Gå direkt till textinnehållet

Grävjournalistens kritik mot Sveriges hantering av Assange: ”Sanningen finns i dokumenten”

Allt fler medieföreträdare uttrycker nu stöd för att Julian Assange inte ska utlämnas till USA. Den italienska journalisten Stefania Maurizi, som i 14 år grävt i fallet, är djupt kritisk till rättsprocessen där Wikileaks-grundaren anklagas för spioneri. Samtidigt menar hon att svenska Åklagarmyndigheten på oklara grunder raderat tusentals dokument gällande Assange, uppgifter som tillbakavisas av myndigheten.

Stefania Maurizi, grävreporter på tidningen Il Fatto Quotidiano och aktuell med boken Secret Power: WikiLeaks and Its Enemies, besökte Stockholm i veckan på inbjudan av Reportrar utan gränser och Stödföreningen för Julian Assange.

Tillsammans med advokaten Percy Bratt har hon under flera år försökt få ut ett stort antal dokument – bland annat mejlkorrespondens – mellan Åklagarmyndigheten i Sverige och det brittiska Riksåklagarämbetet (CPS) gällande det uppmärksammade rättsfall som Assange tidigare hade hängande över sig i Sverige.

Hundratals dokument har lämnats ut av Åklagarmyndigheten, men enligt Stefania Maurizi har man raderat tusentals dokument på oklara grunder.

– De mejl vi har fått ut är bara toppen av ett isberg. Svenska myndigheter har inte gett mig någon bra förklaring till varför jag inte får ut alla dokument, säger hon till Journalisten.

Åklagarmyndigheten uppger till Journalisten att de inte vet exakt hur många dokument som kan ha skickats mellan myndigheterna i fallet. De skriver också att man har följt regelverket, och pekar på de bestämmelser som finns för hur handlingar kan raderas och när.

– Att ingen journalist innan mig, i Sverige, USA eller något annat land, har försökt få ut alla dokument i det här fallet tycker jag är talande för hur journalistiken mår just nu. Som journalist måste man ta reda på fakta och inte låta myndigheterna i olika länder styra berättelsen, fortsätter Stefania Maurizi.

Klart är att det blåser nya vindar kring spionåtalet mot Julian Assange, som alltså riskerar ett långt fängelsestraff för spioneri om han lämnas ut till USA.

Organisationer som RSF, European Centre for Press and Media Freedom (ECPMF), EFJ och flera PEN-organisationer har krävt möten med den brittiska inrikesministern Suella Braverman för att försöka stoppa utlämningen. 

I början av året rapporterade The Guardian att också USAs president Joe Biden står inför ytterligare påtryckningar i fallet Assange, från både inhemska och internationella grupper som vill att landet släpper anklagelserna mot Wikileaks-grundaren.

Bland annat handlar det om fem stora medieägare, med titlar som The Guardian och The New York Times, som i ett öppet brev menar att åtalet riskerar bli ett ”farligt prejudikat” som kan undergräva det första tillägget i den amerikanska konstitutionen – att man inte får stifta lagar som försvårar yttrande- och pressfriheten.

Även i länder som Australien höjs röster för ett frigivande av Assange, där bland annat premiärministern uttryckt sitt stöd. Samma sak i Brasilien där den nyvalde presidenten Lula da Silva kräver att det ”orättvisa fängslandet” av Assange får ett slut. 

– Att de här stora medieägarna nu ställer sig bakom Assange och Wikileaks är såklart positivt, men det tog tolv långa år innan de här tidninghusen sade något vilket jag tycker är oacceptabelt. Det är elfte timmen nu, hade de agerat tidigare så vet vi inte om Assange fortfarande varit i den här sitsen, säger Stefania Maurizi.

Hur tror du det här kommer sluta?
– Å ena sidan är jag optimistisk eftersom jag ser fler och fler människor och organisationer som fattar hur farligt det här är. Samtidigt har jag inget förtroende för rättsprocessen, och har sett hur man arbetat för att förstöra Wikileaks. Men till slut hoppas jag vi kan vinna det här fallet, för om vi inte vinner det i Europa så kommer Julian Assange inte ha en chans att göra det i USA. Om han utlämnas till USA så är det över. 

Också i Sverige har en rad organisationer, bland annat Journalistförbundet, uttryckt sitt stöd för Julian Assanges. I en text i Aftonbladet skriver kulturredaktören Eric Rosén att det rör sig om journalistiska avslöjanden, inte spioneri.

”Striden om den definitionen är viktig för alla journalister – och spelar roll för alla demokratiska samhällen”, skriver han.

Även Stefania Maurizi är inne på att just det är centralt i fallet. Att Julian Assange och Wikileaks läckte dokumenten har gjort att några av vår tids största journalistiska avslöjanden kunde göras, och för det ska man inte straffas, säger hon. 

– Det här handlar om folkets rätt att få veta sanningen om krigsbrott som begåtts, om tortyr, om det som pågått i Guantanamo-fängelset. Det här är större än att bara en man sitter fängslad. 

*

Fakta/ Stefania Maurizi
Bakgrund:
Prisbelönt italiensk journalist som jobbat för tidningar som l'Espresso och La Repubblica. Började undersöka hemliga dokument som Wikileaks släppte 2009, bland annat de som Julian Assange läckte. Hon har även tillsammans med den amerikanske journalisten Glenn Greenwald jobbat med Edward Snowdens läckor.

Hon ligger även bakom stora avslöjanden i hemlandet som hur USA betalat ut pengar till den italienska hjälparbetaren Giovanni Lo Portos familj, efter att han dött i en drönarattack. Hon har även avslöjat hur pakistanska arbetare utnyttjas i italienska klädfabriker i Pakistan. 

Priser: Har vunnit priser som European Award Investigative and Judicial Journalism och italienska Colomba D’Oro.

Fler avsnitt
Fler videos