Gå direkt till textinnehållet

Gösta Hultén: : Jyllands-Postens publicering var ingen slump

Nidbilderna av Muhammed i Jyllands-Posten (JP) är inget bisarrt infall av en jäktad kulturredaktör. Kulturchefen Flemming Rose har personligen anknytning till de kretsar i USA som länge förespråkat ett världskrig mot islam.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Nidbilderna av Muhammed i Jyllands-Posten (JP) är inget bisarrt infall av en jäktad kulturredaktör. Kulturchefen Flemming Rose har personligen anknytning till de kretsar i USA som länge förespråkat ett världskrig mot islam.

Läser man JP kan man tro att det är muslimer som för krig i Danmark, inte Danmark som för krig i Irak och Afghanistan. Profeten Muhammed med en bomb i turbanen, vem tycker det är roligt? Möjligen Jyllands-Postens läsare, som i åratal indoktrinerats att tänka att just så ser en muslim ut. Ondskefullt stirrande ögon, kroknäsa, knivar, bomber och djävulshorn talar sitt tydliga språk – till de redan införstådda.

I en intervju i Svenska Dagbladet den 3 februari talar Rose om hur han med nidbilderna vill försvara ”fundamentala, västliga och demokratiska värderingar”. Men det handlar varken om detta eller om att testa islams bildförbud, utan om att förnedra muslimers föreställning om Mohammed och framställa honom som självmordsbombare. Därför är de smygrasistiska nidbilderna ägnade att kränka alla muslimer. Den som inte ser det, utan kallar tilltaget ”kamp för yttrandefrihet”, måste vara rätt förstockad.

Annons Annons

bryt

I Journalisten (4/06) antar Maja Aase att publiceringen bara var ett olyckligt infall av kulturredaktör Rose. Men läser man hur JP brukar beskriva muslimer, blir bilden en annan. Flemming Rose är ingen duvunge vad gäller muslim-mobbning. Han har länge intresserat sig för PNAC, Projekt for a New American Century, som förespråkade världskrig mot islam långt före den 11 september 2001 och besökt och intervjuat den amerikanska anti-islamideologen Daniel Pipes. Flemming Roses känslighet för rasism är också selektiv. På en intervjufråga i International Herald Tribune om han kunde tänka sig att publicera en karikatyr av Ariel Sharon som stryper ett palestinsk barn, förklarar Rose att han aldrig skulle göra det, det skulle vara ”rasistiskt”.

Danmarks största tidning piskar dagligen upp hat mot muslimer. Teck­naren bakom den grövsta nidbilden har tidigare glatt läsarna med liknande alster. I den senaste av många ”kulturartiklar” av politiker från Dansk folkeparti får vi veta att islam har lyckats ”erövra en del av Danmark” och att ”vi danskar har efter denna aktion blivit ett folk i fjättrar i vårt eget land”.

bryt

Om JP vill försvara yttrandefriheten skulle man låta and­ra röster komma till tals. Men den tidning som nu vill ha hela världens stöd för yttrandefriheten har aldrig släppt fram någon motbild. All kritik mot tidningen förtigs. Allt tolkas till den egna självrättfärdighetens försvar. JPs läsare ska tro att tidningen har hela världens stöd och diverse auktoriteter mobiliseras till tidningens försvar. ”Barroso förklarar EU-kommissionens fulla solidaritet med Danmark och danskarna”, skrev till exempel JP den 13 februari.

Barrosso må (åter) ha sagt något dumt, men att tro att bildstriden handlar om solidaritet med Danmark och danskarna, är att kidnappa ett helt land och ett folk för syften som mer har med förtryckfrihet än tryckfrihet att göra.

journalist och författare

Fler videos
Fler avsnitt