”Utrikesjournalistiken behöver fler Joakim Medin”

Igår nåddes jag av en absurd nyhet. Den erkänt skicklige utrikesjournalisten Joakim Medin riskerar tolv års fängelse i Turkiet för sin journalistik! De yttrandefriehetsfientliga kommissarierna i Turkiet anklagar Medin “förolämpning av Turkiets president” och “terrorbrott”. Två vanliga anklagelser som Erdogan-styrda domstolar riktar mot alla som inte delar presidentens världsuppfattning eller känslokarta.

På onsdag inleds rättegången om “förolämpning av Turkiets president, men “terrorbrott”-rättegången kommer äga rum ett annat datum.

Det finns all anledning att vara orolig för Medin som på söndag har varit frihetsberövad i exakt en månad. Som bekant greps Medin på Istanbuls internationella flygplats när han hade planerat rapportera om de omfattande manifestationerna mot Turkiets president Recep Tayyip Erdogans planer på att radera alla spår av demokrati. Men så blev det tyvärr inte.

Nu sitter Medin i samma fängelseavdelning som personer han gärna hade träffat om han tillåtits arbeta som journalist utanför fängelsemuren i det ökända Marmara-fängelset: Istanbuls borgmästare och presidentkandidaten Ekrem Imamoglu som Erdogan inte vågar ställa upp mot och den kurdiske asylsökande Mahmut Tat som Sverige utvisade i samband med svensk ansökan om medlemskap i militäralliansen Nato.

Hade vi levt i en bättre värld hade Joakim Medin inte suttit i fängelse nu, utan varit hemma vid det här laget. Hade vi levt i en bättre värld hade vi redan läst Medins initierade nyhetsrapportering från Turkiet i tidningen Dagens ETC. Hade Joakim Medin tillåtits arbeta som journalist i Turkiet hade vi fått veta mer om den press- och yttrandefrihetsfientlige islamisten Erdogans nedmontering av demokratin och den turkiska republikens framtid. Men så är det tyvärr inte.

Joakim Medin sitter i en fängelsecell i Nato-landet och EU-kandidatlandet Turkiet just för att han skulle ägna sig åt journalistik.

Det är helt oacceptabelt och förfärligt att en ung journalist ska hållas isolerad i en fängelsecell på grund av sitt arbete. Jag hoppas att vårt utrikesdepartement gör sitt yttersta för att hämta hem Joakim Medin.

Men frihetsberövandet av Joakim Medin pekar också på ett annat problem när det gäller utrikesjournalistiken. Många av oss är bekväma skrivbordsjournalister som skriver korta nyhetsartiklar, som återger de stora internationella nyhetsbyråernas sammanfattningar av pressmeddelanden från de olika sidorna i en konflikt.

Allt färre journalister rapporterar från de många pågående konflikterna i världen på plats. Den främsta anledningen är etablerade journalisters säkerhet. Deras redaktioner har givetvis ekonomiska muskler och möjlighet att skicka en reporter och en fotograf och betala fixare i en konfliktzon. Men innan de skickar iväg sina journalister till så kallade “säkra områden” i Ukraina eller Israel, vill de veta att de kommer hem igen.

Säkerhetscheferna på de etablerade nyhetsredaktionerna är tuffa. Det gör att en konflikt sällan bevakas medan den pågår. Först när konflikten, kriget eller striden är över skickar etablerade redaktioner ut sina journalister till området.

Vilka rapporterar mitt under en brinnande konflikt som etablerade redaktioner inte bevakar? Jo, små redaktioner med små resurser och frilansjournalister som inte har råd med en fotograf och en fixare. Utan de små tidningarna och utrikesfrilansare skulle svensk utrikesbevakning vara mycket fattigare. Vi skulle helt enkelt ha begränsade kunskaper om exempelvis kvinnorevolutionen i Iran, konflikterna i Sudan och Sydsudan eller terrorrörelsen Islamiska statens krig mot kurderna.

Svensk utrikesjournalistik behöver fler nyfikna journalister som Joakim Medin!

Frihet åt Joakim Medin – nu!