”Att utvisa ambassadörer har aldrig varit Sveriges starkaste gren”

I en debattartikel i Expressen skriver Kurdo Baksi att han noterat flera plakat med bilder av den svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai under de omfattande demokratimanifestationerna i Hongkong. ” Ingen invånare i Hongkong vill råka ut för Gui Minhais hjärtskärande öde”, skriver Baksi.

– Den svenska medborgaren och förläggaren Gui Minhai har varit det mest kända fallet i Hongkong när det gäller den utlämningslag [av regimkritiska personer till fastlands-Kina] som man protesterar mot i Hongkong. I början hade man bilder på honom under demonstrationerna. Demonstrationerna har senare allt mer handlat om Kinas köp av medieinstitutioner, man demonstrerar för en fri press och yttrandefrihet, säger Kurdo Baksi.

Du kräver i debattartikeln i Expressen att utrikesministern agerar skarpare i fallet Gui Minhai. Är det realistiskt att tro att UD ska utvisa Kinas ambassadör i Sverige, som du skriver att man borde?
– Ja, jag tycker att han har brutit mot Wienkonventionen som reglerar hur en ambassadör ska bete sig. Han har lagt sig i inrikes angelägenheter i Sverige, däribland pressfriheten. Han borde därför förklaras persona non grata i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att på den kinesiska ambassadörens order har Sveriges Författarförbund, Svenska Journalistförbundet och en rad medier och journalister gång på gång blivit angripna. Ambassadören vill exportera sin definition av pressfrihet, och kräver att svenska myndigheter ska vidta åtgärder mot medier som inte skriver som man vill. Därmed har han passerat tålamodets och diplomatins gränser.

Utifrån hur UD agerat tidigare, bedömer du det som realistiskt att UD utvisar ambassadören?
– Jag tror att om UD kommer göra det om man får starka påtryckningar på sig. Men att utvisa ambassadörer har aldrig varit Sveriges starkaste gren historiskt sett. Snarare har vi haft för stort tålamod med till exempel Eritrea i Dawit Isaak-fallet, och förlitat oss för mycket på tyst diplomati, eller döv eller stum diplomati. Det har misslyckats.

– Däremot har Sverige flera gånger utvisat ryska diplomater, senast i samband med giftskandalen i Storbritannien. Vågar man stå upp mot en stormakt som Ryssland borde man våga stå upp mot en stormakt som Kina.

Men hur vet du att en aggressivare ton mot Kina inte bara leder till motsatsen, än mer låsta positioner?
– Sverige har som mellanhand lyckats ta hem frihetsberövade västerländska medborgare från Nordkorea. Om man kan tala med Nordkorea borde man kunna tala med Kina.

Bokaktuella Martin Schibbye menar ju att Sveriges tysta diplomati varit rätt väg att gå i fallet Dawit Isaak, att dialog är det som efterfrågas av styrande i Eritrea och som kan fungera. Du håller inte med honom?
– Nej. Om en månad har Dawit varit frihetsberövad i 18 år. Missat sina barns uppväxt, deras skoltid, deras kärlekar, deras vardag. Då tycker jag inte att man kan säga att tyst diplomati fungerar. Jag tycker att Martin Schibbye har haft för naiva åsikter om Eritreas diktatur. Han vet ju själv att varje dag i fängelse är en förlorad dag.