Därför är Gotland förlorare

När den ledande informationskanalen har en så hopplös webbadress som www.digitaltvovergangen.se (säg den fort om ni kan!) är det inte konstigt att skiftet till digital-TV fått en fiaskostämpel redan innan den inletts på allvar.

Det finns andra, tyngre, förklaringar också. Framför allt det faktum att hela digital TV-projektet saknar en tydlig huvudman. Formellt bär regeringen naturligtvis ansvaret, men dels har detta splittrats upp i ett gytter av statliga bolag och kommissioner, dels har regeringen en ytterst begränsad möjlighet att styra av de faktorer som är viktigast för att övergången ska fungera, nämligen det kommersiella utbudet, tekniken och detaljhandeln. Det enda sättet att någorlunda styra dessa hade varit en direkt subventionering av digitalboxarna – gratis folkboxar! – men det konkurrensmanipulerande träsket har Pagrotsky & co som tur är valt att inte kliva ner i. Istället har politikerna hoppats på marknadens goda vilja och frestat med gratis skumpa till den som säljer billiga boxar, jämte uppmaningar till TV-bolagen att avstå från sina distributionsintäkter och andra jippoartade utspel.

bryt

Därför har vi det läge som nu uppstått, där arga gutar i alla medier på måndagen fick ondgöra sig över höga kostnader, strulande mottagning och ofärdig teknik – och alltför lite som programmässig kompensation för dessa bekymmer. Generellt sett är konsumenter oftast beredda att ta vissa höjda kostnader om de upplever att nyttovärdet höjs, men med det magra friutbud som gäller för landets första digitalregion torde det vara ytterst få som anser sig ha fått mer för pengarna. ”Bättre bild” och Vita Huset i en annan kanal är inte riktigt bärande argument, för TV-konsumenter som plötsligt inte längre ens kan använda videofunktionen som förr och som kanske tvingas dra ner på antalet TV-apparater i hushållet. De fria nischkanalerna 24 och Kunskapskanalen kan säkert på sikt bidra till ett reellt mervärde för den breda publiken, men det krävs betydligt mer genomarbetade tablåer och mer resurser innan vi är där.

bryt

Gotland, Gävle och Motala (som byter den 10 oktober respektive 21 november) är förlorare i digital-TV-matchen, alltså – därom finns nog inte så mycket att tvista. Däremot är det alldeles för tidigt att döma ut hela övergången till digital-TV som fiaskoartad.

Det är ett nödvändigt teknikskifte, som med all sannolikhet kommer att leda till ett bättre TV-utbud och en modernisering av hela TV-tittandet, med nya former av interaktivitet och mediesammankopplingar. Det skulle inte förvåna mig om kommentarerna till övergången är betydligt mer positiva när Trollhättan, Hörby, Karlshamn och Karlskrona tar steget i oktober 2007. Då kommer tekniken att vara förbättrad och utbudet bredare.

bryt

Då kanske man också har lärt sig att inte göra bytet så tvärt som man i går gjorde på Gotland, där förvirringen tilltog sedan SVT inte bara släckte ner den analoga TV2-sändningen utan också bytte frekvens på de digitala kanalerna. Med följden att servicepersonal fick åka runt som skottspolar till öns hyresfastigheter för att ställa om UHF-frekvenserna i hyresfastigheternas huvudcentraler. På förmiddagen gjorde Jonny Thomasson på Roma TV- och antennteknik, enligt helagotland.se, prognosen att de inte skulle hinna färdigt, trots extrapass på kvällen och natten.

Det kanske någon borde ha tänkt på tidigare. Men som mycket annat i denna den första digitalfasen föll det förmodligen mellan stolarna.

Martin Jönsson

mj@journalisten.se

P.S. Två av de tre självsanerande instanser som finns i svensk press har i dag ingen verksamhet. Pressens textreklamkommitté lades i praktiken ner när TU drog undan sin finansiering i somras och för tillfället är det mer fritt fram än någonsin att bryta hur man vill mot textreklamreglerna.
Samma sak gäller yrkesetiken. Yrkesetiska nämnden har inte sammanträtt på snart fyra månader och i dag existerar i praktiken inte nämnden.
Vad detta sänder ut för signaler om branschen ansvarstagande för självsaneringen? Du gör matten.