Anonymitetsskyddet omfattar inte kungligheter

För den oinitierade framstår möjligen Leijonhufvuds olika inspel om tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna samt det pressetiska systemet som sakliga, men om så vore skulle hon naturligtvis applåderas av exempelvis Svenska Dagbladet, som ju publicerar henne, och av Journalistförbundet, som väl knappast kan tros vilja trotsa lag och etik.
Men. I själva verket har både SvDs chefredaktör och ordföranden i SJFs yttrandefrihetsgrupp skjutit Madeleine Leijonhufvuds påståenden i sank. Jag har också gjort det, och med hennes senaste debattartikel får jag chansen att åter korrigera juridikprofessorn om grundlagen.

Leijonhufvud skriver nu bland annat: ” …den enskilde reportern, eller för den delen debattartikelförfattaren, riskerar inte att straffas för innehållet i tidningen. Men det är ju inte det jag avser med min fråga, utan hur man kan motivera att – som de två chefredaktörerna menar – grundlagsskyddade medier ska kunna sprida en typ av uppgifter utan påföljder för någon, medan sociala medier utan ansvarig utgivare inte kan göra detsamma.”

Detta är ju rent trams. När Leijonhufvud i Journalisten skriver ”…utan påföljder för någon” är hon alltså helt omedveten om det så kallade ensamansvaret, alltså att grundlagsskyddade medier till staten anmäler en ansvarig utgivare som kan åtalas av Justitiekanslern eller stämmas av enskild och ställas inför tryck­frihetsjury och domstol för påstådda ärekränkningsbrott.   
Leijonhufvud upprepar också sitt faktafel från debattartikeln i SvD när hon hävdar att Expressen i en specifik publicering medvetet trotsade en ”regel i pressetiken”; den påstådda regeln finns inte med i regelverket utan är i stället en nyformulerad hederskodex med syfte att ge allmänhet som PO-anmäler en tidning skydd mot förnyad uppmärksamhet, en rimlig hållning som jag – och sannolikt alla chefredaktörer i branschen – delar och respekterar. Men detta anonymitetsskydd kan naturligtvis inte omfatta exempelvis kungligheter, statschefer eller regeringschefer – deras mediekritik bör ju medierna redovisa transparent.

Annons

Madeleine Leijonhufvud bör alltid bemötas, som när hon i SvD-artikeln om att jag är ”pressetikens dödgrävare” också ogenerat försvarade den censur som svenska staten utsatte Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning för under Andra världskriget på grund av Torgny Segerstedts antinazism.
Men missförstånden är för många för att alla kunna redas ut här.
Leijonhufvuds avslutande fråga är för övrigt fel ställd: vi som företräder grundlagsskyddade medier försvarar tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna utifrån insikten om att dessa tjänat svensk demokrati och pressfrihet väl, vilket ju också den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén menade när den konstaterade att några stora förändringar inte krävs.

Den fungerade ordningen med ensamansvar inom juridiken och en snarast exceptionell restriktivitet inom pressetiken, är dock inget försvar för ärekränkningar i sociala medier som inte omfattas av ansvarigt utgivarskap. Och ingen erkänd publicist har heller sagt annat än att sådana brott bör beivras. Men blanda inte samman olämpligheter på Instagram eller konstverk från reklamare, med de etablerade mediernas verksamhet inom ramen för TF och YGL.

Thomas Mattsson
chefredaktör och ansvarig utgivare,
 Expressen