Trond Sefastsson: Lita inte på rättsväsendet

När Trond Sefastsson på TV4 granskade domen mot den livstidsdömde Yasser Askar upptäckte han en rad svaga punkter i polisutredningen.
Yasser Askar fick resning och blev den andra livstidsdömde i Sverige på hundra år som frigivits i förtid.
Fallet visar hur förödande det kan vara att ta polisens uppgifter för sanning.

Trond Sefastsson på Kalla Fakta-redaktionen vid TV4 gjorde för drygt ett år sedan ett reportage om den så kallade hiv-mannen Mehdi Tayeb. Sefastsson hade kommit över det polisförhör med Tayeb som gjorts när denne gripits, misstänkt för våldtäkt.

Polisen kände till att Tayeb var hivsmittad, ändå släpptes han efter förhöret och försvann sedan spårlöst.

Trond Sefastsson berättade i Kalla Fakta att endast 34 sekunder av ett 82 minuter långt förhör ägnades åt mannens hivsmitta och att han istället fick svara på bland annat 16 frågor om sin katt.

Trond Sefastsson hade jobbet om polisens märkliga arbetssätt i färskt minne när han fick ett telefonsamtal från en person som sett reportaget. Det var från en Yasser Askar som berättade att han satt i fängelse på livstid. ”Är du intresserad av rättsröta ska du titta på min dom”, löd hans uppmaning.

– Jag fick domen översänd. Egentligen innehöll den inte något jag direkt studsade för men jag beslöt ändå att titta närmare på den, berättar Trond Sefastsson.

En passage i domen består av fyra sidor och har rubriken ”Är Yasser Askar en av gärningsmännen?”. Dessa fyra sidor har Sefastsson detaljgranskat från och till under 15 månader. För den som trodde att ett livstidsstraff avkunnat i en svensk domstol alltid vilar på en hundraprocentigt solid grund är Sefastssons fem reportage i Kalla Fakta en obehaglig upplevelse.

Dömdes enbart på indicier

Yasser Askar hade dömts för mord, anklagad för att ha medverkat när en man sköts till döds på puben Brother Tuck i Stockholm 1998. En 27-åring hade genom teknisk bevisning bundits till själva mordet. Askar var anklagad för att ha skjutit ett par skott i taket i syfte att hålla pubgästerna i schack.

Enligt Askar har han aldrig satt sin fot på puben.

Askar dömdes enbart på indicier, några bevis fanns inte. Inget av ett hundratal möjliga vittnen hade pekat ut honom och varken blodspår, fingeravtryck eller annat band honom till platsen.

Sju månader efter mordet greps 27-åringen och även Askar blev då intressant för polisen. DNA från 27-åringen hittades i en bil som tillhört Askar och som hade pekats ut som en av två flyktbilar.

Enligt 27-åringen hade Askar inte deltagit i mordet och han hävdade att DNA-spåren kom sig av att han vid tidigare tillfälle lånat Askars bil.

Enligt hovrätten hade mordet utförts av mörkklädda män. En kvinna vi kan kalla Eva, som Askar tidigare haft ett förhållande med, sa i förhör som spelades upp i domstolen att Askar hade haft på sig en svart jacka när de träffades på mordkvällen.

Granskade förhören

Trond Sefastsson började granska vad Eva sagt i de inledande polisförhören. Under de första sex timmarnas förhör hade inte Eva nämnt något om en svart jacka. Istället hade hon uppgett att Askar bland annat haft på sig en vit skjorta.

Efter tillsägelse av förhörsledaren att hålla sig till sanningen började hon berätta om en svart jacka.

På mordkvällen hade Askar och Eva tagit en biltur tillsammans. En viktig fråga var om Askar lämnat bilen under utflykten och då gjort sig av med något vapen.

I ett av reportagen har Sefastsson återgett vad Eva sa under de första förhören.

Polisen: ”Gick han ur bilen då eller?”

Eva: ”Nej, inte vad jag kan minnas.”

Polisen: ”Gick han inte och hämtade den där kassen där i bak?”

Eva: ”Nej, inte vad jag kan minnas.”

Polisen: ”Det minns du nog.”

Eva: ”Nej.”

Polisen: ”Är du säker på det?”

Eva: ”Ja, det är jag säker på, det har jag inte sett.”

Man tog en paus och därefter ändrade förhöret karaktär. Eva uppgav då bland annat:

”Jag är inte helt säker men han gick nog ur bilen och öppnade bagageluckan.”

I domstolen sa Eva att Askar hade gått ur bilen, öppnat bakluckan och försvunnit några minuter. Det tolkades av rätten som att han vid sjön kunde ha gjort sig av med ett vapen. Detta blev ett av de indicier som ledde till livstidsdomen.

I domstolen sa Eva vidare att Askar uppträtt konstigt när han kom hem till henne på mordkvällen. Men så här sa hon i förhör nr 1: ”Han verkade lugn”. Förhör 2: ”Lugn och sansad”. Förhör 3: ”Han var som vanligt”, etc.

Under rättegångarna var Eva åklagarens huvudvittne. Experter som medverkade i Sefastssons reportage sa efter en genomgång av förhören att Eva pressats av polisen att säga det som förväntats av henne. Dessutom hade polisen lagt in detaljerade sakuppgifter i sina frågor varefter de togs för att komma från henne.

Förhörd hävdar att polisen fått henne att ändra uppgifter

I ett av Kalla Fakta-reportagen berättar Eva att polisen anklagat henne för att ljuga, att hon hotats med häktning och två års fängelse om hon inte talade sanning och att polisen fått henne att säga saker som hon egentligen inte stod för.

Innan Askar greps arbetade han som taxichaufför. Trots att inget vittne sett någon taxi lämna mordplatsen använde polisen en taxi i den rekonstruktionsfilm som vittnen fick titta på.

Åklagaren hävdade att Askar flytt från platsen i en blå Toyota med taxiskyltar. I Kalla Fakta framträdde två vittnen som inte hörts under rättegångarna. De hävdade dels att den aktuella bilen inte alls var en blå Toyota, dels att bilen saknade taxiskyltar. Dessa båda vittnen kom att få stor betydelse för fallets utgång.

Den fällande domen i hovrätten överklagades till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd. Följande år sändes reportagen i Kalla Fakta. En resningsansökan lämnades in och i december i fjol bestämde HD att rättegången måste göras om. I sitt beslut hänvisade HD på flera ställen till Sefastssons TV-program.

“Utan Trond hade jag suttit i fängelse idag”

Den 18 maj i år lämnade Yasser Askar fängelset som en fri man och för första gången på över två år kunde han hämta sina barn på dagis.

– Om det inte varit för Trond så hade jag suttit i fängelset och ruttnat än idag, tror Yasser Askar.

Trond Sefastsson är jurist och har haft god hjälp av sina kunskaper i sekretesslagen. En del uppgifter hittade han i en hemligstämplad del av polisutredningen som han kunde komma åt genom att skriva på ett avtal om tystnadsplikt.

Den som ingår avtal om utlämnande med så kallat förbehåll kan få intryck av att det inte går att använda något av det man tagit del av. Enligt Trond Sefastsson är det fel.

– Jag hade en fullmakt från Yasser Askar och kunde alltså ta med allt rörande honom i mina reportage. Uppgifter om andra personer kan man använda trots förbehåll, under förutsättning att man får deras medgivande.

Kalla Fakta-reportagen är ett imponerande stycke journalistiskt hantverk. Sefastsson och hans team har klockat flyktsträckor, uppdragit åt kommunen att göra exakta avståndsmätningar och kontrollerat mobilsändares räckningsvidder. Man har till och med tappat 27-åringen på blod på Kumlaanstalten för en DNA-undersökning samt köpt en list från den nuvarande ägaren av Askars bil och låtit den genomgå en kriminaltekniskt analys i England.

Trond Sefastsson har flera gånger fått frågan om Askars skuld. Han betonar att han inte intresserat sig för den saken.

– Det avgörande är att Yasser Askars skuld inte är bevisad, därför måste han gå fri.

“Det blir felaktigheter ibland”

Trond Sefastsson betackar sig för att utmålas som reporterhjälte. Istället framhåller han hur viktigt det är att inte ta uppgifter från rättsmaskineriet för givna.

– Många tror nog att jag varit lyckosam och sprungit på ett unikt ärende. Men även om man arbetar på Sundsvalls Tidning och drar en dom i högen kommer man att hitta sånt som ger perspektiv på myndigheternas sätt att jobba. Det ingår i deras arbetsvillkor att det ibland blir felaktigheter.

Trond Sefastsson, som undervisar i medierätt på JMK, menar att det finns likheter mellan journalistik och polisarbete.

– Bestämmer man sig för en hypotes och samlar bevis bara i den riktningen blir det inte bra.

Trond Sefastsson är besviken på rapporteringen i övriga medier om fallet Askar.

– Vad jag vet har ännu ingen journalist ställt frågan vad det här fallet säger om rättssystemet.

Själv säger Yasser Askar att det är tragiskt att han tvingades vända sig till medierna för att få en korrekt rättslig prövning.

– Tydligen behövs en granskning från medierna för att domstolarna ska skärpa sig. Det gör att varje journalist får väldigt stort ansvar. Jag vände mig till fem-sex journalister men förutom Trond var ingen intresserad. När jag frigavs väntade flera journalister utanför Hall. ”Var har ni varit de sista två åren”, frågade jag dem.

STAFFAN WOLTERS

sw@sjf.se