De kan bli Årets stilist

De tre nominerade till Årets stilist är Jonas Fröberg som nyligen lämnat Svenska Dagbladet för att börja som ekonomireporter på Dagens Nyheter, Andres Lokko, musikkritiker och krönikör på Svenska Dagbladet samt Elinor Torp, arbetsmiljöreporter på Dagens Arbete.

Juryn har bestått av kulturjournalist Ulrika Knutson, språkvetaren Patrik Hadenius, Journalistens chefredaktör Helena Giertta och redaktionschef Qia Rindevall.

– Juryarbetet är fantastiskt roligt. Vi har fått in så många bra förslag. Även om det är svårt att bara välja ut tre nominerade känner vi oss trygga i de val vi gjort, säger Helena Giertta.

Annons

Tisdagen den 11 juni avslöjas vinnaren som får 10 000 kronor i prispengar.

                                                                    ***

De nominerade i bokstavsordning:

JONAS FRÖBERG, Dagens Nyheter, med motiveringen:
”Oavsett om Jonas Fröberg testar en elbil, följer en flyktingfamilj eller rapporterar om effekterna från en planerad gruva, så får han med sig och engagerar sina läsare. Genom sin skarpa syn för detaljer och engagerade skrivsätt är han en inspirerande stilist.”

Grattis till nomineringen!
– Tack! Det journalistiska berättandet är viktigt för mig. Att få det perfekt, att hitta en musikalitet. Det ska vara vackert och skarpt samtidigt. Människor läser texter om det finns en berättelse som engagerar.

Lägger du mycket tid på berättandet?
– Ja, det är därför jag blir så glad över nomineringen. Jag lägger för mycket tid ibland, och är ofta missnöjd över resultatet; det går alltid att göra bättre.

Är det lustfyllt ändå?
– Ja, i grunden. Men det kan kännas så viktigt att det ska bli väldigt bra att det blir något slags ångest. Jag behöver en deadline för att få det att funka, och jag behöver hitta en good enough-nivå. Som dagstidningsjournalist går det inte att sitta och fila på textstarten i en timme och sedan ha en kvart kvar.

Juryn pekar på din skarpa syn för detaljer…
– Näringslivsdirektörer kan tycka att man är dum i huvudet när man frågar om vilken färg på tapeten det var där i rummet, men jag försöker hitta någon liten detalj för att ge liv. Men det får inte bli för mycket.

Har du några stilistiska förebilder?
– Olof Lagercrantz är en. Det är fantastiskt att läsa hans samlade texter. Att kunna använda svenskan på det sättet! Människor som läst mycket skönlitteratur kan oftare på kort tid åstadkomma en textmassa med ett vackert poetiskt djup och pregnant språk, det är en fröjd.

Vilken skönlitteratur läser du själv?
– Jag läser för lite, och för långsamt. Jag skriver ner fina ord när jag lustläser, eller fraser jag inte förstår, och samlar som en skatt och verktygslåda. Sara Lidman och Torgny Lindgren är favoriter. Jag är från Västerbotten, och tycker att de plöjde en ny fåra när de tog in det dialektala i skriftspråket.

ANDRES LOKKO, Svenska Dagbladet, med motiveringen:
”Andres Lokkos bana är varken rät eller foträt. Men som poporakel, trendsatiriker, reporter och ärrad existentiell sökare har han alltid hållit stilen – och nerven. Han glömmer aldrig skribentens plikt: att också överraska sig själv.”

Grattis till nomineringen!
– Tack snälla. Jag är extremt glad över nomineringen, eftersom jag kan tycka att musikjournalistiken är aningen underskattad, sett till sin svårighetsgrad. Det är betydligt svårare att skriva om musik än vi tror. Om du berättar om en bok eller film och teater finns en handling att förhålla sig till. Musik är mer snarlik abstrakt konst, poesi eller modern dans.

Hur jobbar du med dina texter?
– Jag väljer ofta ut en mottagare. En befintlig person, det kan vara en vän, en kollega, som jag vill berätta för. Jag tror att i synnerhet krönikorna ofta är en liten monolog till någon jag känner eller skulle vilja känna.
Andres Lokkos skola som musikskribent var ”absurda mängder internationell rockjournalistik” och han säger sig alltid ha varit mer intresserad av journalistiken om musik än själva musiken.
– En intellektuell grundsyn på vad man håller på med – även om det låter pretentiöst att säga det.

Du överraskar också dig själv som stilist, enligt juryn. Håller du med?
– Det är en fin och smickrande formulering, och är väl sann i den mån att jag måste nicka och hålla med om det lite söndertjatade Joan Didion-citatet, ”I’m writing to find out what I’m thinking”. Jag är deadlinejunkie, men om man har tiden att skriva för att komma fram till vad man tänker är det en ganska euforisk känsla när den tankeprocessen fastnar på papper. Jag blir överraskad, ja – och ibland blir det å andra sidan jättedåligt.

Har du några egna stilförebilder bland skribenter?
– Jag skulle kunna namedroppa en massa brittiska och några få amerikanska journalister från det sena 70-talet och 80-talet. I en svensk kontext var Jan Gradvall min idol för hur han skriver, när jag växte upp. Och Kristina Adolfsson, för vad hon skrev om. Vilket man inte heller ska underskatta.

ELINOR TORP, Dagens Arbete, med motiveringen:
”Det hörs en smäll. Så inleds reportaget typiskt för denna fenomenala stilist, ofta oväntat och alltid relevant. Elinor Torp förenar det egna med det allmängiltiga, det lokala med det globala. Hon skriver begripligt och effektivt utan att tappa känslan och närvaron och visar hur viktigt det är med stil.”

Grattis, hur känns det?
– Det känns väldigt bra, och extra roligt eftersom jag tycker att det är viktigt hur man berättar. Jag skriver för icke-akademiker, somliga som aldrig har läst en bok i sitt liv och en del som inte kan svenska så bra.

Hur arbetar du med texterna?
– Jag brukar fundera ut strukturen först så att det finns ett skelett, och jag vill helst ha gjort all research innan jag börjar skriva. Det är störande när man inte kommer vidare i skrivandet för att det är något man måste kolla upp. När jag skriver gestaltning skriver jag ganska snabbt. Och ändrar senare. Om det är rakare journalistiska texter stannar jag oftare upp.
– Sen stänger jag in mig när jag skriver. Jag stänger av sociala medier och sitter gärna hemma, ensligt och instängt.

Känner du igen dig i juryns motivering?
– Det får nog läsarna avgöra. Men det där med att jag börjar ”med en smäll”, det kan nog stämma. Jag inleder ofta pang på, med ett händelseförlopp, en scen, ett skeende som fångar läsarens intresse. Det är ett bra sätt att börja en berättelse, särskilt när man skriver för personer som inte har läsvana. Jag vill att berättelsen ligger nära människorna, och försöker vara inne i eller alldeles intill en människa när jag beskriver vad som sker.

Har du några stilistiska förebilder?
– Jag är gammal filmvetare, och det finns flera regissörer som jag ser upp till. Om jag ska nämna en får det bli David Lynch, som jag älskat sen jag var barn. Hans surrealistiska berättelser som blandar verklighet och drömvärld tilltalar mig, hur han kopplar ihop olika världar. Jag tänker mycket filmiskt när jag skriver.

Fakta

Tidigare vinnare av Årets stilist
Jenny Teleman, 2017
Torbjörn Nilsson, 2016
Karin Thunberg, 2015
Björn af Kleen, 2014
Johar Bendjelloul, 2013
Carina Bergfeldt, 2012.

                                                                         HANNA LUNDQUIST
                                                                         JOHANNES NESSER