Krönika

Malin Crona Reporter, Arbetsvärlden
skicka e-post rss

Jakten på en motbild – varning för falsk balans

30 december, 2021

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Att vara journalist är att få betalt för att vara besvärlig. Det måste ligga i vår instinkt att jaga motbilder, att försöka teckna hela bilden. Men allt oftare ställs frågor som låter kritiska, men i själva verket skapar en falsk balans.

En av de första saker Magdalena Anderssons nya regering föreslog var att ge polisen utökade befogenheter att kunna använda våld för att komma in i misstänktas mobiltelefoner.

”Det blir en skyldighet för den som är misstänkt för brott att medverka till att till exempel låsa upp sin telefon. Och är den då låst med hans fingeravtryck, då får man se till att han lägger sina fingrar på. Och vägrar då den misstänkte att göra det då finns det också möjlighet för polisen att i det läget använda våld”, sa justitie- och inrikesminister Morgan Johansson första dagen på nygamla jobbet.

Varje journalist som kan sin Orwell och Kafka borde reagera instinktivt för att hitta motröster till förslaget. Om inte annat utifrån instinkten att reagera mot sådant som kan leda till att journalister tvingas att röja sina källor. För, jo, även journalister kan bli misstänkta för allvarliga brott när vi bara försöker göra vårt jobb. Så sent som i höstas åtalades tre journalister i vårt grannland Finland, som till och med anses vara bättre än Sverige i Reportrar utan gränsers yttrandefrihetsindex, för ”försök till röjande av statshemlighet”.

Men i stället för att leta efter de motröster som finns i det digra remissunderlaget, där såväl Justitiekanslern som Advokatsamfundet reagerar kraftfullt, intervjuas oppositionen som får säga att det är fruktansvärt att åtgärderna inte redan införts.

Den bild lyssnarna och tittarna får är att förslaget är nödvändigt, men fördröjt.

Först dagen efter lyfts kritiken från remissinstanserna.

Det är inte ett ovanligt sätt att arbeta med pågående publiceringar att låta en sida säga sitt först och en annan senare och på så sätt ge hela bilden. Det kan till och med vara nödvändigt för att kunna rapportera om den ena källan dröjer med sitt svar

Problemet är när en röst väljs för att ge sken av att ge en motbild. Lyssnarna och tittarna kan luras att tro att vi faktiskt försökt täcka hela bilden och att vi rentutav lyckats.

Innan klimatjournalistiken hunnit hitta sin form på de större nyhetsredaktionerna kunde vi se den här typen av falsk balans när en klimatprofessor fick bemötas av en klimatskeptiker vars enda kompetens i ämnet bestod i att tvivla på vetenskapen som sådan.

Den diskussionen har lett till att de flesta redaktioner slutat med det.

Men i den vanliga nyhetsrapporteringen tappar vi fortfarande bort oss, i jakten på en motbild, hur falsk den än blir.

När fler än vi datajournalistnördar insett att smittspridningen av coronaviruset hade tagit fart igen och myndigheterna återigen började kalla till sina myndighetsgemensamma presskonferenser var de vanligaste frågorna ”varför inför ni inte hårdare restriktioner snabbare” och ”varför inför ni inte vaccin-pass i fler verksamheter?”

Som om det vore den enda motbilden till myndigheternas agerande.

Få har ställt frågor om den långsiktiga utbyggnaden av intensivvården. Hur det kommer sig att vi två år in i en pandemi fortfarande inte gjort större satsningar på att klara sjukvården som larmat om överfulla akutmottagningar i åratal innan den första patienten testade positivt för Covid -19.

Jag ringer ordföranden för Vårdförbundet i Norrbotten några dagar före julafton. Hon berättar om förhandlingar om indragna semestrar, 12,5-timmarspass och förflyttningar av en redan traumatiserad och hårt sliten personal. Dagen efter flashar flera nyhetsredaktioner om att IVA i regionen är fullt.

Det borde vi ha kunnat räkna ut tidigare. Och ställt fler besvärliga följdfrågor om. Inte bara självklart ropa efter ännu fler känsliga inskränkningar i människors integritet och rörelsefrihet utan att fråga vilka alternativen är.

Det är vår roll att vara besvärliga, att försöka få fram hela bilden, komma så nära sanningen det går.

Men inte genom att ställa frågor som till ytan verkar besvärliga, men i själva verket förstärker samma bild som den som redan presenterats.

Kommentarer

Det finns 4 kommentar på sidan.

Inlagt av Peter Hallbäck tors, 2022-01-13 18:40

Det är värre än så för i vissa frågor som påtagligt påverkar vår vardag försöker man inte ens skapa en motbild. En sådan fråga är vår inställning till Ryssland. Jag är ingen vän av Putin eller utvecklingen i det landet men här går ju ex Natos agerande och vår eventuella anslutning helt under radarn. Nato är en krigsmakt och historiskt sett ingen fredsbevarande kraft snarare tvärtom efterandra världskriget så har USA, England, Frankrike som betraktas som goda krafter tillsammans med Ryssland skapat över 300 konflikter och krig. Endast en gång har USA fällts i internationella domstolen i Haag och det var 1980 för att man lejt mördare som tagit livet av 50.000 småbönder i Nicaragua och USA svarade med att domstolar som fäller oss accepterar vi inte. I den aktuella konflikten med Ryssland så vore det väl på sin plats att någonstans beskriva hur stor ekonomin är i Ryssland. När det visar sig att den inte är större än Italiens börjar man ju tvivla på att de skall dra igång ett nytt världskrig. För det kostar ofantligt mycket att föra ett nytt krig med moderna vapen och den ekonomin har inte Ryssland. För deras ekonomi baseras i stort sett på råvarutillgångarna. Förresten när såg du senast en text på någon bearbetad vara med Made i Russia. Så mycket av den här debatten handlar om mer pengar till det svenska försvaret och den återkommer varje är i samband med försvarsveckan och borde synas mycket mer. För övrigt är det ju så att vi journalister inte skriver vad som är sant utan beskriver sin egen bild av sanningen eftersom det kanske bara är Gud fader själv som ser hela bilden och kan förmedla sanningen. I det sammanhanget vore det väl rimligt att som konsumentupplysning om inte annat någon stans kunna se en information på varje tidnings hemsida vad de anställda journalisterna har för kunskap och utbildning när de kommenterar verkligheten. Tack för ordet.

Inlagt av 8131a881492d4c3... tis, 2022-01-18 00:19

Utmärkt pedagogisk genomgång av något som egentligen är en självklarhet. Men som det allt som oftast slarvas med. Möjligen på grund av stress och tidsbrist.

Inlagt av Bo Björkman tors, 2022-01-20 15:46

Frågan om falsk balans kan bli delikat i skeenden som utvecklas. Risken är att en redaktion gömmer sig bakom principen om falsk balans och låser sig till utvalda källor tidigt i skeendet och glömmer sin uppgift att ständigt granska nya fakta och eventuella källors syfte.
I fallet Trump och huruvida valet var stulet, är det enkelt. Domstolsprocesser och väldokumenterade fakta lämnar inget utrymme för att betrakta missledda Trump-anhängare att lufta sin sida av saken.
I klimatdebatten kan det bli problem, eftersom sanningen förflyttas över tid och exempelvis AR6 från IPCC skiljer sig från AR5 för flera år sedan och forskningen glider isär även inom IPCC. Exempelvis var alla klimatscenarier 2013 möjliga, eller rimliga. 8 år senare konstaterar IPCCs egen panel att ett av scenariorna RPC8.5, som var det mest katastrofala, inte länge är giltigt. Utvecklingen kräver då att journalister och redaktioner fördjupar sig, så att man inta av lättja hänger kvar i en gammal rättrådig väg, samtidigt som vinden vänder och den som hävdar katastrofscenariot blir den nya falska balansen, som vi borde skydda oss emot.
Exemplet med glidande skeenden kan också ses i medias glidning i integrationsfrågan, kärnkraftdebatten, NATO-inställningen och skolfrågan. Alltså - att hävda sin rapportering med hänsyn till falsk balans, får aldrig leda till att kritisk granskning och ständig fördjupning och egen research.

Inlagt av Mats Dagerlind tis, 2022-03-22 16:01

Här blandar Malin ihop två saker under begreppet falsk balans. Det ena är den skenbara balansen när man egentligen bara förstärker samma bild som redan presenterats, vilket är en relevant observation. Det andra är att inte låta den andra sidan komma till tals därför att man som journalist sätter sig på höga vänsterliberala hästar, som i exemplet med klimatbevakningen. Det är en arrogant, antidemokratisk hållning att motivera att inte låta klimatskeptiker komma till tals som Malin ventilerar. Det finns pålästa experter på båda sidor. Och är det någon som inte har sakkunskap är det oftast journalisten som därför bör avstå från att göra amatörmässiga bedömningar om vem det är relevant att släppa fram.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies