet NÖJDA?” skriver du i nya nättidskriften ettlysandenamn.se.

Vad är problemet?

– Dagens språkmaterialistiska poesi är extremt svårt att förstå, eftersom den inte handlar om någonting. Men i stället för att skriva ”jag förstår inte” skapar lyrikkritikerna egna abstrakta texter, som är som små verk i sig. Det blir obegripligt.

Hur ska lyrikkritik vara?

– Som lyriken, den ska handla mer om livet än om språket och inte vara svår på ett teoretiskt sätt. Men gärna utmanande intellektuellt. Kritikerna borde sluta med att vara så mesiga.

Du slår fast att ”nästa som använder ordet ’språkterräng’ eller ’ordlandskap’ måste dö”. Det låter allvarligt. Finns det ingen kritiker i dagspressen som duger?

– Jo, Kristian Lundberg i Expressen.

Maja Aase

ma@journalisten.se