Första krigsdagen är bäst för propaganda
Brist på information är knappast mediernas största problem i rapporteringen om kriget i Afghanistan, anser medieforskaren Kristina Riegert. Värre är bristen på relevant information och kravet att fylla direktsändningar praktiskt taget dygnet runt. Medierna – och deras publik – drunknar i osorterade fakta.
Brist på information är knappast mediernas största problem i rapporteringen om kriget i Afghanistan, anser medieforskaren Kristina Riegert. Värre är bristen på relevant information och kravet att fylla direktsändningar praktiskt taget dygnet runt. Medierna – och deras publik – drunknar i osorterade fakta.
Kristina Riegert, medieforskare vid Södertörns folkhögskola, deltog i fredags tillsammans med utrikesjournalister och andra forskare i seminariet ”America strikes back” om rapporteringen från kriget i Afghanistan.
Riegert, som studerat brittisk journalistik under Kosovokriget, ser likheter med dagens krigsrapportering.
– Den första dagen är den bästa för propagandan. Då finns ingen tillgång till annan information. Och parterna vet numer hur medierna fungerar. Militären förbereder sig för att fylla etern med det budskap den vill få ut.
– Men hur mycket är relevant information? Två tidningssidor om de vapen som används?
Medierna glupar efter information och Sveriges Televisions utrikesreporter Ingrid Thörnqvist gav självkritiskt ett exempel på vad som slunkit med i SVTs inledande sändningar om kriget:
– Pentagon levererade bra, snygga bilder på alla de tre flygplanstyper som används, alla plan på en och samma bild.
Kritisk till minut-för-minut-rapportering
Kristina Riegert är kritisk mot att nyhetsmaskineriet ställs in på minut-för-minut-rapportering:
– Det ska alltid vara det senaste och aktuellaste. Men måste alla hålla på med det?
Hon tycker att redaktionerna i stället borde uppvärdera sina researchfunktioner.
– De stora redaktionerna får minskade resurser. För Journalistförbundet måste slimmade medieföretag vara ett problem. Folk är överarbetade.
Det oroar Kristina Riegert att medieföretagen drar ner på försvars- och utrikeskorrespondenter, i synnerhet på dem som är stationerade utomlands.
– Experter finns, men de är inte prioriterade. En expert behöver inte vara en duktig korrespondent. Men på TV, även på BBC, är det tvärtom, man satsar på crosstraining och inte på fortbildning. Färre har i dag lång erfarenhet och kunskap.
Samtidigt blir publiken alltmer välutbildad och ställer högre krav på utbud och kvalitet. Även journalister ställer högre krav på sig, de har blivit mer medvetna om vilka betingelser de arbetar under och ägnar sig alltmer åt reflektion över sitt yrke.
De krigförande parterna är på flera sätt medvetna om mediernas betydelse.
– De som vill styra medierna utnyttjar kända svagheter hos medierna, säger Kristina Riegert.
Hon pekar på några av svagheterna:
* mediernas ambitioner att fylla sändningarna med nyheter dygnet runt
* spelet på känslor
* statistiska beräkningar presenterade som fakta
* tendensen att presentera händelser i ett sammanhang så att det gynnar en part i konflikten.
Det är ingen tillfällighet att brev med bakteriologiska smittämnen skickas till just nyhetsmedier. När hot framförs mot journalister förmedlar de själva en känsla av hot.
– Medierna uppfattas mer som aktörer och journalisterna får se upp så de inte uppfattas som en del av en elit, vilket skulle kunna skada deras trovärdighet hos allmänheten och leda till journalistförakt.
Lyssnar för mycket på anglosaxiska nyhetsbyråer
Svenska nyhetsmedier borde ta material av andra nyhetsbyråer än de stora anglosaxiska som AP och Reuters, anser Kristina Riegert.
– Varför inte tyska, franska eller spanska byråer? Men det är dem man först drar ner på, just de som kan ge ett annat perspektiv på vad som sker.
Panelen på seminariet välkomnade rapporteringen från Al Jeezira i Qatar, en av arabvärldens få oberoende TV-stationer, som ett alternativ till CNN.
Dagens Ekos utrikeschef Agneta Ramberg varnade för övertro på experter:
– Det är viktigt att ställa rätt fråga till rätt expert, inte ställa frågor som ligger utanför en persons kompetensområde.
Hellre än att ställa fel fråga till fel expert kan man försöka pejla åsikterna hos de breda folklagren och höra vad den förkättrade mannen på gatan har att säga.
– Fortsätt att rapportera på det svenska sättet och intervjua vanliga människor, tyckte Ingrid Thörnqvist.
Ämneskunskap av stor vikt
Det är viktigt med ämneskunskap och att förstå olika regioner. Men det räcker inte med att vara på plats, anser Kristina Riegert. Det kan ge ett förledande sken av autenticitet, men de så kallade fallskärmsjournalisterna har ofta just flugits in och vet inte mer om vad som händer där än vad hemmaredaktionen gör. Att vara på plats kan inge förtroende och ge intryck av trovärdighet. Men det är snarare en formfråga än en fråga om innehållets kvalitet. TV4s internationellt erfarne reporter Bo Holmström bekräftade Kristina Riegerts iakttagelse.
– Som korrespondent på plats är det svårt att ha koll på läget just där. Därför är det vanligt att man ringer hem och frågar vad det egentligen är som händer.
Holmström beskrev också de speciella arbetsvillkor som ofta råder vid rapportering från oroshärdar då journalisterna ofta samlas på särskilda journalisthotell.
– Det är som att bo på en redaktion. Redigeringen görs på rummet. På taket finns sändningsutrustningen. På hotellet finns mest journalister, inte en vanlig människa. Hotellet fungerar som en ryktesspridningscentral. Ett rykte som två journalister var för sig hört räknas som om det kom från två källor och hålls därför för sant.
Hårt tryck från hemma-redaktionen
För journalisterna som känner trycket från desken hemma blir det då frestande att vidarebefordra den information som parterna matar dem med.
Kristina Riegert ser en fara i att man i live-TV snarare betonar form än innehåll. Direktsändningar kan i och för sig ge bra information. Men under pågående skeenden är det svårt att sålla bland viktigt och oviktigt. Risken är att man bara sänder ut obearbetad information.
Agneta Ramberg uppmanade journalister att försöka spegla komplexiteten:
– Se att allt hänger ihop i arabvärlden, till exempel med vad som händer på Västbanken.
Ramberg travesterade också titeln på den brittiske reportern Phillip Knigtleys bok ”Krigets första offer är sanningen”:
– I ett krig är det inte alltid sanningen utan komplexiteten som försvinner.
hl@sjf.se