En berättelse i en brytningstid

Det har skrivits flera deckare i journalistmiljö. Vad är det som fascinerar i den omgivningen?

– En sak är nog att det finns en stor skara av deckarälskare i tidningsbranschen, som gärna läser om sin egen miljö. Sen finns det nog ett intresse att se bakom kulisserna i medievärlden.

Varför finns det större intresse att se bakom medievärldens kulisser än i t.ex. slakteribranschens?

– Just slakteribranschen tror jag faktiskt inte folk alls vill veta hur det går till. Men bortsett från den branschen, så finns det i medierna, jämfört med andra branscher en speciell romantik. Den finns både runt branschen och reporterrollen. Reportern är en lite utsatt figur, som det är lätt att spinna historier runt.

På vilket sätt skiljer sig din tidningsdeckare från andra journalistdeckare?

– Det finns en ingång till designtemat, som förstås har med mina erfarenheter att göra. På tidningarna finns ju en uppdelning mellan bildmänniskor och ordmänniskor, även om jag själv egentligen känner mig lika bekväm med ordet som med formen. Men här får man en slags insyn i den andra identiteten, och det är väl ganska ovanligt.

Spelar tidningsformgivning någon direkt roll i din bok?

– Ja, huvudpersonen är formgivare.

Jag tycker att charmen hos tidningsdeckarna ofta består i att journalisterna är figurer som rör sig otvunget både i och mellan kanslihus och rännstenar. Finns den rollen i Pappersvargen också?

– Nej, egentligen inte. Det är mer en tillspetsad berättelse om en omgörning, som sedan utvecklas det till att handla om allmänt hotfulla personer till en historia med mord, död och där vargar och synen på dem spelar in.

Skulle det gå lika bra att göra en deckare i tidskriftsmiljö

– Ja, det tror jag. Det som är speciellt med dagstidningar är att det finns något väldigt traditionsbundet i dem, de är ofta ganska stora, gammaldags och stela organisationer. Boken handlar om en brytningstid, en strid mellan webb och papper, mellan förnyelse och konservatism. Men sen är ju tanken att det också ska vara en sidvändare, fungera som underhållning.

När det gäller formgivning så finns det en föreställning om att det är ett lite perifert och nördigt uppdrag, skilt från tidningens centrala nervsystem. Har det påverkat ditt arbete med boken?

– Ja, för det första är huvudpersonen i boken är lite nördig och oförstående inför andra värden än de rent estetiska. Sen tycker jag att typografin och språket absolut kan spela en roll i hur boken upplevs av läsaren. Hur man använder semikolon och kolon, till exempel, det blir en del av berättelsen som påverkar läsaren.