Alternativ till schimpanserna
Koperia, klistra in, spara, publicera. Någon som på allvar hävdar att en schimpans, eller exempelvis en redaktionell mjukvara inriktad på ompaketering av nyhetsflödet, inte skulle klara av det?Den passiva schimpansjournalistiken har tillåtits bli en stor del av vardagen, medan grävandet, närvaroskildringarna och det angelägna berättandet blivit en lyxverksamhet, som man gör när det finns lite tid över.
Jag tror att det var Jan Gradvall (frilans och för några år sedan utsedd till Årets journalist av Sveriges tidskrifter) som först myntade uttrycket ”den nya schimpansjournalistiken”. I ett mejl konstaterade han, i förbifarten, att ”mycket av det journalister gör 2004 skulle en apa kunna göra lika bra.”
Hur brutalt det än kan låta är det svårt att förneka att han har rätt. Alltför stor del av medierna fylls i dag med innehåll som framställts med ren löpandebandsmekanik. Antingen genom att samma nyhet eller artikel produceras om och om igen, i olika förpackningar, eller genom att medierna beredvilligt ger plats åt intressegruppers, företags eller de egna ägarnas budskap, utan att lägga till ett uns av sin egen kunskap, tolkning eller bearbetning. Ibland blir det nästan skrattretande när man ser hur kort tid det går från det att ett pressmeddelande läggs ut på någon av de större pressmeddelandesajterna eller droppar in i mejlboxen, till det att budskapet – inte sällan ordagrant återgivet – presenteras som en nyhet på någon nyhetswebb.
bryt
Koperia, klistra in, spara, publicera. Någon som på allvar hävdar att en schimpans, eller exempelvis en redaktionell mjukvara inriktad på ompaketering av nyhetsflödet, inte skulle klara av det?
På Journalistens avdelning för Grodor fanns ett fint exempel på detta för några veckor sedan, i ett referat från en organisations styrelse. Sist i referatet stod, inom parentes, ”skickas i separat pressmeddelande”. Ett sällsynt tydligt bevis på hur Kopiera/klistra in-funktionen tagit över från den aktiva journalistiken. Bagatellartat i just detta sammanhang kanske, men ändå mer av en allvarlig varningssignal än en groda att fnissa åt.
För jag tror att det är här vi måste börja om vi på allvar vill värna journalistiken.
Just nu ägnas stort utrymme på olika håll åt en kritisk debatt om den grävande journalistikens brister. Inget ont i det, den debatten behöver också föras. Men om misstag i den grävande journalistiken lyfts upp som ett huvudproblem har vi hamnat ganska långt från det mediernas kris i grunden handlar om. Nämligen att journalistiken alltför sällan ägnar sig åt det som är dess huvuduppgift: att med egna ögon skildra verkligheten och berätta nya, angelägna historier och – framför allt – sätta sin egen agenda, istället för att hela tiden springa andras ärenden. Den passiva schimpansjournalistiken har tillåtits bli en stor del av vardagen, medan grävandet, närvaroskildringarna och det angelägna berättandet blivit en lyxverksamhet, som man gör när det finns lite tid över.
Men tid finns det aldrig, om man inte ser till att kriga till sig den. Till exempel genom att säga nej till pliktbevakningen, pressreleaserna och debattutspelen och istället ge sig ut bland läsarna, tittarna och vardagen.
bryt
I lördagens Sydsvenskan fanns ett lysande exempel på den här sortens berättande nyhetsjournalistik, i Niklas Orrenius och Peter Frennesons jobb om den aviserade utvisningen av fem kurdiska barn. Reporterteamet var på plats när handläggarna från Migrationsverket besökte barnen och deras morbror i en villa i Eslöv och skildrade samtalet som utspelades med en nästan plågamt stark närvaro.
Artikeln innebär inte nödvändigtvis den enda sanna bilden av det rätta eller felaktiga i detta utvisningsärende. Det var säkert inte heller dess syfte. Men de var där, de beskrev och skildrade, så att doften av cigarettrök, utanförskap och rädsla osar från spalterna – och fick läsarna att känna och engagera sig.
Sådant kan inga schimpanser.
Så varför gör vi det inte oftare? Varför inte varje dag? Att berätta är ju det journalistiken kan. Det borde prioriteras på allvar, inte bara i tidskrifter, bilagor och andra reportagereservat, utan i det dagliga nyhetsarbetet.
De andra får nog ut sin information ändå.
mj@journalistens.e
P.S. Några observationer, i korthet.
* 1) I söndagens Nyheterna i TV4 var en av de tunga nyheterna uppgiften om att en ny filmkanal startats, där gamla Tom Cruise-rullar visades för en billig penning. Med bild på Scherman och invigningstårtan och allt. Redaktionell integritet, någon?
* 2) Börjar inte Sveriges Radio-VDn Peter Örns retorik (redan) låta väldigt lik Christina Jutterströms? Uttryck som ”en total översyn av verksamheten” och ”färre anställda, men en mer flexibel organisation” är snudd på ordagrant lånade från Juttans vokabulär i oktober 2002, två år före hennes sparchock.
* 3) Regeringens beslutsvakuum på medieområdet fortsätter. Vårbudgeten i förra veckan var renons på medienyheter och när det gäller den pressutredning som klubbades i höstas har vi fortfarande inte ens sett några direktiv om vad den ska syssla med. Kan mediepolitiken få lägre prioritet än vad den just nu tycks ha?
