Fast anställda grävare i minoritet på redaktionerna

Fem av åtta stora grävredaktioner i Sverige drivs av korttidsanställda. Och just kortsiktighet kan ge sämre journalistik, varnar en prisbelönt grävjournalist.

publicerad 13 december 2005

Dela på Facebook Dela på X Dela på LinkedIn Dela via e-post

Fem av åtta stora grävredaktioner i Sverige drivs av korttidsanställda.
Och just kortsiktighet kan ge sämre journalistik, varnar en prisbelönt grävjournalist.

En rundringning som Journalisten gjort till de redaktioner som specialiserat sig på undersökande journalistik, visar att grävandet i Sverige vilar tungt på dem som inte har en långsiktigt tryggad anställning.

På lejonparten av de undersökta grävredaktionerna är de fast anställda i klar minoritet, och sammanlagt fylls 46,5 av de 92 journalisttjänsterna av vikarier, projektanställda eller frilansmedarbetare.

Är det då bra eller dåligt för den grävande journalistiken? Det beror på vem man frågar. Joachim Dyfvermark, som tillsammans med kollegerna Fredrik Laurin och Sven Bergman nyligen belönades med Stora Journalistpriset för granskningen av de avvisade egyptierna, jobbar på frilansbasis för TV4s Kalla fakta. Kontrakten tecknas för ett helt år, och just långsiktigheten är enligt Dyfvermark nyckeln.

– Risken är annars att man väljer enklare ämnen och att de skruvas extra hårt för att man inte får misslyckas, av rädsla för att förlora jobbet. Man vågar heller inte satsa på saker som kan ge stor utdelning men är osäkra, säger han och ger ett konkret exempel:

– Om vi hade jobbat som vanliga frilansar, utan långtidskontrakt, vet jag inte om vi i början gått till TV 4 och sagt att ”vi har en grej om två araber som blivit avvisade”, eller hur det tagits emot.

bryt

På SVTs Faktumredaktion är två av journalisterna fast anställda och de resterande sex projektanställda. Karin Hübinette, själv projektanställd projektledare, tror inte att anställningsförhållandena spelar särskilt stor roll för vad som kommer ut i rutan.

– Däremot är det i längden svårt att få kontinuitet på en redaktion där man å ena sidan vill ha in nytt blod, men å andra sidan vill ha kvar en ryggrad som kan projektet, säger Karin Hübinette.

När ett stort antal reportrar byts ut får tid, som kunnat läggas på produktionen, användas till att lära upp de nya.

– Det är också svårt att veta vilka reportrar och researchers man kan få. Många redaktioner rycker i samma personer med kort framförhållning. För de anställda är det inte heller hållbart i längden med så korta planeringstider, säger Karin Hübinette.

bryt

På Dokument inifrån jobbar två fast anställda. Projektledaren Axel Arnö uppskattar att det material som köps in av frilansar och läggs ut på projektanställda motsvarar fyra heltidstjänster.

– Jag tycker att det är en väldig fördel. Vi går helt på vad den bästa idén är, och kan även vända oss till de frilansar vi har kontakt med för att lägga ut jobb. Den enda nackdelen är att det är lite dyrare, säger Axel Arnö.

Journalisten Evin Rubar, som gjort flera uppmärksammade reportage för Dokument inifrån, är projektanställd.

– Skulle jag få välja på att vara fast anställd skulle jag självklart mycket hellre vara det, säger hon.

Hon har inte medvetet sållat bort någon av sina idéer av rädsla för att den – om den inte bar frukt – skulle äventyra fortsatt anställning.

– Men jag tror att det är bättre med fasta anställningar, både för journalisten och för innehållet. Den osäkerhet man känner för framtiden påverkar jobbet, säger hon.

Christina Kennedy

ck@journalisten.se