Gå direkt till textinnehållet

Svar till Hedvig Juhasz Toth

Några gånger om året får jag mejl eller telefonsamtal från medlemmar som tycker att jag i egenskap av ordförande i förbundsstyrelsen ska ta itu med Journalistens redaktion.(Svaret ligger sedan tidigare också publicerat direkt efter debattartikeln från Hedvig Juhasz Toth)

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det kan gälla innehållet, för mycket eller för litet av något, att medlemmen är av annan åsikt än den som framförts i tidningen eller på webben: det kan vara en åsikt framförd av chefredaktören eller någon utomstående krönikör. Det kan gälla att medlemmen blivit omskriven på ett sätt som hon ogillar eller fått en recension som inte är tillräckligt positiv eller ingen recension alls.

Negativa recensioner eller inga recensioner alls har varit argument för att lämna förbundet.

De som är missnöjda med innehållet brukar jag resonera med och jag vad jag minns har alla sådana samtal slutat i konsensus.

Jag vill också säga att de samtal jag fått om Journalisten det senaste året har varit övervägande, mycket övervägande, positiva.

De som vill att jag ska ta redaktionen i örat brukar jag fråga vad medlemmen och medlemmens arbetskamrater på redaktionen skulle säga om styrelseordföranden i Stampen, SVT, Bonniers – eller var den missnöjde nu jobbar – skulle komma inklampande på redaktionen och tala om för redaktören och medarbetarna vad de skulle göra.

Journalistförbundets tidning ska ha en så fri och oberoende ställning som möjligt och det försöker förbundsstyrelsen leva upp till: för att vi tycker så och för att vi vill vara goda föredömen.

Vi vill inte uppträda på ett sätt som andra medieägare kan ta till intäkt för att jävlas med sina redaktioner.

Vi respekterar också grundlagen och ansvarige utgivarens ensamansvar. Yttrandefrihetskommittén har nyligen lagt fram tre tänkbara modeller för ny yttrande- och tryckfrihetsgrundlag. Den enda modellen som inte skulle innebära inskränkningar och försämringar gentemot dagens lagstiftning kallas just ansvarsmodellen och är den som mest liknar dagens system. Eftersom det finns en strävan inom regering och riksdag att närma sig övriga Europa kommer vi att få slåss hårt för att försvara just ansvarig utgivarskapet i den svenska tappningen.

Förbundsstyrelsen vill också vara ett gott föredöme när det gäller arbetsrätten. Naturligtvis för att vi tycker att en arbetsgivares respekt för de anställa är viktig och självklar, men också för att vi inte vill uppträda på ett sätt som andra arbetsgivare kan hänvisa till när de vill sparka folk på redaktionerna, vare sig de är redaktörer eller andra medarbetare.

För medarbetarna på Journalistens redaktion gäller Journalistavtalet. Det ger möjlighet för en medarbetare att publicera sig på annat håll om åsikten inte kan komma till uttryck i den egna publikationen. På så sätt är åsiktsfriheten säkrad.

Vad som ska publiceras bestämmer enligt grundlagen ansvarige utgivaren.

Sammanfattningsvis:

Förbundsstyrelsen respekterar arbetsrätten och de anställda och tänker aldrig säga upp någon utan saklig grund, även om vissa medlemmar anser så.

Förbundsstyrelsen respekterar grundlagen och ensamansvaret och tänker inte som ägare lägga sig i redigeringen av Journalisten.

Förbundsstyrelsen har förtroende för Journalistens chefredaktör Helena Giertta.

Förbundsstyrelsen tycker det är tråkigt att Paul Frigyes valt att säga upp sig och önskar honom all lycka i framtiden. Eftersom vi vill vara justa arbetsgivare så är vi också nöjda med att Paul Frigyes fick generösa villkor när han valde att sluta och att vi skildes som vänner.

Förbundsstyrelsen har också noterat att Helena Giertta och Paul Frigyes är överens om att vi som ägare skött oss bra både nu och bakåt i tiden. Det tänker vi försöka fortsätta med.

Fler avsnitt