Anhöriga till offer för flygkraschen i Milano:Viktigt att reportern är seriös
Efter flygolyckan i Milano hade kvällstidningarna flera intervjuer med anhöriga kort efter det att de nåtts av dödsbud.– Hur journalisten uppträder när han eller hon tar kontakt betyder mycket i ett sådant läge, säger Lars Forsman vars bror dog i kraschen.
fter flygolyckan i Milano hade kvällstidningarna flera intervjuer med anhöriga kort efter det att de nåtts av dödsbud.
– Hur journalisten uppträder när han eller hon tar kontakt betyder mycket i ett sådant läge, säger Lars Forsman vars bror dog i kraschen.
Intervjuer med människor i chock brukar ofta kritiseras. Men det är inte givet att de drabbade är emot att tala med journalister.
Dagen efter flygkatastrofen i Milano intervjuades Lars Forsman av Aftonbladet. Även hans svägerska Anette Forsman, som förlorat sin man och en son i olyckan, medverkade.
På en bild över ett mittuppslag håller de båda om varandra och ser påtagligt upprivna ut. Anette Forsman berättar i artikeln om det fruktansvärda ögonblick när hon tvingades avslöja för sina båda minderåriga barn att de förlorat sin pappa och en bror. Sonen Kevin hade ritat två glada streckgubbar och satt kors över kropparna.
Tidningen Journalisten talade med Lars Forsman en vecka efter publiceringen.
– Jag ångrar inte att jag ställde upp och har inte haft något negativt av publiceringen.
Förhindra faktafel
Han insåg att medierna skulle rapportera ingående om dödsfallen oavsett om han ställde upp och för att försöka hindra faktafel valde han att medverka i Aftonbladet.
– Dagen innan hade Expressen satt ut fel namn på ett foto av min bror, hans dotter upplevde det som en katastrof.
Enligt Lars Forsman var Aftonbladets reporter Oisín Cantwell den enda journalist som kontaktade honom.
– Jag tog inte illa upp när han ringde, han gjorde ett seriöst intryck.
Oisín Cantwell lät Lars och Anette Forsman gå igenom materialet innan publiceringen.
Expressen hade fått höra av personer i Lars Forsmans omgivning att han inte var i tillräckligt bra skick för att bli intervjuad och avstod från att kontakta honom.
Oisín Cantwell betonar att det alltid är svårt i sådana här lägen att avgöra om de intervjuade inser följderna av en publicering.
– Men jag fick intryck av att både Lars och Anette Forsman var väldigt samlade.
Ingemar Essebro, som förlorade sin 18-årige son Robert i Milano, valde att själv ta kontakt med Expressen. Till saken hör att sonen hade varit i Italien och tävlat i gokart.
– Dagen innan jag ringde Expressen hade de skrivit att Robert haft motgångar i tävlingarna, men det var fel. För att hedra hans minne ville jag ge en riktig bild, säger Ingemar Essebro.
Berättade om sonen
Han ställde upp på en intervju där han berättade om sin son och försåg tidningen med flera privata bilder som publicerades.
– Jag är nöjd med vad Expressen gjorde av det, uppger Ingemar Essebro. De drog upp bilderna mer än jag räknat med men det är helt OK.
Trots att Ingemar Essebro har ett ovanligt namn och står i telefonkatalogen kontaktades han inte av en enda journalist. Han tycker inte att det tvärsäkert går att säga att det hade varit fel om journalister sökt honom.
– Det beror på hur journalisterna hade betett sig. Befinner man sig i djup chock som jag gör nu vill man inte att det mest privata ska fläkas upp.
Undviker chockade
De reportrar på Aftonbladet och Expressen som Journalisten talat med säger att de försökt undvika att ringa alltför chockade anhöriga efter olyckan. Inledningsvis kontaktade de perifert bekanta till de anhöriga för att utröna om dessa var kontaktbara.
– Blev vi avrådda att ringa så avstod vi, säger Fredrik Sjöshult, reporter på Expressen.
Aftonbladets redaktionschef Niklas Silow tycker att den egna tidningen sedan några år tillbaka visar större hänsyn mot människor som förlorat nära anhöriga.
– Vid bussolyckan i Norge för en massa år sen då det dog en grupp skolbarn från Kista hade vi namn och bild på dem. En sådan dödskatalog vore otänkbar i dag.
Efter kraschen i Milano publicerade Aftonbladet passbilder på de omkomna i besättningen. Enligt Silow hade tidningen även en rad bilder på döda svenskar som man valde att inte publicera.
– Det skulle inte ha tillfört något, det hade bara skadat de anhöriga.
Även Leif Brännström, nyhetschef på Expressen, tycker att det har skett en förändring.
–Vi tar större hänsyn. Vi tänker efter en extra gång innan vi till exempel ringer anhöriga.
Vad beror det på?
–Det känns som om det skett en allmän attitydförändring i samhället, offren skyddas mer i dag. Kanske hänger det samman med Estonia-katastrofen då det förekom kritik mot att TV och tidningar i vissa fall skildrade de anhörigas sorg alltför närgånget.
sw@sjf.se
