Esayas Isaak: Vi hoppas på EU
Kampanjen för frigivning av Dawit Isaak håller på att ta steget ut i Europa. Dawit Isaaks bror Esayas Isaak ställer sina förhoppningar på en kombination av diplomati och högröstad opinion. (På bilden: Dawit Isaak, foto: privat)
Journalistförbundet träffade Esayas Isaak i Stockholm, efter en presskonferens om den nu förändrade och mer omfattande aktiviteten på europeiskt plan för att verka för den svensk-eritreanske journalistens frigivning.
Tror du på den mer öppna opinionsbildning och aktivism som nu tagit vid, efter alla års försök med tyst diplomati?
– Jo, jag tror på den, eftersom omvärlden också får upp ögonen för vad den eritreanska regimen står för och hur de agerar. Det visar att frågan går bortom Dawits situation. Eritrea har många oskyldiga i fängelse.
Hur tror du den öppnare aktivismen på europeiskt plan kan påverka Dawits situation?
– Drömmen för regimen är att vi är tysta. En högljudd och bredare opinionsbildning kan på sikt rucka regimen. Det är bättre än att sitta tyst och dag efter dag se övergreppen fortsätta.
Donald Boström intervjuade president Afworki i förra veckan. Varför tror du att han gav en intervju till en svensk journalist just nu? Var det för att han känner trycket på regimen?
– Jag vet inte, faktiskt. Jag kan inte bedöma det. Men själva intervjun visade ju vad för ledare vi har att göra med. Hans svar kan man bara rycka på axlarna åt, det var bara skräp och bortförklaringar.
Det har funnits eritreanska sympatidemonstrationer i Sverige för regimen. Hur kan en så auktoritär regim få stöd bland eritreaner i exil?
– De som flydde Eritrea på 70- och 80-talet från Eritrea flydde från det som då tillhörde Etiopien och då deras förtryck var det onda. För dem och ofta även deras barn är Afwerki fortfarande en befrielsekämpe. De som kom senare har en annan insikt om regimens missgrepp.
Hur känner du inför dem?
– Jag tycker att det är bra att de kommer till tals i medierna. Det är demokrati. Men det är svårt att resonera med dem. Så fort frågan om Eritreas övergrepp och förtryck kommer upp skyller de allt på gränskonflikten. Och visst har Etiopien kränkt gränserna , i strid med FN-beslut, och ockuperar även landet. Men det går ju inte att försvara regimens förtryck av medborgare med att hela tiden skylla på Etiopien. Det är inte rimligt.
