Gråt ut Sydsvenskan, men kom igen sen
Jag förstår att folk på Sydsvenskan gråter nu. Verkligheten har till slut kommit även till detta stolta flaggskepp, där det tidigare funnits gott om både folk och pengar. Uppvaknandet blir givetvis hårt.
Självklart blir det nu lite mer dagligt jobb per journalist och fotograf – men hur har "Sydis" så länge kunnat hålla sig med så många fotografer, reportrar och redigerare? För att nu inte tala om alla chefer och mellanchefer.
Här på Skånska Dagbladet, Norra Skåne och Laholms Tidning försvann redan i månadsskiftet oktober-november 2009 nästan exakt 40 procent av personalen. 250 personer blev bara 150 över en natt. Smärtsamt? Ja! Fast på våra tidningar var folk redan då vana vid att göra flera olika jobb per arbetspass… Sötebrödstiden var då över sedan ett par decennier.
Sydsvenskan kommer att klara sig.
Det smärtar att så många måste försvinna från "Sydis", men tidningen dör inte.
Kolleger! Gråt ut, bryt ihop men kom sedan igång igen på Segevång i Malmö…
Bertil Nilsson, 66
allmänreporter
på Norra Skåne i Hässleholm
