Replik: ”Alarmismen om AI i mediebranschen måste få ett slut”

Replik till ”När tangentborden tystnar – vad händer med journalistiken när AI skriver artiklar?” av Mats Stålbröst:

Det är intressant att läsa Mats Stålbrösts tankar om AI. Det är också nedslående. Alarmismen i mediebranschen måste få ett slut. Med svepande argument och växande oro låter det ofta som om all journalistisk verksamhet hotas när AI vänder upp och ner på världen. Jag kan relatera till känslan men försöker hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Debatten skulle må bra av att lyfta blicken istället för att stirra ned i det svarta AI-hål som blivit journalisternas dödsfruktan förkroppsligad.

Att AI ”kan användas till mycket, både klokt och mindre klokt”, som Mats Stålbröst skriver, är en insikt som vi borde vara förbi vid det här laget. Debatten tjänar inget på att vi staplar självklarheter på varandra i syfte att göda ett AI-förakt. Visst ska farorna diskuteras och det eventuella AI-hotet nagelfaras – och hanteras med publicistiskt omdöme – men just nu verkar det snarast trendigt att positionera sig som oförblommerad AI-kramare eller AI-hatare. Det måste vi sluta med. Och vi måste kunna diskutera både risker och fördelar – och vår egen självbild som journalister. För, handen på hjärtat, är alla människoskrivna nyhetstexter bra och intressanta bara för att de är skrivna av människor? Nej. Tyvärr inte.

SVT-exemplet Mats Stålbröst lyfter i sin debattartikel skapade en branschchock och ”vad var det jag sa”-hummande på redaktionsgolv och runt fikabord. I kommentarsfält ondgjorde sig folk över att detta var vad de fick för public service-avgiften. En AI-text! Själv blev jag mest paff över att breakingchefen på SVT svarade att publiceringen och hanterandet av texten var en ”miss”, att SVT inte skriver AI-texter och att de inte ska ”använda ChatGPT till att formatera något.”

Är SVT seriösa? Är det ens 2026 på TV-huset? Ska mediers trovärdighet byggas på att en journalist sitter och flyttar kommatecken eller ändrar radbrytningar manuellt, istället för att ta hjälp av AI? Om det är bästa sättet att bygga förtroende är vi snart obsoleta som bransch.

Att trovärdighet och förtroende är avgörande är självklart. Men ett bättre sätt att bygga det är att fokusera på det som gör oss människor unika. Där vår röst behövs och märks. Där den mänskliga närvaron gör skillnad på riktigt. Om ett väl beprövat AI-verktyg hade skrivit den numera famösa SVT-notisen på några sekunder eller om en journalist hade knackat ihop den på betydligt längre tid spelar troligen ingen roll för läsarna.

Problemet blir när Mats Stålbröst drar all journalistisk text över en kam. När en notis – direkt, eller som i Stålbrösts debattinlägg: indirekt – jämställs med en briljant kulturkrönika, ett formidabelt gräv eller en stilistiskt fulländad Understreckare. Det är inte Björnarna Wiman på DN eller Werner på SvD som är i farozonen när AI sveper fram. Tvärtom. Personligt färgat tankegods och ett eget språk kommer troligen att vara fortsatt efterfrågat i framtiden. Kanske till och med mer efterfrågat.

Det som oroar mig är istället att personer som Mats Stålbröst eller en breakingchef på SVT tycker att det är rimligt och förtroendebyggande att vi lägger redaktionell kraft på att fixa radbrytningar manuellt istället för att ta hjälp av AI.

Vi journalister överskattar ofta vår förmåga att uttrycka oss i text. De subtila förskjutningar som Mats Stålbröst nämner är viktiga: tonläge, språk och formuleringslust är det som skapar stilistisk magi. Jag håller med. Det är ingredienserna som skiljer människan från den artificiella intelligensen. De ska vi slå vakt om. Kött och blod. Nerv.

Men långt ifrån allt som produceras i mediesverige är så stilistiskt fulländat och otroligt som vi vill tro och som framhävs i debatten. Det är på tiden att vi bröstar den sanningen.

Att AI blir en allt större del av vårt jobb är bara att tugga i sig. Även när det gäller viss textproduktion. Där har vi bara sett början. Kanske blir AI också en naturlig del av vår genrebildsrepertoar på sikt. Fast det är en annan diskussion.

Jag tror inte att AI-revolutionen innebär slutet på tangentbordsknatter och mänsklig närvaro i journalistiska texter. AI kan istället bli verktyget som gör oss mer relevanta för fler. Det är så vi bygger förtroendet inför framtiden: genom relevans. Vi bygger inte förtroende genom att våga vägra förändras i samma takt som vår omvärld. Det är genom ständig förändring som vi kan fortsätta vara relevanta och förbli det vi är i dag. Och genom att lyfta blicken och sluta vara alarmistiska. Nu.

Carl-Henric Malmgren
chefredaktör och ansvarig utgivare, Smålands-Tidningen