Gå direkt till textinnehållet

Håkan Lindqvist: : Välsignad vare vardagslunken

Det är en lättnad att konflikten mellan Journ­alistförbundet och Tidningsutgivarna till slut löstes på ett sätt som båda parter i stort sett förefaller nöjda med.

Det är en lättnad att konflikten mellan Journ­alistförbundet och Tidningsutgivarna till slut löstes på ett sätt som båda parter i stort sett förefaller nöjda med.

Journalister och arbetsgivare kan koncentrera sig på det vardagliga arbetet med att göra bra tidningar, vilket är vad de flesta helst vill.

Ingen får igenom alla önskemål i förhandlingar. För att komma framåt krävs kompromisser och man får ge avkall på somligt.

Men förbundet var starkt bundet av den senaste kongressens uppdrag att kräva höjning av de sämst betalda journalisternas löner. Här var utrymmet för kompromisser inte stort. Medlarna och TU verkar till slut ha insett det och det slutliga budet innebar en klar förbättring jämfört med tidigare bud. Återstår sedan att se vilket utfallet blir när avtalet praktiskt ska tillämpas.

Detsamma kan sägas om den nya ordning som införs för hur upphovsrätten ska hanteras. Både Journalistförbundet och TU har uttalat sig positivt om möjligheterna att framöver mer konstruktivt än tidigare ta sig an frågorna. Förhoppningsvis blir det så, men säkrast är nog att inte ha alltför orealistiska förväntningar. I upphovsrättsfrågorna har parterna förut trott sig vara eniga när avtal signerats för att sedan, innan underskrifternas bläck hunnit torka, varit djupt oeniga om hur avtalet ska tolkas.

Det har länge varit känt att det inom Tidningsutgivarna finns spänningar mellan storstadstidningarna och landsortspressen. Många av landsortstidningarna tjänar ordentligt med pengar. Enligt Presstödsnämndens rapport, Dagspressens ekonomi, som presenterades i förra veckan, gjorde dagspressen förra året ett rekordresultat. Lönsamheten var 2006 den högsta under perioden 1976-2006, det vill säga så länge som nämnden ställt samman sådana rapporter.

Bäst var, enligt Presstödsnämndens rapport, lönsamheten inom landsortspressen.

Ändå är några av de vinstrikaste landsortstidningarna de mest ovilliga att betala journalisterna anständiga löner.

Ofta handlar det om tidningar som saknar konkurrens på sin ort. Bristen på alternativa mediearbetsplatser på dessa orter gör det möjligt för företag att i praktiken ensidigt diktera lönenivåerna.

Samtidigt finns en otålighet bland storstadstidningarna som irriteras över att behöva bli indragna i konflikter därför att landsortskollegerna i avtalsrörelse efter avtalsrörelse spjärnar emot när Journalistförbundet kräver satsning på lågavlönade.

I Dagens Nyheter (31 augusti 2007) talade flera chefredaktörer på storstadstidningarna öppet om konflikten inom TU. Mest oförblommerad var Gunilla Herlitz, chefredaktör på Dagens Industri, som sade sig tveka om det meningsfulla i att DI är kvar inom TU.

Så har även Sverige fått sitt fall med en tidning som provocerat muslimer genom att publicera bilder av profeten Muhammed, denna gång tecknad som rondellhund.

Här gäller det att se till principen. Man behöver inte uppskatta teckningarnas kvalitet eller Nerikes Allehandas motiv för att publicera bilderna. När yttrandefriheten attackeras måste tidningen få allt stöd den kan få.

hl@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos