“Journalistik är inte ett brott, inte i något land”
KRÖNIKA Den turkiska regimen måste omedelbart släppa Joakim Medin och alla journalister som fängslats bara för att de försöker rapportera om situationen i Turkiet.
”Journalistik är inte ett brott, inte i något land. Joakim Medin. Silivrifängelset. 1 april 2025”. Dessa handskrivna ord nedtecknades för några dagar sen på ett rutigt pappersark av den svenske journalisten i Marmara-fängelset, som ligger i den lilla staden Silivri utanför Istanbul.
Joakims modiga ord om journalistikens livsviktiga betydelse berörde mig starkt. Hade jag vågat skriva samma budskap om jag som Joakim befann mig i ett turkiskt fängelse med många fångar som kritiserat Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan? Hade jag vågat skriva dessa rader om jag som Joakim hade anklagats för ”förolämpning av Turkiets president” och ”medlemskap i en väpnad terrororganisation”?
Jag är inte alls säker på att jag hade skrivit något liknande på en papperslapp. Däremot är jag helt säker på ett annat faktum. Jag vill inte leva i en mörk och tyst värld utan oberoende journalistik. Jag vill inte leva i en värld där despoter lyckas dölja sanningen. Fri och oberoende journalistik är lika viktig för oss som mat och vatten! Men journalistiken har många fiender eftersom allt fler stater numera styrs av despoter. Despoter gör allt för att sanningen om deras totalitära maktutövning, skumraskaffärer och korruptionsskandaler inte ska komma fram i dagsljuset. Despoter gör allt för att dölja sina brott mot mänskligheten. Och många journalister som gör sitt jobb genom att rapportera om sanningen mördas, kidnappas eller fängslas. Många här i Sverige känner till den svenske journalisten Dawit Isaak som i mer än 23 år hållits frihetsberövad i ett fängelse i Eritrea. I mer än 23 år har han nekats advokat, konsulärt tillträde och familjebesök.
Och 2024 års rapport från Reportrar utan gränser är ingen skön läsning. Bara under 2024 mördades 54 journalister globalt varav 31 i konfliktzoner, en rekordhög siffra. Det är svårt att ta till sig det stora antalet mördade journalister. Samma år frihetsberövades inte mindre än 550 journalister av olika regimer runt om i världen. Det rör sig om journalister som hålls fängslade av en stat för att ha rapporterat om ett samhällsproblem eller vägrat hylla ledarna i sitt land. Och så hölls 55 journalister som gisslan, framför allt i Syrien. Som bekant höll världens farligaste terrorrörelse Islamiska staten (IS) många journalister som gisslan och begärde lösensummor för dem. Efter att den nya terrorstämplade HTS-rörelsen tog över makten i Damaskus väntar många anhöriga på livstecken från sina familjemedlemmar. Men vi ska komma ihåg att IS fortfarande verkar i svårtillgängliga områden på landsbygden där de håller journalister som gisslan. Inget tyder på att IS kommer att överlämna gisslan till de nya makthavarna i Damaskus. Och i Reportrar utan gränsers rapport får man också veta att totalt 95 journalister saknas i 35 stater. Ofattbart men sant!
Dessa faktauppgifter talar sitt tydliga språk men två saker sticker ut. Många journalister betalar ett alltför högt pris för sin yrkesutövning precis som Joakim Medin. Fri journalistik och opinionsbildning är inte några givna företeelser, inget vi kan ta för givet. Vi måste kämpa för det fria ordet och den oberoende journalistiken överallt varje dag. Nedmonteringen av fria och oberoende medier kan nämligen gå oväntat fort. Det ser vi hända på olika håll.
Till sist: Den turkiska regimen måste omedelbart släppa Joakim Medin och alla journalister som fängslats bara för att de försöker rapportera om situationen i Turkiet. Pressfrihet är en grundläggande rättighet som måste respekteras. Ingen journalist ska arresteras, deporteras eller trakasseras på grund av sitt arbete. För journalistik är inte ett brott, journalister är inte brottslingar, inte i något land!
Frihet åt Joakim Medin!
