Gå direkt till textinnehållet

Eric Rosén om pr-byrån och kultursidorna: ”Utbredd frustration hos många journalister”

Aftonbladets Eric Rosén har aldrig fått så stor respons av branschkollegor som efter texten om att medarbetare på en känd pr-byrå har återkommande skrivuppdrag på tre av Sveriges största kultursidor. ”Otroligt många journalister har hört av sig.” Kulturcheferna har försvarat valet av skribenter, men anser också att frågan är värd att diskutera.

I söndags publicerades Aftonbladets biträdande kulturchef Eric Roséns text om hur tre personer på pr-byrån 500 har skribentuppdrag på Svenska Dagbladets, Expressens respektive Göteborgs-Postens kultursidor.

– Grundproblemet jag ville fånga är att det här handlar om mer än en skribent som halkat in och skrivit en text. Utan att tre av Sveriges största kultursidor har skribenter från samma pr-byrå.

Han menar att bara misstanken om att byråns kundrelationer påverkar det skribenterna skriver räcker.

– Det spelar egentligen ingen roll om de här uppdragen skulle vara en del av en byråstrategi eller inte. Problemet ligger hos kulturredaktionerna, eftersom den frågan inte kan besvaras. Ingen av redaktionerna som tagit in de här skribenterna kan vara helt säker, menar Eric Rosén.

Att tidningarna är transparenta kring skribenternas tillhörighet tycker Eric Rosén inte spelar roll.

– Ska en så stor spelare inom pr-branschen ha utrymme på tre av Sveriges största kultursidor samtidigt? Jag tycker inte det.

Det är tre olika tidningar – menar du att de borde samordna sig för att undvika det här?
– Man behöver inte samordna sig. Men alla kulturredaktioner har järnkoll på varandra, vilka som skriver, vilka perspektiv och erfarenheter som finns.  

Är det realistiskt att hitta helt ”rena” skribenter till kultursidorna, särskilt när arvodena sällan är höga?
– Väldigt många skribenter har andra jobb och uppdrag, men det är väsensskilt när det handlar om pr-branschen, där man har ett uppdrag som det inte finns någon insyn i, och en strategi att nå ut där traditionella medier används som ett verktyg.

– Många som gör saker i medier har kommersiella intressen. Det går väl inte helt att komma ifrån, även om diskussionen också är värd att ta. Och det är en svår avvägning. Men det här är något annat. Så här kan vi inte ha det.

Responsen på texten har varit stor, Eric Rosén säger att han aldrig fått så många reaktioner från kollegor i branschen.

– Otroligt många journalister i alla funktioner, kulturskribenter, nyhetsreportrar, redaktörer, även kollegor på direktkonkurrerande medier, tycker att det här är ett stort problem och har väntat på att någon ska beröra det. Det finns en utbredd frustration.

Kulturcheferna Lisa Irenius, Victor Malm och Johan Hilton har alla svarat på kritiken i egna kanaler.

”Det är förstås möjligt att byrån har samlat den unga kreativa kraften som när breda kultursidor, men det är lika möjligt att vi på redaktionerna har varit fantasilösa. Rosén vassa tes, att en PR-byrå styr kulturdebatten, ger jag mindre för”, skriver Victor Malm i Expressen.

”Naturligtvis är jag medveten om att Laura Ingemarsson har uppdrag för pr-byrån 500. Hon och jag hade en grundlig diskussion om det när jag bad henne att börja skriva krönikor för GP. Och där ordningen är glasklar: hon får inte skriva om ämnen där jävssituation eller en sammanblandning av sina uppdrag ens kan misstänkas förekomma”, skriver Johan Hilton i GP.

”Frågan är värd att diskutera men Eric Rosén tar i väl mycket här. Vad gäller medverkan i SvD Kultur är det fråga om två kulturdebattsartiklar, med ett års mellanrum. Båda gångerna har det framgått att skribenten Casper Törnblom arbetar för pr-byrån”, skriver Lisa Irenius på Twitter.
 
Casper Törnblom, som är vd på 500 och har skrivit i SvD Kultur, skriver till Journalisten: ”Jag är 100 procent trygg i att ingen av de personer från byrån som skrivit texter i eget namn någonsin skulle gjort det påverkade av en kund. De hade varit både oetiskt och lite sorgligt.”

Eric Rosén hoppas att alla redaktioner nu funderar kring hur man förhåller sig till pr- och kommunikationsbranschen generellt.

Dagens ETC kulturreporter Kristin Mc Millen skriver i en kommentar till Roséns text att ”kläggproblemet är större än 500 Stockholm”. Eric Rosén håller med om det.

– Ja, och man måste vara vaksam på sig själv. De sociala kontakter, de rum man vistas i och de sammanhang man blir en del av riskerar alltid att påverka en som skribent, säger Eric Rosén.

Vilka kopplingar har du själv att fundera på?
– Jag har många vänner och bekanta i kulturvärlden, politiken och mediebranschen. På ett sätt tror jag alla sådana relationer påverkar vad man skriver eller avstår ifrån att skriva. Men om jag någon gång själv missar att identifiera sådana problem är jag trygg i att mina kollegor på redaktionen gör det.

 

Fler avsnitt
Fler videos