”Då skulle vi inte reta Tyskland – nu ska vi inte reta Turkiet”
Ledare Om Joakim Medin kan dömas i Turkiet, för bildsättningen av artiklar som publicerats i en svensk tidning, vilken journalist kan då känna sig helt säker?
På Sveriges museum om Förintelsen pågår just nu en utställning om svenska mediers bevakning av nazisternas judeförföljelser. Den beskriver också den katt-och-råtta-lek som pågick mellan idealistiska publicister och pragmatiska politiker som inte ville reta det mäktiga Tyskland. Myndigheterna kunde beslagta utgåvor och stoppa distributionen om innehållet bedömdes äventyra Sveriges säkerhetsintressen.
Svenska publicister dömdes till fängelse. Ture Nerman, legendarisk chefredaktör för Trots Allt!, skrev 1939 i ledaren ”Hitlers helvetesmaskin” att Tyskland bör få fred ”på villkor att det nazistiska gangsterväldet helt utrotas, tyska folket återges sin frihet och judarna sina mänskliga rättigheter.” Tidningen beslagtogs omedelbart och Ture Nerman dömdes till tre månaders fängelse eftersom ”smädliga, förgripliga eller till osämja syftande, omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater med vilka riket är i fredligt förhållande” var olagliga.
Behandlingen av medierna under kriget ledde till svensk självrannsakan och en ny Tryckfrihetsförordning 1949. Då försvann bland annat möjligheten att beslagta publikationer som kunde störa Sveriges relationer till andra länder.
Men för två år sedan införde riksdagen tre nya brott i brottsbalken: utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri och röjande av hemlig uppgift i internationellt samarbete. Tillsammans med en uppsjö andra lagar har de fört Sverige tillbaka i tiden. Medan 1930-talets lagstiftning siktade in sig på publikationen och utgivaren, kan de nya lagarna också straffa enskilda journalister. Exempelvis skrev Joakim Medin 2022 att han i teorin skulle ha kunnat dömas för sitt avslöjande om svenska Försvarsmaktens samarbete med kurdiska PKK om det gjorts efter lagändringen. Nu sitter han i stället fängslad i Turkiet anklagad för förolämpning och terrorbrott.
Då skulle vi inte reta Tyskland, nu ska vi inte reta Turkiet, ett land som Sverige i samband med Natointrädet har fördjupat sitt säkerhetssamarbete med. Fast man kan fråga sig vem som egentligen retar vem. Det är ju Turkiets beteende som är en förolämpning.
Åtalen mot Joakim Medin kan tyvärr innebära ett paradigmskifte för svensk utrikesjournalistik. Om han kan dömas i Turkiet, för bildsättningen av artiklar som publicerats i en svensk tidning, vilken journalist kan då känna sig helt säker?
Ingen från Dagens ETC kunde vara på plats i Ankara under den första rättegången mot Joakim Medin. De avråddes från att åka. Journalister som arbetar för en svensk tidning kan alltså inte åka till ett land som Sverige samarbetar med, eftersom de riskerar att straffas för tidningens journalistik.
Så skapas osäkerhet, och i osäkerhetens kölvatten kommer rädslan. Om den rädslan får grepp om oss kommer tystnaden. Det är dit de vill, världens despoter, de kritiska journalisterna ska tystna och deras röster ersättas av det ständiga bruset från statskontrollerade medier och kakafonin från lojalister och trollkonton. Joakim Medin sitter fängslad för att han är en av de journalister som kraftfullt motverkat den utvecklingen. Han gör det fortfarande, med sina handskrivna meddelanden från fängelset om att journalistik inte är ett brott. Därför är det, som Blankspots Martin Schibbye beskrivit det i DN, i grunden inte vi som slåss för hans frihet. ”Det är han, instängd i en cell i Istanbul, som kämpar för vår”.
+
VLT:s historia
I vår har VLT publicerat en artikelserie om tidningens antinazistiska historia, som den tidigare redaktionschefen Mårten Enberg jobbat med i ett halvår. Det är en välkommen insats, eftersom VLT och familjen Pers inte är lika uppmärksammade som Eskilstuna-Kurirens J A Selander och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings Torgny Segerstedt. ”Det kostade på om man skrev saker som kunde störa tyskarna. De följde 80-90 svenska tidningar minutiöst och hörde via sina diplomater av sig till den svenska regeringen om vad som stod och vad de var upprörda över”, säger Mårten Enberg till VLT.
–
Våldet mot palestinier
I Gaza har journalistiken systematiskt utplånats, enligt RSF, och även på Västbanken ökar våldet. Joakim Medins plan var att stanna en vecka i Istanbul för att sedan åka till Palestina och rapportera därifrån. Även här finns ett viktigt tomrum att fylla för svenska journalister när han sitter fängslad.
