En intervju är inte trakasserier
Ett fullkomligt normalt förfarande, att en journalist söker upp en person för att intervjua henne, anses plötsligt vara trakasserier.
Det är den anonyma bloggaren Julia Caesar som påstår att DNs reporter Niklas Orrenius förföljer henne, för att han ringer på hennes dörr och vill ställa några frågor.
Vilket han gjort två gånger på ett år. Det är inte ens på gränsen till att gå för långt.
En annan reporter, Journalistens krönikör Annika Hamrud, ville också ställa frågor till henne.
Men bloggaren Julia Caesar anser att hon inte ska behöva stå till svars för det hon skriver i sin välspridda blogg, detta samtidigt som hon påstår att yttrandefriheten är ”helig” för henne.
Uppenbart innehåller hennes yttrandefrihet ingen pressfrihet och heller ingen skyldighet att svara på frågor. Hon, bloggerskan, kan under anonymitetens skydd hänga ut reportrar med namn och adress och andra uppgifter av privat natur. Men när de vill ställa frågor till henne, kallar hon det trakasserier.
Det är ju fullkomligt makalöst. .
Som journalist är det självklart att försöka ta reda på vem denna anonyma makthavare är. Hon läses av tusentals människor och lika många delar hennes inlägg på hatsajten där hon skriver.
Men det gick hennes ära förnär.
Nu är Annika Hamrud och Niklas Orrenius återigen hotade av en hatande klick med människor.
Julia Caesar borde skämmas.
