Gå direkt till textinnehållet

”Inrätta en insatsgrupp på UD för frihetsberövade journalister”

KRÖNIKA UD bör inrätta ett särskilt team för att rädda frihetsberövade svenska journalister och publicister utomlands.

I mitten av maj återförenades den svenske utrikesreportern Joakim Medin med sin familj i Stockholm efter 50 jobbiga dagar i turkiskt fängelse. Att Joakim Medin nu är hemma beror mycket på att svenska publicister tvingade Utrikesdepartementet att agera.

Joakim Medin är inte den förste svenske publicisten som frihetsberövats i utlandet för sin publicistiska verksamhet. Martin Schibbyye och Johan Persson tillbringade som bekant 14 månader i etiopiskt fängelse på grund av sin journalistiska gärning. Den svenske journalisten Dawit Isaak har i princip kidnappats av den despotiska regimen i Eritrea. Sedan mer än 23 år nekas han kontakt med sin familj, rättegång och advokat bara för att han skrev ett par regimkritiska artiklar i tidningen Setit, som han var delägare i. Ingen vet hur Dawit Isaak mår idag.

Den svenske förläggaren och poeten Gui Minhai frihetsberövades i oktober 2015 utanför sin sommarbostad i Thailand. Kinesiska agenter förde honom landvägen genom flera stater ända till Kina. Gui Minhai är frihetsberövad bara för att han har ägnat sig åt oberoende förlagsverksamhet i Hongkong. För drygt fem år sedan ”dömdes” han till tio års fängelse för att ”ha tillhandahållit information till främmande makt”, men ingen har sett den så kallade “domen”. I augusti är det sju år sedan det kom ett livstecken från Gui Minhai.

Med facit i hand illustrerar de fängslade svenska publicisternas fall tydligt att Utrikesdepartement (UD) saknar såväl en handlingsplan som speciell kompetens när oskyldiga svenska publicister frihetsberövas i despotiska stater. Hade UD varit bättre förberett hade Joakim Medin sluppit sitta nästan två månader i en vidrig fängelsecell!

Därför föreslår jag följande:

  1. För det första måste alla svenska diplomater förstå att frihetsberövandet av en svensk publicist i en despotisk stat inte är ett vanligt konsulärt ärende, utan politiskt motiverat.
  2. För det andra måste UD inse att allt fler despotiska eller auktoritära stater vill exportera sin definition av press- och yttrandefrihet till våra breddgrader. Avsikten är att tvinga på oss deras juridiska definition av  journalister som bara gör sitt arbete. Huvudingrediensen i denna högst olämpliga export är att Sverige ska acceptera den despotiska statens omdefinition av en obekväm journalist till ”terrorist” och ”medlem i terrororganisation”.
  3. För det tredje måste UD agera väldigt snabbt redan det första dygnet. Varje timme är viktig. Utrikesdepartementet bör till exempel kalla upp ambassadören för det land som har frihetsberövat en svensk publicist i samma sekund som den drabbades familj eller kollegor larmar. Erfarenheter hittills visar att yttrandefrihetsfientliga stater bara slår dövörat till när vår utrikesminister publicerar korta uttalanden på sitt departements hemsida!

I en samtid där allt fler länder rör sig i auktoritär riktning och allt fler svenskar har utrikesbakgrund och dubbla medborgarskap, kommer också fler svenskar att råka illa ut i utlandet för att ha utövat sin grundläggande mänskliga rättighet, yttrandefriheten.

Därför bör UD inrätta ett särskilt team för att rädda svenska publicister som blir frihetsberövade i despotiska stater bara för att de har ägnat sig åt journalistik eller förlagsverksamhet. Ett sådant team skulle kunna bestå av kompetenta diplomater som i god tid kan identifiera yttrandefrihetsfångar. Teamet kan ta hjälp av veteranpolitiker och frivilliga som har specialkompetens, inte minst språkkunskaper och nätverk i stater som är livrädda för det fria ordet.

Kommentarer

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Journalistjobb

Annons
Fler avsnitt
Annons
REPORTAGE
Dalmar Namazi, reporter på SVT och UR:s gemensamma satsning för ungdomar - Nyhetskoll, bakom kameran.
Fullt fokus på Nyhetskoll för ungdomar.
Rapport från ”mellanförskapet”

Senaste numret

Omslag till Journalisten nr 4 2025.