”Det är bra att JMK får bakläxa”

Att JMK:s journalistutbildning är akademiskt undermålig kan inte vara en nyhet för någon av oss som gått den. Så fort en av de klart intensiva praktiska kurserna är över så kan man nästan höra klassen andas ut. Alla vet att den akademiska kursen som nu börjar i princip betyder semester.

Jag går nu min näst sista termin på JMK. Under de nästan fem terminer jag tillbringat på utbildningen har jag inte skrivit en enda riktig akademisk text med regelrätta källhänvisningar och en korrekt källförteckning. Vi har haft exakt en salstenta, innehållet i vilken tidigare publicerats i Journalisten. Med frågor som “Vem är Sveriges statschef?” kan det vara svårt att tro att den riktar sig till vuxna människor som ska arbeta med samhällsfrågor.

När det gällde den specifika kursen besvarade ansvarig lärare kritiken genom att betona att alla inte fick A. Är det inte mer anmärkningsvärt att inte en enda person fick underkänt? Kanske framförallt för den som talar med sina kursare och hör hur många som öppet berättar att de inte läst en enda sida av det som ingår i kurslitteraturen.

Annons

Jag kan också lyfta kursen i etik och juridik, ett ämne med stor akademisk potential eftersom det finns många forskningsområden som rör detta. Vi gavs dock inte möjlighet att fundera över etikens utgångspunkter och dess implikationer för journalistiken. Istället hade vi två veckor av olika föreläsare som läste högt ur de publicistiska – och yrkesetiska reglerna. Inga ifrågasättanden av reglernas ursprung, utgångspunkt eller interna motstridighet välkomnades.

Vi fick alltså två veckor av skattefinansierad utbildning för att tillgodogöra oss information som hade rymts på ett flygblad.

En enda del i etikkursen uppmuntrade till ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt till journalistisk etik. Tråkigt nog var det också 100 procent möjligt att välja bort, då det var del av en av flera möjliga examinationsuppgifter. Det enda genuint akademiska momentet i den akademiska kursen var alltså valbart.

Är akademisk utbildning bättre?

Men är det ett problem att en journalistutbildning inte är akademisk? Absolut inte! Det finns många praktiska journalistutbildningar i Sverige som utbildat flera av de mest kompetenta och etablerade journalisterna vi har.

Men jag vänder mig mot att JMK använder ord som “akademi” och “kandidatexamen” som innehållslösa buzzwords för att konkurrera ut likvärdiga, eller kanske bättre, journalistutbildningar. Det är att urvattna betydelsen av forskning att skohorna in en helt praktisk utbildning under organisationen universitet genom att spä ut den med innehållslösa hittepå-kurser. En akademisk journalistutbildning är inte bättre än en praktisk, den är något annat.

Jag vill också hävda att vi just nu behöver journalister med akademisk kompetens. Detta både för att kunna förstå fallgropar och motverka desinformation, men framför allt då vi behöver kompetenta medieforskare.

Alla med någon som helst relation till mediebranschen tror jag håller med om att den just nu är präglad av stora och omvälvande förändringar. Samtidigt är det förhållandevis få i Sverige som faktiskt forskar på detta. Att vi är fler som kan följa, förstå och förutspå den hastiga, och ibland skrämmande, utvecklingen tror jag kan vara en förutsättning för branschens överlevnad.

Ett svek mot studenterna

Beskedet att JMK till hösten 2026 inte kommer att ta in nya studenter har naturligtvis väckt starka känslor hos oss studenter. Men samtidigt är det viktigt att vi riktar kritiken rätt.

I Journalistens artikel om situationen citeras en anonym student som kritiserar beslutet för att det skett bakom deras rygg. Det ger intrycket av att detta är ett impopulärt institutionsbeslut och inte ett underkännande av utbildningens förmåga att leva upp till vad den lovar.

När du går ut JMK:s journalistutbildning så har du en kandidatexamen. Det betyder att du kan söka masterprogram inom flera humaniorafält, utbildningar som förutsätter att du inte bara kan läsa och ta till dig akademisk litteratur, utan analysera den, utmana den och använda den för att dra egna vetenskapliga slutsatser. Är det inte snarare ett svek från institutionen att den ger dig den behörigheten utan att ha gett dig kompetensen att klara det?

En annan kritik som artikeln lyfter är att vi riskerar att förlora vår praktiska utbildning med en hands-on approach. Då vill jag påminna om att det inte var en praktisk utbildning du sökte, utan en som väldigt öppet säger sig balansera mellan två världar. Det är för mig märkligt att söka en universitetsutbildning och sedan bli förvånad när man förväntas producera akademiska arbeten. Ville du ha en praktisk utbildning så var det helt i din makt att söka en. Det finns gott om andra journalistutbildningar att välja på.

Dags att välja väg

Slutligen vill jag påminna alla chockade om att det inte är första gången detta händer. Ett av de främsta skälen till att Lärarhögskolan år 2008 fick lägga ner var just bristande akademisk anknytning. Vi kanske ska se det som hände då – och det som nu händer med JMK– som en påminnelse om att ordet “universitet” betyder något.

Utbildningar som JMK kanske måste välja om de verkligen vill vara under det akademiska paraplyet. Det kräver att man ser den akademiska kompetensen som likvärdig den praktiska och agerar därefter. Alternativ två är att faktiskt bli en praktisk utbildning, att ställa sig på egna ben och slippa storebror klåfingriga krav på att man ska hålla det man lovar.

Ida Thunborg, student på JMK