DN-kollegornas handbok för journalister: ”Klimatkrisens ABC”

Arbetet med  Att låta världen få veta – handbok i klimatjournalistik (Mondial) har pågått under flera år. Alexandra Urisman Otto och Lisa Röstlund har ”skrivit skarpt” under det senaste året och varit tjänstlediga från sina ordinarie arbeten som reportrar på Dagens Nyheter.

– Vi har själva under flera år tampats med hur vi som journalister bör förhålla oss till klimatkrisen. I boken samlar vi fakta och expertråd som vi själva hade behövt, och som alla journalister behöver, säger Alexandra Urisman Otto.

Vad saknas hos svenska journalister?

Annons

– En ganska stor del i boken handlar om kunskapshöjande. Cirka 30-40 sidor är fakta, lite som ett klimatkrisens ABC. Jag själv gick från krimreporter till klimatreporter och fick helt nya kunskaper och en ny syn på min roll som journalist.

Varför behövs boken?

–  Det ÄR ingen lätt kris att förstå. Klimatkrisen hänger ihop med allt. Det här är frågor som alla redaktioner behöver ställa sig.

Redaktörerna är särskilt viktiga, anser hon, eftersom de har minst kunskaper om klimatkrisen.

– Kunskapsnivån bland journalister är låg generellt och allra lägst i redaktörsledet, det säger i princip alla vi har intervjuat. Tillräckliga kunskaper är nödvändiga för att kunna göra en rimlig nyhetsvärdering och för att lägga ut jobb.

Klimatfrågan har en tendens att bli ett dåligt samvete eller något att ”bocka av” för redaktionerna, menar Alexandra Urisman Otto:

–  När klimatfrågan var, ursäkta uttrycket, ”hipp” runt 2019 satsade många svenska redaktioner stort. Nu backar de i flera fall. Att både SVT och SR tar bort sina klimatkorrespondenter är oroande. Det som krävs är verkliga satsningar som fortsätter oavsett nyhetsläge. Krig har en startpunkt och en slutpunkt. Klimatkrisen har inte det. Den bara fortsätter. Därför behöver vi fundera på var vi brister, och vad vi är bra på.

Vad är den största myten om klimatjournalistik?

– Att det inte går att få klick. Ta Aftonbladets Ghana-jobb och deras reportage från glimmergruvorna – de är både väldigt lästa och hyllade. Men de visar tydligt att det behövs resurser. Görs klimatjobben halvdant blir de inte bra.

I boken finns både teoretiska och mer handfasta delar, som Klimatjournalistik i praktiken. Ett kapitel är vikt åt ämnet aktivism och aktivister, något flera svenska miljöjournalister beskyllts för att vara.

Klimatjournalister är mer utsatta än andra för hat och hot. SVT:s klimatreporter Erika Bjerström berättade till exempel att hon slutade delvis på grund av det. Klimathandbokens ena författare Lisa Röstlund, som tidigare har skrivit boken Skogslandet – en granskning, har blivit hårt kritiserad av skogsindustrin.

Hur har ni tänkt kring motståndet som finns kring klimatkrisen?

– Det gäller att hitta stöd hos kollegor, även över redaktionsgränser. Ytterst handlar det om att inte bli tystad.

Vad vill ni att boken ska få för effekt?

– Vi hoppas på ett samtal inom kåren. Det finns många skickliga klimatjournalister i Sverige. Men det finns också en otrolig potential bland svenska journalister med andra bevakningsområden – tänk vilken otrolig journalistik som skulle kunna göras om alla hade klimatlinsen på.